Passion eller plikt …?

Efter rekommendation från en läsare, passade jag vid dagens trekaffe på att läsa igenom Brita Malmers postuma artikel (gammalt föredrag) i senaste SNT. Intressant!

Reagerade bl.a. på dessa meningar:
– ”Vad driver då egentligen en sådan som mig? Det är faktiskt inte någon intensiv kärlek till numismatik, det finns andra intressanta ämnen också. Utan snarare är det plikten, man måste fullfölja vad man en gång åtagit sig”.

Efter att ha lagt ifrån mig tidningen och hällt upp en påtår, slog det mig dels hur totalt olika ingångar man kan ha till numismatiken. Och dels hur fantastiskt omfattande numismatiken verkligen är. Den är faktiskt OÄNDLIGT mycket mer än ”tredimensionell”, som Malmer uttrycker det. Global ekonomihistoria över tid är blott en liten, liten del av detta – i likhet med stamkopplingsscheman. Man får aldrig ihop ett färdiglagt pussel av endast 3-4 pusselbitar. Rigid källkritik i all ära, men det är först när man börjar vidga sina vyer och addera ”tvärvetenskapliga hjälpmedel” (och fantasi i meningen ”thinking outside the box”), som konsthistoria, gravörstilar, tillverkningsteknik, typkategorisering, historical timeline etc. etc. som det börjar bli riktigt intressant med numismatik.

Själv är jag nog Brita Malmers raka motsats. För mig är det ett passionerat intresse och en aldrig sinande nyfikenhet som är drivkraften. Jag vill veta mer och formulerar därför frågeställningarna på många olika plan. Ju mer man lär sig, desto mer finns det att upptäcka! – Och ifrågasätta!! … så kanske finns det ändå en likhet …?  😉

Ber att få tillönska en trevlig helg!

2 svar på ”Passion eller plikt …?

  1. Javisst är numismatiken fantastisk. Själv har jag snöat in på Karl Goetz medaljer. Hans medaljer är som dagboksanteckningar från tiden före första världskriget fram till och med det andra. Utifrån ett patriotiskt tyskt perspektiv ”kommenterar” han incidenter och storpolitiska händelser i sin samtid. Tänkvärt, provocerande och inte minst stimulerande för nyfikenheten. Jag inspireras till att läsa mer och bilda mig en egen uppfattning om de händelser han beskriver i metallform. Hur många vet t ex varför den italienske generalen Cadorna avbildas med paraply på den ironiska medaljen över honom?
    Å andra sidan… Medaljer kan också vara konstverk som påminner mer om skulptur än om traditionella numismatiska objekt. Jag har samlat på mig några av Ron Duttons fantastiska konstmedaljer. Jag har också haft personlig kontakt med Ron och känner att det finns mycket av hans personlighet ingjuten i medaljerna.
    Sammanfattningsvis kan jag väl säga att för mig är numismatiken en passion. Den gör mig mer vetgirig och samtidigt kan jag njuta av stor konst i litet format. Numismatik utan mynt fungerar bra för mig, även om det också finns ett och annat silver- och kopparmynt i samlingen…

  2. Angående citatet beundrar jag Brita Malmers pliktkänsla, likväl vill jag tro att det rör sig om underdrift…jag har svårt att tänka mig att pliktkänsla i sig räcker till som grund till en framgångsrik akademisk karriär.
    Jag reagerade ännu mer på Malmers uppenbara antipati när det gäller Nathorst-Böös. För oss som inte haft personliga kontakter med varken Malmer eller Nathorst-Böös är detta ren ”insider information”. Jag står i viss tacksamhetsskuld till N-B, om jag inte blivit uppmärksam på hans skrifter i Historiska Museets museibutik hade jag nog inte heller blivit intresserad av mynt (för övrigt ett argument mot nischade museer…det var mitt intresse för arkeologi och historia som lockade mig till museet för 30 år sedan, myntkabinettet tyckte jag mer var kuriosa då). De mortuis nil nisi bonum!
    Jag saknar för övrigt också gamla Myntkabinettets ”överstycken” med bl.a. löne- och prisuppgifter…dessa i kombination med mynten eggade fantasin hos den tonåring jag var då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.