Att vända på en femöring

Idag ringde brorsan och meddelade att han och familjen skulle ta sig en tur till Anten och åka tåg till Gräfsnäs. Museijärnvägen Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) är turist-attraktion som drivs av en ideell förening. Under sommarmånaderna trafikerar man nämnda sträcka (en gång en del av Västgötabanan, Västergötland-Göteborgs Järn-vägar, VGJ) 12 km smalspårig (891 mm) järnväg med historiska tågset.

Brorsonen (nyss fyllda 6 år) är tokig i tåg! Speciellt ånglok! … men även rälsbussen går an. Så hustrun och jag tog oss en liten prommenad till Gräfsnäs station för att möta upp. Det hade blivit rälsbuss (motorvagn modell 1957) från Anten till Gräfsnäs, men hemfärden skulle minsann gå med ånglokomotiv! (modell 1911). Och bäst av allt – man skulle få vara med och vända loket inför tillbaka-färden, när det kom in på stationen. Ett ånglok som är 12 meter långt och väger 47 ton! Och vändskivan väger 10 ton till.

Var har grabben fått sitt intresse för tåg och järnväg ifrån? Och var fick jag, vid ungefär samma ålder, mitt intresse för mynt och medaljer ifrån? Kanske är det genetiskt? I mitt fall tror jag definitivt att det kommer från min far. Han samlade på det mesta – schackpjäser, silverdollar, koppar-

föremål, guldmynt, silverdosor etc. (och farmor Mina samlade på hattar). Men när det gäller vår lille tågfantast får man nog gå längre tillbaka i tiden? Kanske till hans farfars far, Otto Johansson (1887-1948), som var banvakt (järnvägs-tjänsteman – inte barnvakt) i Jämtland för 100 år sedan. Hans farfar lär t.o.m. vara född i banvaktstugan i Roback, Håsjö församling i Jämtlands län. Så nog har han att brås på. Återstår att se om det finns någon numismatik i pojken. ;o)

Det finns många som samlar på allt som har med järnväg att göra. Koncentrerar vi oss på det som inryms inom numismatiken, är det väl främst medaljer det handlar om. Järnvägsmedaljer kan vara både de som avbildar diverse tåg (eller kanske celebrerar ett järnvägs-bygge) och de som är utgivna till minne av personer som verkat inom järnvägen. På bilden ses a) Leo Holmgrens minnesmedalj över Statens Järnvägars (SJ:s) 125 årsjubileum 1856-1981, b) Sven Kulles medalj över Gefle-Dala Järnvägs 50-årsjubileum 1859-1909 samt c) Erik Lindbergs medalj över majoren, järnvägsbyggaren, alingsåsaren, riksdagsmanen, donatorn m.m. Claes Adolf Adelsköld (1824-1907), utgiven av Vetenskapsakademien 1908 och utdelad som belöningsmedalj. Det första exemplaret – i guld! – tilldelades för övrigt en inte helt obekant man vid namn Thomas Alva Edison (1847-1931).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.