Hoppas ni har haft en lika skön och avkopplande påskhelg som jag har haft. Tillbringar man mycket tid framför datorn är det rena semestern att få vara ute i friska luften och riva ett tak … och börja snickra på ett nytt. ;o)
Fick Svenska Numismatiska Föreningens tidskrift SNT 3-2013 idag och noterade bland annat att antalet ”årligen betalande yngre medlemmar” (d.v.s. under 20 år) i SNF har sjunkit med 44% från nio (9) stycken 2011 till fem (5) stycken 2012. En både oroande och ofattbart låg nivå.
Även antalet ”årligen betalande äldre medlemmar” har minskat … med 30 personer – till 688 medlemmar 2012.
Samtidigt hittade lite drygt 6.000 unika besökare till Myntbloggen.se under mars månad … så förmodligen har de flesta uppkopplade SNF:are varit här … ;o)
Jo, nog är det oroande alltid… men kanske inte så konstigt. Jag undrar om inte föreningslivet dessvärre tillhör en flyende tid och ett persongalleri mellan (övre) medelålder och d…
Om man tittar på kommersen på Tradera och de ganska många auktionerna (flera nu i maj) verkar det trots allt finnas intresse för vår kära hobby bland ganska många. Hemsidor och bloggar kanske passar den yngre generationen bättre än det traditionella föreningslivet? Jag är själv övertygad om att det är så.
Jag tror risken med falskmynt och tokiga kvalitetsbedömningar är ett större hot mot numismatiken än formerna för umgänget. Där är den snabba informationen på Internet ett bra bekämpningsmedel och om bara exempelvis Tradera vore snabbare att stänga tvivelaktiga auktioner skulle mycket vara vunnet.
Sammanfattningsvis… om numismatiken görs intressant på nätet tror jag att de unga kommer in den vägen och då KANSKE de också ser någon fördel med att tillhöra exempelvis SNF… eller Myntklubben Skilling Banco i Linköping… 😉
Hej Leif,
Och tack för att du delar med dig av dina synpunkter.
Visst är föreningslivet generellt ”lite på dekis” (läste just om Alingsås Fotoklubb och att man ”söker efter fler yngre medlemmar”) … men det finns också föreningar inom andra gebit som utvecklas och bedriver livlig ungdomsverksamhet. Det kan man inte direkt anklaga SNF för.
Du skriver: ”om numismatiken görs intressant på nätet tror jag att de unga kommer in den vägen” … ABSOLUT!! … men VEM skall göra numismatiken ”intressant på nätet”?? Har även SNF/KMK ett ansvar för detta? – eller är man fullkomligt ansvarslösa?
Under 2012 spenderade SNF 689.773 kr på ”övriga kostnader och personal” … varav 11.672 kr (eller 1,69%) lades på ”telefon, internet och hemsida”. Det innebär att man satsar ”någon tia om dagen” på att via internet göra reklam för sig själva och myntsamlandet i Sverige. Jag tycker inte man kan sammanfatta detta med något annat än: SKÄMS!!
Jo, jag tror nyckelfrågan är just VEM? Första frågan är egentligen en samvetsfråga. Vill ”det gamla gardet” innerst inne att det kommer in yngre människor till föreningarna? Vill man bli utmanad av frågor och funderingar som man inte är van vid och inte känner igen? Jag har varit föreningsmänniska under hela mitt liv (inte bara inom numismatiken) och det är inte ofta någon ”gammal räv” frågat en ny besökare om dennes intressen och förväntningar och dessutom varit intresserad av svaret.
Kanske är det ändå så att de hemsidor och bloggar som växer fram kan väcka tillräckligt mycket intresse hos unga människor att de blir fångade och fascinerade av numismatik? Om vi inom föreningarna dessutom kan visa så pass entusiasm och glädje över vårt intresse att det smittar av sig så kanske det finns hopp.
Bara det att så många unga idag är intresserade av historia borde vara en inkörsport till både mynt och medaljer.
Själv besökte jag KMK häromdagen och den potential som finns där är ju helt gränslös. Det skulle säkert går att göra en virtuell upplevelse av detta som skulle slå museivärlden med häpnad. Men då vill det till att man satsar på det med kunskaper i både numismatik, historia, datateknik och framför allt vilja och entusiasm. Till det behövs både unga och gamla.
Har hört frågeställningen förr; Har SNF överhuvudtaget något intresse av att fler skall upptäcka hobbyn? … eller är det, som en del påstår, helt i linje med SNF:s intentioner att försöka MINIMERA antalet samlare, och på så sätt hålla nere priserna!? Tja, man kan nästan trot.
Kul att höra din entusiasm ang. Kungl. Myntkabinettets potential. När jag var på invigningen å Mynttidningens vägnar 1997, hade jag samma känsla … men det har gått över. Idag ser jag KMK som en lokal företeelse helt utan ambitioner att verka utanför tullarna. Synd.
Nja, huruvida SNF:s intentioner skiljer sig så mycket från föreningslivets i övrigt vill jag nog säga vara osagt. Jag tror att de flesta gamla samlare gillar att träffas någon gång per månad och underhålla bekantskapen med likasinnade. Egentligen är det inget fel i det, MEN.. det ger ingen nyrekrytering.
Huruvida det finns ett intresse från SNF att hålla nere priserna vill jag inte uttala mig om men MiSAB tyder väl ändå på ett intresse att hålla ett forum öppet för både säljare och köpare? Att sedan säljarna på MiSAB varit de stora förlorarna beror väl mest på att deras objekt sålts vidare på Tradera med helt andra kvalitetsangivelser (om ens några). Att en auktionsfirma framhärdar i att hålla sig till ”traditionell” kvalitetsbedömning tycker jag nog är efterföljansvärt.
Apropå KMK… jag vill nog gärna behålla min entusiasm. Flera skolklasser och barngrupper var på plats under mitt besök och ”slog mynt” och fick lära sig om ”pengar”. Dessa barn är kanske våra samlarkollegor om 10-15 år.. om vi fortfarande är någorlunda klara i huvudet och förstår deras numismatiska resonemang…
Att säljare på Tradera ofta får bättre betalt än MISAB-säljare beror nog inte bara på ”kvalitetsbedömningen” (som ju varierar kraftigt i det ena fallet och mestadels uteblir helt i det andra) – utan mera på att Traderas publik är så oänligt mycket större än 80 pers.
Den som, år efter år, orkar behålla sin entusiasm är bara att gratulera! – Men visst vore det kul om det fanns myntsamlare även utanför 08-området (och i Gräfsnäs förstås, där det också slås mynt om sommaren) också i framtiden. ;o)