Ibland blir man påmind om hur otroligt fort tiden rusar fram. Idag skriver vi onsdagen den 19 juli 2017 och i min almanacka har jag noterat att det idag är 10 år (!) sedan min gamle vän och kollega, Paul Levin (1932-2007) gick ur tiden.
Paul och det gemyt han bjöd på i sin butik om lördagarna i början av 1970-talet (och framåt), var en av anledningarna till att jag fastnade för myntsamlandet och numismatiken. Med ett stort och brett kunnande, i kombination med humor, talrika historier och ett unikt affärssinne gjorde han Ticalen (eller Schakalen som han själv sa) till en självklar träffpunkt för stadens myntsamlare. Gratis kaffe med dopp och ett stort engagemang i GNF bidrog säkert också till ”folksamlingarna” inne på kontoret.
Det är nog ingen större överdrift att påstå att Paul Levin var Sveriges i särklass bäste myntförsäljare alla kategorier. Har genom åren stött på alla möjliga typer av mynthandlare, men ingen som Paul. Hans humor och lättsamma sätt är nog det man helst kommer ihåg.
Har flera mynt och medaljer i samlingen som härstammar från Paul Levins Ticalen. I klipping-samlingen finns t.ex. ett valsverkspräglat Nyköpings-öre 1625 (se bild) som återfinns på ett av Mynthandeln Ticalens visitkort. Myntet köpte jag av Sven Ljunglöf … som i sin tur kanske förvärvat det från Paul? Denna klipping är i sig ett trevligt typmynt som pryder sin plats i samlingen, men lite extra kul genom proveniensen och de speciella kännetecken som länkar den till konung Gustav II Adolfs brev den 12 oktober 1625. (Se vidare Mynttidningen 5/6-1996). Paul brukade för övrigt inte försitta något tillfälle att tala om att han minsann var född exakt 300 år (och en månad) efter slaget vid Lützen den 6 november 1632. Då Paul var den som fick mig att börja typsamla kopparmynt (för 40 år sedan) och han själv dessutom samlade på stormaktstidens medaljer, tycker jag denna kopparklipping passar utmärkt som ”minnespenning”.
Paul Levin (1932-2007) och Stig Ottosson (1920-2003) utforskar en myntvåg(?) under en myntmässa någonstans i Sverige (Borås-mässan?) i början av 1980-talet.
Jag håller helt med, detta är den ende mynthandlare som jag verkligen lärde känna ordentligt. Alltid en hygglig och tillmötesgående stämning i lokalen, och andra kunniga kunder stod också till tjänst vid behov, Nils Persson från Kristianstad var ett namn som ofta gick igen i det sammanhanget. Via kontakter i GNF fick jag sålunda hjälp med att ge en minnesgåva till cancerfonden i Sverige i samband med Pauls dödsfall.
Vilken yrkesbakgrund hade Paul egentligen, var han kriminalare, eller kommer jag ihåg helt fel (jag frågade aldrig)? Den branta trappen ner i hans butik fick man vara försiktig med, speciellt om vintern, är ett annat bestående minne. Jag tänker på den gode Paul varje gång jag plockar fram en 1-öring från 1895 i superkvalitet, som jag köpte av honom för kanske 40 år sedan. Har aldrig påträffat en sådan Oscar II 1-öring i finare kvalitet sedan dess. Frid över hans minne!