Igår läste jag om ett sensationellt guldmyntfynd i Norge. Man vill ju vara aktuell och därför ingår numismatiskt nyhetssurfande i de dagliga rutinerna. Min första lite skeptiska reaktion efter att ha läst artikeln i Haugesunds Avis, var att …

– Jaha, och vad är det som säger att den där inte är ”planterad” då? Justinianus I:s (527-565 e.Kr.) bysantinska solidi (singularis: solidus) är bland de allra vanligaste på samlarmarknaden … men i de skandinaviska fynden dominerar nog ändå de senromerska dito.

Idag läser jag i min norske kollegas blogg att  ”Gullmyntfunn er bare bløff”.

Ett ”planterat” mynt som såldes på Stack’s Coin Galleries (sedan 2011 Stack’s Bowers Galleries) auktion den 18 augusti 2009, nr 4382 ($250). Arkeologerna hade alltså blivit grundlurade. Något som förmodligen inte skedde för första gången. I åtta fall av tio har arkeologer nämligen inte större numismatiska kunskaper än att ”runda mynt är runda”. Så att tillfråga en arkeolog om mynt är precis lika dumt som att fråga en numismatiker om arkeologi.

Kjetil Kvist på Numisma Mynthandel i Oslo (som även driver sajten och bloggen Gullmedalje.no) delar också med sig några visdomsord på vägen:

– ”I myntbransjen sier vi ofte at dersom noe er for godt til å være sant, så er det antagelig ikke sant”.  

– ”Neste gang: Kontakt en numismatiker 😉 Han vet antagelig hvor du skal lete etter informasjon”.

Kloka ord! Bra slutledningsförmåga och snabb sökinsats. Lysande problemlösning i internets anda. Hade arkeologer i allmänhet haft en bättre och mindre fördomsfull relation till numismatiker och mynthandlare hade detta aldrig hänt. Nu fick man en välförtjänt ”knäpp på näsan” istället. – Dumstrut på!  ;o)

Ytterligare läsning om detta hittar den intresserade på: Karmsund Avis, Aftenposten, Haugesunds Avis, Karmøytt och NRK Rogaland.