Till hösten är det 5 år sedan firma Myntauktioner i Sverige AB (SNF:s mynthandels-bolag, ofta kallat MISAB) anordnade sin första myntauktion. Detta vill man fira redan nu med en ”jubileumsauktion”, nr 10 i ordningen.
Efter att ha bläddrat lite förstrött i katalogen är första intrycket att andelen ”halvdana”, lite ”buskiga” eller ”dassiga” exemplar är större än vanligt. Eller om man vänder på det hela, andelen kvalitetsobjekt förefaller vara mindre än vanligt. Kanske har man blivit bortskämd efter alla fantastiska kataloger och objekt från tyska Künker och amerikanska Heritage m.fl., men det här känns inte direkt som någon toppauktion. Gång på gång kommer jag på mig själv med att ifrågasätta direktör Carlbergs kvalitetsbedömningar. Tycker det är generellt för högt klassat, men framför allt ojämnt.
MISAB:s kataloger upplevs ofta som väldigt splittrade. Detta p.g.a. att man bryter ut samlingar och medaljer etc. och listar dem på flera olika ställen i katalogen – vilket ger en sämre överblick. ”Samling Lindeberg” (nr 374-544) delas t.ex. upp på tjugo regenter i online-katalogen, medan ”Samling Ekqvist” (nr 764-843) trängs in mellan övriga mynt och medaljer från Gustav II Adolf. Klippingar och rundmynt av koppar hamnar på flera ställen. Tidigare har herr Carlberg haft väldigt svår att få till rätt myntort på svenska kopparmynt. Detta har på senare tid blivit allt bättre, men denna gång blev det ett litet återfall. Nr 782-783 är från Säter, inte Nyköping. Varför en halvöring 1624 som väger 13,22 gram beskrivs som präglad på ”plants avsedd för fyrk” övergår dock mitt förstånd. Naturligtvis rör det sig om den vanliga Ottosson nr 8 (Antikören auktion 16) och inte den extremt rara nr 9.
Att sälja avgjutningar (kopior) av präglade medaljer utan att, som brukligt är, tydligt tala om att det rör sig om s.k. ”späterer Nachguss” (senare avgjutning), är en tradition som MISAB odlat ända sedan starten. Är inte säker på att alla potentiella köpare förstår att det sparsmakade omdömet ”gjuten”, om exv. nr 905, egentligen skall läsas som ”gjuten kopia efter brakteatpräglat original”? (jämför Bonde 2, nr 7058 samt Hildebrand I, sidan 129, nr 53).
Lite extra märkligt blir detta när man (SNF) samtidigt går ut på sin hemsida och under rubriken ”FALSKA MYNT – Introduktion”, skriver om såväl den omtalade ”Wallin-kopian 1994” som andra kopior/avgjutningar av präglade originalmedaljer. Tycker inte att logiken lirar riktigt. På nr 965 bryr man sig inte ens om att notera att medaljen är gjuten, utan skriver endast ”tenn”. Denna typ av kopior (senare tennavgjutningar) är lätta att avslöja – om man bara har tillgång till det fysiska objektet alternativt bra bilder i tillräckligt hög upplösning … men på en PDF i skala 1:1 eller i en online-katalog med lite snålt tilltagna förstoringar, kan det vara knepigare.
En nyhet för i år är att man (äntligen!) kommit med på en av de internationella auktions-portalerna som finns – nämligen NumisBids.com. En liten ”nybörjarblunder” är dock att man inte sett till att bli sökbar varken på ”Schweden” eller ”Sweden”, vilket hade varit smart. Hur som helst kan detta säkert locka internationella köpare och därmed öka exporten och spridandet av vårt svenska kulturarv i omvärlden. – Hela syftet med ”projekt MISAB” lär ju vara att tjäna så mycket pengar att man kan fortsätta att göra så fantastiskt mycket nytta och reklam för myntsamlandet i Sverige, som man tidigare gjort? 😉 Hittills har man kanske inte riktigt fått ihop till dirrens lön … men det kommer säkert …
Künker har kanske blivit så dominant att folk hellre lämnar sina dyrgripar till Osnabrück än till MISAB?
HeHe, är inte det lite som att jämföra en klassisk Mercedes-Benz ”måsvinge” med en hemmasnickrad lådbil … 😉 – Klasskillnad!
Det finns inte riktigt någon marknad för enklare mynt, eller gör det det? Du tycker att kvaliteten på mynten i online-katalogen är lite sisådär. För mig som amatör på området känns snarare utropspriserna höga. Och det beror ju på att det bara är de lite finare kvaliteterna som tas upp. Om man inte går till riktigt gamla mynt, men de är ju dyra även i enklare kvaliteter.
Jag skulle kunna tänka mig att köpa lite enklare kvalitet. Till betydligt lägre priser alltså, och därmed ha råd att köpa flera olika mynt istället för bara några få. Men samtidigt vill jag inte riskera att bli lurad med förfalskningar. Risken för det är väl kanske mindre om man köper enklare mynt på sajter som Tradera, men ändå.
Har jag rätt när jag antar att det inte finns någon egentlig marknad för min typ av samlande? Med idéer som att få en någotsånär ”komplett” samling av någon tidsperiod eller kategori? Fast det är kanske inte på det sättet man förväntas samla nuförtiden?
Hej Göran,
Att ”samla enklare mynt” i Sverige har inte varit billigare eller enklare någon gång i historisk tid! Att de enklaste/billigaste mynten inte kommer med i katalogerna över kvalitetsauktioner – är helt och hållet av ekonomiska skäl. Objekt under en femhundring lönar sig inte i dessa sammanhang. Men på eBay eller Tradera finns det gått om enklare material inom olika samlarområden – ofta till vrakpriser! – Lycka till! 🙂
Det är bara den där oron för att bli lurad. Fast det är klart, om man handlar för några tior är väl inte risken så stor att någon tycker det är värt besväret att luras.