Efter att ha ägnat förmiddagen åt Uppsala- och Birka-kungarna på 800-talet, öppnade jag mejlboxen först efter lunch idag. Och där fastnade ögonen genast på rubriken ”besviken” och ett mejl från en trogen kund och samlarvän. – Vad har jag nu ställt till med? undrade jag …
Det visade sig emellertid att besvikelsen inte hade med mig att göra utan var riktad mot ett helt annat håll. Att det landade hos mig var enbart för att jag råkar ha en publiceringskanal som heter Myntbloggen.se och att vi på denna är måna om att hålla högt i tak … vilket inte alltid är fallet inom detta lilla skrå.
Toppstyrningen inom Svenska Numismatiska Förening (SNF) är ju på intet sätt någon nyhet, men jag undrar om tiden inte börjar bil mogen för klubben att ta sig en funderare på vad medlemmarna EGENTLIGEN tycker och tänker. Roland ”Falcoin” Falkensson presenterade redan i maj i år en debattartikel på sin blogg som berör detta med medlemsdemokrati/-engagemang inom SNF: Krävs det en stadgeändring i SNF?
Och så här lyder dagens budskap från Leif Skarp:
I Linköping finns det en numismatisk förening vid namn Myntklubben Skilling Banco. I likhet med andra föreningar både inom numismatiken och på andra områden kämpar vi med att försöka hålla aktiviteterna igång och i bästa fall få nya medlemmar till vår förening. Det ska ärligt erkännas att det inte är lätt, men vi kämpar på. Tack vare personligt initiativ och driv från en av våra medlemmar lyckades vi genomföra en myntmässa den sista februari i år som var mycket uppskattad av både handlare och samlare. Det var faktiskt den sista myntmässan som genomfördes innan covid-19 satte stopp för alla liknande aktiviteter.
Möjligheterna att få PR och marknadsföra sin förening är mycket begränsade i dessa tider. Därför är det med mycket stor besvikelse jag som ordförande i Myntklubben Skilling Banco nu konstaterar att Svenska Numismatiska Föreningen förlagt sitt årsmöte för 2020 till vår stad UTAN att ens ta kontakt med oss i den lokala föreningen. Vi kunde ha erbjudits att ha en mindre utställning kring våra medlemmars samlande. Det hade inte behövt vara så märkvärdigt men åtminstone genererat en blänkare i Svensk Numismatisk Tidskrift och gett oss i föreningen lite draghjälp … men nej … den lilla möjligheten erbjöds vi inte.
Corona kan man alltid hänvisa till, men det känns inte som det är hela förklaringen. Det känns på något sätt som att styrelsen för SNF vill få det här årsmötet genomfört så diskret som möjligt och med så lite medlemsengagemang som möjligt. Bara det att vi i den lokala numismatiska föreningen inte ens bevärdigats med information om att årsmötet skulle hållas här tycker jag är riktigt illa.
Jag vet inte varför styrelsen agerar på det här sättet, men det känns mycket märkligt att man som styrelse i en förening med så många medlemmar och med så mycket pengar i skattkistan verkar helt ointresserad av medlemsinflytande. För mig känns det som att styrelsen av oklara skäl vill hålla det här årsmötet i en så liten krets som möjligt. Frågan är varför? Corona…? … Njaa…
Leif Skarp, Ordförande i Myntklubben Skilling Banco i Linköping
Roland Falkensson har kommenterat SNF:s årsmöte på sin blogg:
http://www.falcoin.se/snfs-arsmote-2020/
– ”Förra helgen anordnade Sveriges Numismatiska Förening (SNF) sitt, på grund av pandemin, framflyttade årsmöte i Linköping. Närvarande var 8 styrelseledamöter (inklusive suppleanter) och 4 vanliga medlemmar. Den låga närvaron kan naturligtvis delvis förklaras av rädslan för coronaviruset men den som läst Leif Skarps inlägg i Myntbloggen kan nog ana att en del nog även beror på att styrelsen inte ansträngt sig så mycket för att göra mötet attraktivt. Det Leif dock inte skrivit något om är att medlemmarnas intresse att åka på SNF:s årsmöten i stort sett alltid är lågt, oavsett program.”
– ”Det jag reagerat på inom SNF är att man, trots sin nuvarande storlek, fortfarande har stadgar som bäst lämpar sig för en liten lokal förening. Resultatet av detta blir ofrånkomligt att föreningen inte har ett fungerande årsmöte. Styrelsen anser sig kontinuerligt arbeta för ett större medlemsengagemang, men oavsett vilken tidsperiod man jämför med så har man inte lyckats särskilt bra. Ett fungerande årsmöte ska fungera både som bollplank och kontrollorgan, men eftersom styrelsen helt styr årsmötet så blir det intet av detta.
Föreningen har heller ingen förankring någonstans; inte i medlemsleden och nu när man bränt broarna med KMK så har man det inte heller i museivärlden. Och slutligen: eftersom styrelsen styr årsmötena så väljer man också i praktiken själva in vilka som ska sitta i den egna styrelsen. Är det bara jag som blir upprörd av detta?”