Kort om kvalitetsbedömning

Kikade i vanlig ordning in på Tradera för att ”kolla läget”. Kunde snabbt fylla på bildarkivet med ett tiotal bilder av uppenbart falska mynt. Detta är tyvärr vardag på fyndjägarnas Tradera av idag. Hos en av dessa falskmyntförsäljare noterade jag också att samtliga (nja, men 128 stycken av 129 möjliga i alla fall ;o)) salubjudna mynt och sedlar, var betecknade med ”Rare!” (= sällsynt). Inte mindre än 120 av dessa anges t.o.m. vara ”Very Rare!” (= mycket sällsynta). Dessutom fick jag mig en helt ny kvalitetsbeteckning till livs: ”EXF+” (kanske en kombination av EF och XF?). Så varför inte blogga lite kort om kvalitetsbedömning och olika kvalitetsbeteckningar, tänkte jag.

Letade lite i datorn och hittade en bild med monterade silverdollar i olika kvalitéer och dessutom fotograferade med olika ljussättning. Kanske kan detta ge lite vägledning till myntklassning på nätet?

För de flesta säger nog en bild mer än tusen ord, men det finns också många som ”med hull och hår” köper diverse mindre nogräknade säljares högst fantasifulla varudeklarationer. Idag har det gått inflation i superlativ som ”spegel, lyx, toppex, very rare” etc. Och har man aldrig sett ”ett perfekt mynt” är det naturligtvis inte så lätt att veta hur det skall se ut. Övning ger färdighet och någonstans måste man ju börja. Att lära sig kvalitetbedöma mynt är inte gjort i en hast. Det tar lång tid att utveckla ett skarpt öga för denna ädla konst. Men det är inte desto mindre en kunskap som är mer eller mindre nödvändig att behärska. För den som köper ett överklassat mynt kan göra en riktigt dålig affär, medan den som köper ett underklassat dito kan göra en bra.

På bilden ovan ses åt- och frånsidor av tio olika exemplar av den berömda amerikanska s.k. Morgan-dollarn, en typ som utgavs åren 1878-1921. Från ett blankslitet exemplar till ett praktex! Varje mynt är fotograferat med två olika ljussättningar (ovan och nedan respektive kvalitetsbeteckning), vilket illustrerar att ett mynt kan upplevas på olika sätt beroenda av hur ljuset faller. Bilderna är egentligen alldeles för små för att man skall kunna jämföra detaljerna ordentligt … men å andra sidan illustrerar även detta hur det brukar se ut på nätet. ;o)  Se även Mynthandeln.com – Kvalitet & Värde, där det finns klickbara jämförelsebilder … i något större skala.

8 reaktion på “Kort om kvalitetsbedömning

  1. Angående begreppet ”ocirkulerat ex”. Kräver inte uttrycket att myntet garanterat inte satts i cirkulation? 🙂 Det kanske är att ”märka ord”, men jag tycker det är bra att ibland fundera lite kring hur begreppen används. Det som bedöms är ju slitage, inte om myntet har cirkulerat eller ej. Begreppet är dock sant för till exempel årsset med mynt.

    • Hej Göran,
      De mynt vi i Sverige kallar ”ocirkulerade”, och som i den amerikanska skalan motsvaras av ”Mint State” (MS), är mynt som saknar slitage – men för den skull inte behöver vara utopiskt perfekta. Amerikanarna delar in graden av s.k. bankhantering (exv. bagmarkes efter räkning, sortering och skakiga transporter i banksäckar etc.) i elva grader – från MS-60 till MS-70, där den senare är ett perfekt, utopiskt exemplar. I den ”nya” svenska skalan mosvaras detta av 01/0-90 till 0-100.

      • Jag menar bara att begreppen kanske används lite väl slarvigt ibland. För om man i samband med en försäljning av ett mynt skriver att myntet är ocirkulerat, då tycker jag att man kan kräva att säljaren faktiskt VET att så är fallet (jag har bland annat sett det användas om romerska mynt). Och det tror jag knappast att man kan veta, utom för mynt i årsset och liknande objekt som ”läggs undan” och som därför inte hamnar i cirkulation.

        Eller menar du att begreppet används endast för att beskriva graden av slitage. I så fall är väl begreppet vilseledande?

        🙂

        • Hej Göran,
          Och tack för din kommentar!

          Visst används detta – och många andra termer – ofta väldigt slarvigt. Inget snack om det. Och inget av alla de ”begrepp”, som har med kvalitets-BEDÖMNING att göra, är ju några definitiva sanningar. För den som inte är insatt i detta är ju ”fullgott” och ”vackert” minst lika vilsledande och subjektivt som ”ocirkulerad, spritt ny eller helt utan slitage”. Det är bedömningar det är frågan om och man skall nog inte tolka allt rent bokstavligt.

          Hela idé med att ha kvalitetsskalor (pluralis – för det finns många!) är ju att köpare och säljare (i bästa fall) skall kunna kommunicera med varandra (ursprungligen p.g.a. att det var för kostsamt att publicera bilder – vilket inte längre är fallet).

          Men hur gör man när ena parten (köpare eller säljare) – eller båda! – inte vet ett jota om myntklassning? Tja, då faller ju hela idén och vi är tillbaka till det faktum att ”en bild säger mer än tusen ord”. Att det sedan finns många oerfarna som olyckligtvis tar en säljares alla superlativ för sanningar, är en annan historia. Tids nog (ofta den hårda vägen) blir de varse att ”lyxexemplaret” i själva verket är ”autosol-polerat” och ekonomiskt mer eller mindre värdelöst.

  2. Utmärkt du tar upp kvalitetsbedömning. När sådan illustreras är det dock i stort sett alltid för relativt ”moderna mynt” (säg, sista 100-150 åren). För äldre mynt är det dock ytterst sparsamt. Blogga gärna lite om kvalitetsbedömning av äldre mynt, 1500-tal, 1600.-tal och 1700-tal. Vad man bör tänka på vid kvalitetsbedömning av sådana mynt. Slitage kontra prägling. Ett dåligt präglat ”01”-mynt jämfört med en bra präglat ”1+”-mynt. Sådana saker.

    Upplever ofta som om att ju äldre mynt, desto mer generös kvalitesbedömning. Och för äldre OCH sällsynta mynt ännu mer generös kvalitetsbedömning. Kan det vara på det sättet?

    • Hej ZZ,
      Tack för responsen! Alla läsare är hjärtligt välkomna att kommentera eller maila om det är något speciellt ni tycker Myntbloggen.se borde ta upp. Halva jobbet med bloggandet är faktiskt att komma på vad man skall blogga om. ;o)

      En anledning till att man sällan ser 15-1600-talsmynt i dessa bildjämförelser är säkert att det helt enkelt är svårt att samla ihop tio olika representativa referensexemplar av många äldre typer.

      Principerna för myntklassning skall vara desamma oavsett ålder på myntet i fråga. Däremot skall hänsyn tagas till tillverknings-tekniken. Av denna anledning bör det snarare vara regel än undantag att kvalitetsgraden för äldre mynt kompletteras med anmärkningar – såväl positiva som negativa. Sedan får resp. köpare värdera detta och helheten. Somliga föredrar välpräglat framför lyster. Andra sätter färg, patina och/eller ”eye appeal” högst på listan. Och visst! – En välpräglad och attraktiv 1+/01 med fin färg kan mycket väl vara dubbelt så dyr som en odiskutabel 01 med några smärre skönhetsfel.

  3. Bra Ulf att du tar upp detta, eftersom vi kan se att uppfattningen om kvalitet kan variera även utanför Tradera.

    Hur vill du definiera begreppet kvalitet? Det finns ju annat än slitage att ta hänsyn till.

    Kan vi tillåta oss att sätta kvalitet 01 för ett perforerat mynt med tillägget att det är perforerat?

    Kan vi tillåta oss att sätta kvalitet 1+ för doppat eller hårt rengjort mynt?

    Sen har vi kopparmynten från Gustav II Adolfs tid som kan vara ocirkulerade, men i bedrövligt tillstånd på grund av valsklumpar, men det är nog lättare att bedöma. Vi får nog tillstå att ett mynt kan vara i kvalitet 1+/01 trots den fula valsklumpen.

    • Hej Lennart,
      Som jag skrev i svaret ovan, så ”bör det snarare vara regel än undantag att kvalitetsgraden för äldre mynt kompletteras med anmärkningar – såväl positiva som negativa”. Så ja visst, konserveringsgrad + anmärkning.

      Vi är båda roade av tidiga svenska kopparmynt och är därför medvetna om att prisskillnaderna kan vara enorma mellan ett konserveringsmässigt högkvalitativt mynt (med karakteristiska präglingsdefekter) och ett riktigt attraktivt och tydligt exemplar med härlig färg (men kanske snäppet mera slitet). Skulle nog vilja påstå att 1600-talets valsverkspräglade kopparmynt kan vara något av det svårast man kan ge sig på när det gäller kvalitets-bedömning. – Mycket p.g.a. av att det är få som sett riktiga praktexemplar och hur fantastiska de faktiskt kan vara. Tycker ofta jag ser duktigt överklassade ”fyndexemplar” av tidig koppar. Skall jag ta några exempel från senaste MISAB …? ;o))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.