Som myntsamlare, och dessutom gammal maskiningenjör, har jag under många år varit intresserad av den tekniska biten av numismatiken – tillverkningstekniken. – Hur bar man sig egentligen åt förr i tiden? – Och varför ser mynten ut som de gör? … detta är frågor som roat mig sedan mycket länge. Och just tillverkningstekniken – gärna i kombination med myntens konstnärliga stil – är något som ofta har mycket att berätta om äkta respektive falska mynt. Myntmästare och falskmyntare använde inte alltid samma teknik.
Myntet till vänster är präglat i staden Riga år 1591 av kung Sigismund III av Polen (1587-1632), sedermera även kung i Sverige (1592-1599). Valören är 3 Groschen – eller Trojak, som de brukar kallas i Polen. Just dessa Riga-mynt är präglade med valsverksteknik – och dessutom lite speciella, då de har en mot normen avvikande stämpelställning. Åtsidorna med kungens porträtt har graverats ”på höjden” i präglingsvalsarna, medan frånsidorna med stadsvapnet istället är graverade ”på längden” (eller ”på långsen”, som min jämtländske far skulle sagt). Klicka på bilden för en förstoring – där detta framgår … och notera ”nästa mynts pärlkant” ovan på åtsidan och till höger på frånsidan. Dessa speciella Riga-mynt har alltså regelmässigt höger- eller vänstervända sidor, istället för lik- och motvända som brukligt är på valsverksmynt.
De fyra märkliga ”Riga-präglingar” ovan, skiljer sig emellertid från detta tillverknings-mönster. – På många sätt! Beträffande motiv och påskrift liknar de originalen … men där slutar också likheterna. I princip ALLT annat är faktiskt skiljaktigt. Förklaringen till detta är att det rör sig om samtida förfalskningar! – Underviktiga och avvikande.
- Hammarpräglad med årtalet 1591. Stampställning kl. 3. Vikt 1,43 gram.
- Hammarpräglad med årtalet 1592. Stampställning kl. 5. Vikt 1,35 gram.
- Hammarpräglad med årtalet 1595. Stampställning kl. 7. Vikt 1,51 gram.
- Hammarpräglad med årtalet 1596. Stampställning kl. 11. Vikt 1,18 gram.
Präglingstekniken är alltså lika felaktig som stilen. Om förfalskningarnas årtal stämmer kan vi inte heller vara 100%-igt säkra på … men de har med största säkerhet cirkulerat parallellt med originaltypen (nr 7, 1599 = falsk, HP ej VVP) – som präglades 1590-1600 (samt 1588-89, 1619 med annat porträtt). Normalt väger dessa mynt ca 2,45 gram, så förfalskningarna ovan väger alltså endast ca 55% så mycket som originalen.
Något som möjligen indikerar att denna grupp av förfalskningar slagits i större skala, är att man verkar ha använt samma porträttpuns till alla fyra årgångarna. 1592:an saknar för övrig kronbågar (gäller samtliga de exemplar jag kunnat finna) … varför kungen framstår som ”lite kort om huvudet”. ;o) För övrigt är förfalskningarna mycket slarvigt präglade … vilket kan tyda på att de är tillkomna under stress – eller i stor mängd?
VAR dessa förfalskningar är gjorda, och av VEM, är emellertid fortfarande en gåta? Perforeringen antyder möjligen ett sydligt ursprung? … men å andra sidan finns det även dylika UTAN hål för montering/förvaring – och talrika original MED perforering. Hammarpräglade imitationer (förfalskningar) av Sigismunds trojaker (med Moldaviens vapen – ”en uroxes framvända huvud” – istället för Rigas stadsport) förekommer men är mycket sällsynta. Kanske föregicks (eller efterföljdes) denna myntning av att man helt enkelt slog ”sina mynt” efter Sigismunds polska typer istället …? – Vem vet?
Kanske finns det någon i läsekretsen vet mer om denna spännande förfalsknings-historia …? – Maila mig! – eller skriv en kommentar!
Mycket intressant och lärorikt. Att det till och med smugit sig in en förfalskning på den polska webbsidan (bild nr 7) visar hur lätt man kan bli bedragen om man inte är tillräckligt kunnig.
Språkbruket ”kl ….” för att visa stampställningen eller valsställningen, är antagligen elementärt, men för mig var det nytt. Jag var tvungen att fundera lite innan jag förstod.
Tack Ulf, för att du delar med dig av dina gedigna kunskaper.
Tack för responsen, Lennart!
Stämpleställningen kan naturligtvis även anges i grader eller som lik-, mot-, höger- eller vänstervänd etc. – men klockan (kl.) är ändå inte så dumt … för oss som fortfarande bär klocka. ;o)
Sedan vill jag bara förtydliga angående ”den polska webbsidan” (som ägs av en mycket, mycket kunnig samlare av polska mynt) att mynt nr 7 på sidan ”http://tinyurl.com/axkp23v” även där faktiskt beskrivs som en förfalskning. – Det polska ”Falszerstwo z epoki” betyder så vitt jag förstår ungefär ”gammal eller samtida förfalskning”. – Så det var alltså inte frågan om något ”avslöjande”. ;o)
Vill forst och framst tacka for en mycket bra och larorik sida. Jag ar nog vad man skulle kunna kalla for en begynnade novis vad det galler numismatiken. Har dock redan hunnit utvecklat ett intresse for mynt fran Zygmunt III Wazas tid (som han heter pa andra sidan sjon), mer sadant 🙂 Det jag inte riktigt forstar ar hur man vagat minska ned vikten med nastan halften. Det maste ha varit otroligt riskfyllt, med stor risk for upptackt, att forsoka prangla ut sadana mynt som betalningsmedel enligt nominalvardet?
Hej Thomas,
Och välkommen till Myntbloggen. Jo visst, men falskmyntaren hade säkert? inställningen ”våga vinn”! 😉 Själva ”affären” låg ju i att ”vinna silver” och idén med att förfalska en dylik lågvalör var förmodligen att folk inte tittade lika noga på dessa, som exv. en gulddukat. Är själv ganska slarvig med att studera växeln när jag handlar idag. 😉 Sedan fanns det säkert en anledning till att det var stränga straff för falskmyntning förr i tiden. Man ville avskräck från sådana tilltag bl.a. genom att hota med att smälta ner falskmynten och hälla dem i halsen på förfalskare. Hårda bud! 😉