Hälften så bra – men dyr!

Hälften så bra betalt – och tio gånger dyrare provision.
Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta de fyra mynt som tidigare omnämnts i blogginlägget ”Divergerade myntbeskrivningar”, och som nyligen sålts två gånger vardera. Säljarna som sålde dem via Svenska Numismatiska Föreningens mynthandel MISAB den 9 mars fick ett netto på 10.710 kr … medan mynthandlaren som köpte dem, och genast lade ut dem på Tradera, fick ut nästan dubbelt så mycket, eller närmare bestämt, netto 19.009 kr. Största förtjänsten gjorde MISAB som kapade åt sig 4.252 kr i provisioner – medan Tradera denna gång fick hålla tillgodo med 400 kr. Även MISAB:s köpare gjorde en nätt liten förtjänst på 4.047 kr … medan MISAB:s säljare endast fick ut 56% av Tradera-säljarens netto. MISAB och deras köpare blev alltså vinnare – på säljarnas bekostnad.

Med detta konstaterat, kan man fråga sig VARFÖR? denna typ av ”numismatiskt allmängods” betalar sig så mycket bättre på Tradera än på SNF:s myntauktioner? – Kan det ha med beskrivningarna och/eller bildmaterialet att göra? – Eller beror det helt enkelt på att Tradera har en mycket, mycket större publik? – Eller på att ”närmare 80 myntsamlare” helt enkelt inte har råd eller lust att ”kriga om allt” på SNF:s auktioner? Tillfällig tillgång och svag lokal efterfrågan skapar förmodligen prioriteringar som indirekt pressar ner priserna på ”allmängodset”…?

Så den som är ”villig att göra jobbet själv” och lägga ut på Tradera istället, verkar alltså i princip kunna ”dubbla sina pengar”.  – Och vem som helst kan klara av det, för det är uppenbart att detta varken kräver kunskaper eller trovärdigthet.

Säga vad man vill om Tradera, men många gånger är det ändå ganska underhållande att besöka sajten.
Idag skrattade jag t.ex. högt och länge åt en annons för: ”MYNTGUIDEN MED HORKARLSMYNT!” … ”Titta här vad era pengar kan vara värda! Tänk om du har 1 krona 2012 Horkarlsmynt som såldes för 80.200:-!”  ;o)  – Nog för att kvällspressen och övriga mediadrevet kanske inte vet så mycket om mynt, och därför får stå där med dumstruten … men en mynthandlare och myntboksförfattare med decennier av erfarenhet borde väl ändå veta bättre?  – För det första vet vi INTE om nidmyntet någonsin såldes? (inga omdömen avgavs). Och för det andra har ju falskmyntaren (”konstnären”) själv erkänt att han inte vågade sätta några falska mynt i cirkulation (p.g.a. risken att hamna bakom galler). Så att leta efter ”Traderas Hormynt” bland växeln är ganska meningslöst.

Under dagens sedvanliga Tradera-surf hittade jag även ett par alternativa och lite nyskapande beskrivningar. En myntkopia kan man t.ex. också kalla för ”avgjutning av orginalmynt” … och ”autosol-polerat silverskrot” kan även beskrivas som ”25 öre 1955, ocirkulerad”. Den här ”brasklappen” ang. en ”gjutjärnsriksdaler” är kanske lite ”Tradera-typisk”, men kul: ”Du bjuder på det du ser … kanske är det Svartepetter”.  ;o)

En reaktion på “Hälften så bra – men dyr!

  1. …att försöka inbilla folk att de kan ha ett ”värdefullt” horkarls”mynt” i portmonnän gränsar till bondfångeri och ger ett i högsta grad oseriöst intryck

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.