Det är ju Otto som har namnsdag idag! – Fick grattis-sms från hustrun redan i morse. 😉

Av denna anledning har jag idag googlat lite på den där mystiska OTHO-medaljen, som jag haft uppe på bloggen ett par gånger tidigare. Min undran var om internet månne vuxit och kunde bjuda på något nytt? – Allt går ju snabbt nu för tiden.

Och visst! På The British Museum hittade jag t.ex. denna originalprägling … och kunde då konstatera åtminstone två medaljer som uppenbarligen är avgjutningar av detta exemplar. På samma sida fann jag även ett modernt avslag i ”white metal” / vitmetall (aluminium?) av den åtsidesstamp som tydligen fortfarande finns kvar i Paris … och som är anledningen till (den tveksamma?) attribueringen till Giovanni Cavino i Padua(1500-1570). Enligt uppgift finns 122 stampar på Bibliothèque Nationale i Paris … och minst 82 (avbildade) moderna vitmetall-avslag av dessa stampar på British Museum i London.

The British Museum kunde även visa upp ett tydligare exemplar av ”den besläktade” AELIUS-medaljen … där man på frånsidan kan se att ett antal soldater som tvingar fram en kvinna till en tronande kejsare … som eventuellt erbjuder henne en (gift)bägare …?

Tack vare dessa tydliga och för mig nyupptäckta exemplar kan man konstatera ytterligare några likheter mellan nämnda OTHO- och AELIUS-medaljer. Notera t.ex. att bokstaven A helt verkar sakna tvärstreck … och att bokstaven S är betydligt bredare (och svag) nedtill. Båda dessa egenheter – plus centrummärket och hjälplinjerna för omskrifterna – återfinns på båda sidor av OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen. Det förefaller därför alltmer rimligt att dessa sidor ”hör ihop” och är de ursprungliga. Därefter verkar åt- och frånsides-stamparna skiljts åt … och kopplats dels till den större medaljen över historiker i Bologna, Achilles Bocchius (1488-1562), dels till den mindre sestertius-imitationen med den dramatiska offerscenen. Jämför med bildkollaget och förstoringarna ovan.