Nästa lördag är det åtta månader sedan jag började blogga om mynt, medaljer och numismatik. Hittills har det blivit lite drygt 20 inlägg i månaden och nästan lika många kommentarer. Den senare siffran tycker jag borde vara betydligt högre, men jag vet av erfarenhet att antalet läsare inom myntsamlarnas skara alltid varit avsevärt större än antalet skribenter. Ingen nytt under solen alltså.
Redan från början skrev jag: ”Myntbloggen.se är tänkt att bli en rikt illustrerad, populärvetenskaplig blogg om mynt, medaljer och övrig numismatik” och klargjorde att ”för mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik”. Och efter åtta månader har det faktiskt blivit nästan 500 numismatiska illustrationer!
En av anledningarna till att jag startade Myntbloggen.se är att jag är duktigt besviken på vad ”institutionerna”, Kungl. Myntkabinettet (KMK +70% kvinnor) och Svenska Numismatiska Föreningen (SNF 100% gubbar) gör (eller snarare INTE gör) för att försöka ”sprida numismatikens evangelium” i Sverige. Trots stora potentiella resurser i form av stiftelsepengar, saknar man tyvärr helt förmåga att marknadsföra och skapa intresse för myntsamlandets tjusning. – Eller entusiasmera och introducera allmänheten i numismatikens fascinerande värld. – Kan man inte? – Eller vill man inte? – Eller vad är det för fel?
Man talar gärna om att man har ”nationellt ansvar” (KMK) och hävdar att ”man är den naturliga samlingspunkten i Sverige” (SNF), men gör i praktiken inte ett jota för att leva upp till detta. Efter dryga 15 år på nätet är deras bidrag till numismatiken och myntsamlandet i Sverige (utanför tullarna) bara genant och pinsamt. Skäms!! VARFÖR i hela världen HAR man en webbplats? … när man inte gör något vettigt med den!?
- Myntkabinettet är ett specialmuseum med nationellt ansvar inom områden som penning- och finanshistoria samt medaljkonst.
- Svenska Numismatiska Föreningen är ett vetenskapligt samfund, som ska stödja och främja numismatisk forskningen i Sverige.
Om sitt uppdrag skriver Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum så här:
- Vi ansvarar för statens samlingar av mynt och andra betalningsmedel samt medaljer och andra föremål med numismatisk anknytning från hela världen.
- Vi ajourhåller och bearbetar ett nationellt myntfyndregister. Genom utställningarna tillgängliggörs samlingarna.
- Vi verkar för att alla ska få möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande.
- Det yttersta målet är att bevara kulturarvet samt att verka för ett ökat intresse och ökad kunskap om äldre tiders historia.
På Myntkabinettets ”ansikte mot omvärlden”, Myntkabinettet.se, får man emellertid en helt annan bild av ”det nationella ansvaret”. Hemsidan är, om inte stendöd (som SNF:s dito), så i alla fall under all kritik. Istället har man gått på (den före detta?) trenden och satt upp en FaceBook-sida … där man ännu inte sett röken av varesig numismatik eller något som har med samlande att göra. Inkopierade notiser från SvD Näringsliv och Dagens Industri varvas med diverse tjat om föreläsningar i ekonomi (INTE numismatik, medaljkonst eller annan kultur). – Urtrist! – Något som även besöksstatistiken bekräftar. Veckan med flest antal besök inträffade i november förra året, då 26 personer(!?) tittade in (= knappt fyra om dagen). På Myntbloggen.se har det som jämförelse varit omkring 600 unika besökare per dygn den senaste tiden … och det ökar hela tiden …
VARFÖR har man då helt övergivit numismatiken? Beror det på att man ingenting kan? Eller har det andra orsaker? Kanske är man inte längre intresserad? Är man månne för gammal och gaggig? Eller tycker man att det räcker med att man ”författat” varianter av 30-35 år gamla uppsatser med titeln: ”Vad är numismatik?” (KMK resp. SNF) … och lagt ut dem på webben?
Det ENDA som är positivt med KMK/SNF för oss som bor utanför Östermalm och Gamla stan är Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT). Den livar upp stämningen ett par snäpp åtta dagar om året … med de resterande 357 har man inte mycket att erbjuda. Skall man pressa fram ytterligare ett undantag får det nog trots allt bli Mynthandeln MISAB (startad 2009) eller Myntauktioner i Sverige AB som det egentligen heter. Rollerna mellan museimän, numismatiker, mynthandlare och samlare är ju idag mera upp-och-ner än någonsin tidigare … så att ”samlare” driver mynthandel och ”handlare” skriver artiklar (bloggar) är väl helt OK … när museifolket ”hänger på Fejjan”… ;o)
– Så där ja! … då borde det väl finnas ”bränsle” till kommande helgs ”myntsnack” i kungliga hufvudstaden. – Tur att man slipper höra allt … ;o))
P.S. Trevligt att notera att man på Myntkabinettet läser Myntbloggen och att faktafelen på sidan Sveriges Mynt har korrigerats efter detta blogginlägg för fyra månader sedan. Nu dröjer det väl inte länge förrän man får läsa ett stort reportage om Myntbloggen.se i Svensk Numismatisk Tidskrift … man brukar ju bara vara 4-6 månader efter … ;o)
Bra rutet. Önskar bara jag kunde komma med någon mer konstruktiv kommentar än så.
Du skall ha all heder med Myntbloggen Ulf. Det första jag gör … nästan … tror jag, är att titta in och läsa dina inlägg – kul och lärorikt oavsett ämne.
Det som en gång var bra med SNF:s hemsida var sökmöjligheten man hade för att hitta artiklar i SNT och NM. Men den möjligheten tog Tagesson med sig när han … avgick eller inte kom överens med styrelsen?
Hej Hasse,
Tackar! Kul att bloggen uppskattas!
Tycker INTE att man skall lägga ansvaret för SNF:s katastrofala hemsida och obefintliga marknadsföringstalanger på NÅGON av föreningens webbmasters under åren 1996-2013. De som har ”äran” av detta är ENBART styrelsen, med ordförande i spetsen. Alla gubbarna finns för övrigt listade under länken ”100% gubbar”. – Ring och skäll ut dem nu på en gång! ;o))
Håller med föregående talare. det är det första man gör på internet om dagarna, besöker myntbloggen.se
följer ett par andra men de är inte lite ”uppdaterande” som dig, kan helt enkelt gå veckor mellan inläggen.
fortsätt med det goa arbetet så kan jag lova dig att vi (unga generationen) har något att se fram emot.
mvh
Hej Ulf! Glad att vi kan glädja dig åtta dagar om året. Du gläder mig praktiskt varje dag, ser alltid fram mot att läsa myntbloggen. Välkommen att skriva i SNT om den!
Hej Monica! … Hej på dig Monica …
Tackar! Kul att bloggen uppskattas! Och JÄTTEROLIGT! att någon från ”institutionerna” väljer att delta och kommentera! Tänk om fler var lika djärva som du … då kanske vi skulle kunna få igång lite debatt och dialog … en nödvändighet för att komma någon vart.
Nja, skriva ”artiklar” om sin egen verksamhet … det överlåter jag nog till MISAB & Co. Tycker det är viktigt att försöka vara objektiv, och då skall man inte skriva i egen sak. Har i och för sig fått ”förslaget” förut – som svar på frågan varför SNT bara skrev om Ahlströms auktioner i Stockholm, men aldrig om Antikörens dito i Göteborg – som ju på den tiden annonserade minst lika mycket (något jag slutade med 2009).
Ser fram emot flera kommentarer från kunniga numismatiker inom ”institutionerna” KMK och SNF. – Dela med er av ert kunnade och intresse för numismatiken!
Hej Ulf ! Jag måste erkänna att jag log med hela mitt ansikte när jag läste dina komentarer. Jag tror att Stockholmarna måste anställa någon datakunnig poppulärvetenskaplig skribent och göra som du, publicera aktuella händelser med anknytnig till numismatiken. Då skulle jag gå in och kolla vad som skrivits varje dag. Hoppas att i alla fall DU fortsätter med detta. Ps Varför inte trycka upp dina 500 illustrationer och sälja dem som du gjorde med mynttidningen? Mvh Anders
Hej Anders,
HaHaHa, ja de har ju startat mynthandel bara för att få in mer pengar … som de inte har en aning om vad de skall använda till … så varför inte anställa någon som kan göra det ”grunduppdrag” (läs: främja numismatiken) som man uppenbarligen inte själva klarar av …? ;o)
Tror rent generellt inte att det är någon större affär att anlita tryckare och distributör för att producera minimala upplagor av sådant som redan finns att tillgå gratis på nätet. Skall man hålla på med sådant bör man nog ha åtskilliga stiftelsemiljoner bakom sig. ;o) – Och att sälja något annat än mynt till ”det ytterligt sparsamma släktet” myntsamlare/-handlare är nog i princip omöjligt. – Tro mig! Jag har försökt! Däremot brukar GRATIS vara väldigt ”lättsålt” och uppskattat. ;o))
Jag uppskattar också din lärorika blogg…
tyckte dock jag läst i en artikel i ”Samlad Glädje” att Mynttidningen gått i graven eftersom läsare störde sig på dina kommentarer…om så är fallet (jag var inte med själv på den tiden) så är det ju tråkigt att det inte är högre i tak i myntsamlarvärlden. En eventuell provokation borde vara en tankeställare och ett diskussionsunderlag…jag vill tro att tiderna har ändrats och att man numera då man lätt och snabbt kan ge ”svar på tal” i den interaktiva medievärlden har en annan debattkultur än för bara ett par år sedan.
Personligen gillar jag din vanvördiga attityd eftersom jag har svårt för att det ska behöva vara så fisförnämt att samla på präglade metallbitar, även om somliga av dessa bär konungaporträtt 🙂
Christian, jag håller med dig till 110%!
Så ”lättstötta” som somliga verkar vara är inte ens de mjukaste guldmynt. Och det där pretentiösa snobberiet, där man inbillar sig att ”medlemskap i klubben för inbördes beundran”, med automatik gör en till numismatiker – har jag heller aldrig gillat. Lika lite som att många aldrig vågar uttrycka en åsikt … annat än bakom ryggen på folk. Sedan är det väl som du antyder, att ett ”omdöme” om någon eller något ofta säger mer om den som framför det … än den det avser. Efter Per-Göran Carlssons syn på myntmarknaden och recension av Mynttidningen i Samlad Glädje 1999 ”skällde” jag lite på honom och framförde att han borde göra bättre research nästa gång (tre faktafel på sex meningar är för mycket) … så i uppföljaren Samlad Glädje 2009 … ”glömde” han helt bort närmare 30 auktioner på västkusten. ;o))
SNF betyder för mig: SNT, gratis inträde på KMK…och en gång i tiden, innan KMKs museibutik förvandlats till godisbutik, använde jag mig gärna av rabatten som lämnades på litteratur…sistnämnda verkar saknas av få eftersom, som du påpekat, inte många verkar vara intresserade av facklitteratur i ämnet.
Om dina auktioner ”glömts” eftersom Göteborg bara inte finns på Stockholmarnas Sverigekarta eller om det var pga småsinthet/långsinthet kan jag inte uttala mig om, eftersom författaren är mig obekant 🙂
HeHe, jaså KMK:s museibutik har blivit godisbutik … och personalen ”hänger på Fejjan”. ;o) Jaja, är väl inte direkt förvånad. Efter ett par-tre påstötning angående återförsäljarpriser och uppgifter om nya publikationer, tröttnade jag på att aldrig få någon respons – och drog slutsatsen att man helt enkelt inte ville sälja något? Detta i kombination med myntsamlarnas ”litteraturmotstånd” blev kanske för mycket?
Nja, PG har väl sitt ursprung i ”gnällbältet” och i Göteborg är han nog mest känd för att ha delat ut flygblad med grovt felaktiga uppgifter när Antikören hade auktion på Sheraton 1988. Att han framfört många tokiga idéer när det gäller klippingmyntningen 1624-27 tycker jag personligen bara är kul … men att han år efter år blint vägrar att överge dessa tokerier trots att de vederlagts på alla plan och från alla synvinklar … är ju ganska patetiskt. När det gäller numismatik ligger PG:s styrka och adelsmärke, enligt min uppfattning, i hans vackert formulerade och målande auktionsreferat – alltid med en mycket personligt färgad touch … där i princip ALLA ”kunskapsfynd” hamnar i Östergötland. ;o))
ajajaj
nu undrar jag vad som kommer att sägas om dig i ”Samlad Glädje 2019” 🙂
KMKs museibutik kan numera inte leva upp till ambitionen att väcka intresse för numismatik, jag vill påstå att denna butik är mångas första kontaktyta med myntsamlandet och -kunnandet och det är bedrövligt att man inte använder den som numismatikens ”showroom”. Hur kan någon bli intresserad av att läsa om mynt och på så vis fördjupa sina kunskaper om man bara får botanisera mellan chokladdryck och lyxförpackade chokladkakor?
…men nyss återkommen från MISAB8 del 1 så kan jag se fördelar med läsoviljan i detta land: Det gick faktiskt att fynda bland litteraturen där vissa titlar blev löjligt billiga.
Vad menar du? … att ”lite uppriktighet” skulle kunna inverka menligt på nästa publikations saklighet …?
– Nää, så självupptagen och snarstucken kan väl ingen vara …? ;o))
Att KMK/SNF ännu inte förstått vidden av det allvarliga återväxtproblem vår hobby lider av är beklämmande. Visst borde man utnyttja sitt lokala ”showroom” – men än viktigare (billigare, mera kostnadseffektivt); INTERNET!!
Återväxtproblematiken kan även iaktagas på MISAB 8 … där bl.a. ”förstklassiga auktionskataloger med bestående värde”, redan visar sig fallit i värde – med 70%.
Du har rätt…en titt i salen på MISAB8 gjorde återväxtproblematiken tydlig…
och givetvis har du också rätt med att de unga idag måste fängslas av myntsamlandet via internet …
att göra reklam för sin hobby ligger också i varje samlares egna intresse: om framtida köpare (dvs efterfrågan) inte finns så sjunker värdet på den egna samlingen (dvs utbudet) ner till metallvärdet