Häromdagen fick jag en fråga angående ett falskt plåtmynt på Tradera. Svarade lite kort att det förmodligen är av småländskt ursprung (med hänvisning till Myntbloggen 2013-02-19), tillverkat omkring 1970, samt att det lätt kan avslöjas p.g.a. den av falskmyntaren missuppfattade värdehöjningen
”1 Daler SM” som aldrig existerat. (Skall vara 3/4 Daler SM). Idag tänkte jag passa på att vidarutveckla detta och visa lite olika ”varianter” på denna mycket vanligt förekommande förfalskning.
På bilden ovan ses två olika exemplar. Den vänstra är präglad i koppar och saknar motstämplar. Den högra är gjuten i mässing (efter en präglad kopia!) och har en felaktig värdeförhöjning (1 Daler SM istället för 3/4 Daler SM). Nedan har jag satt ihop ett bildmontage med både präglade och gjutna kopior av 1710 års halvdalersplåt.
Notera att de första präglade kopiorna kan ha både varierande (eller snarlik) form och stämpelplacering … medan de senare gjutna förfalskningarna är stöpta ur tre olika formar; utan motstämpling, med 1DSM till höger resp. nedan – vriden 90 grader.
De präglade kopiorna har skarpa detaljer och är ”nästa för bra” utpräglade för denna typ. Till det gjutna har man dels använt tre präglade kopior som förlagor … men man har uppenbarligen även gjort grova avgjutningar av tidigare och bättre gjutna kopior.
Medan de präglade kopiorna med största säkerhet härstammar från den småländske bysmeden som ”tillverkade mynt av koppar från kyrktak” någon gång i början av 1970-talet … har de gjutna sannolikt ett annat ursprung. De är senare, klumpigare och har uppenbarligen tillverkats ”i flera upplagor” (eventuellt av olika tillverkare?).
Hej Ulf – mycket intressant information om dessa plåtmynt. Själv önskar jag att dylik information även funnits i Myntboken. Men Myntboken skulle väl bli så tjock att det skulle bli omöjligt att täcka allt i EN bok. Fantasin sätter ju inga gränser – så varför inte en Myntbok för varje kung, med utförligare information om alla varianter osv? Eller ett lösbladssystem där man kan sätta ihop sin egen bok efter hur man samlar? Förmodligen en omöjlig sak att genomföra, önsketänkande…
Det är väldigt intressant att läsa din blogg, se hur du tänker och få reda på en massa information man inte hade en aning om ibland. På mina senaste 5 år har jag försökt att förkovra mig med att försöka få tag i böcker för att stilla min nyfikenhet. Ju mer jag läser på internet, från bloggar och enkla websajter, där man tipsar om böcker t.ex, så lyckas jag sällan få tag i dessa böcker, med få undantag alltså. Och skulle de dyka upp till salu, så kostar de skjortan – eftersom även böckerna har blivit samlarobjekt. Men varför inte några nytryck/faksimile för att fler ska få dela den ofta väldigt praktfulla information som finns i dessa böcker.
Jag lyckades få tag på Bertel Tingströms bok om plåtmynt och jag är i färd med att läsa den nu – praktgodis för den intresserade. Lyckades även få tag på ett exemplar av Sveriges Mynt till det facila priset av 1200Kr. Den kostade som ny 98Kr. Boken Svensk Myntförteckning lyckades jag få tag på i England av alla ställen… Ja, man måste räkna med att böcker behövs när man samlar mynt – vilket en del kallar ett nödvändigt ont – som jag själv förmodligen kallade det en gång i tiden. Men numera anser jag det lika viktigt med numismatiska böcker som att samla mynt!
Min hög av olästa böcker växer. Det har väl blivit c:a 1 hyllmeter böcker nu, vilket är litet i förhållandet med Numismatiska Muséts 600 hyllmeter. En hög av påbörjade lästa böcker växer här. Liksom den nyligen införskaffade Svensk Numismatisk Bibliografi intill år 1903. Men efter 1903 då? Vad finns det där?
På Tradera dök sedan upp boken Sveriges Besittningsmynt. Den måste jag bara ha, sa jag till mig själv. Men jag fick tyvärr ge upp runt 1,300kr och boken gick för närmare 1,700Kr… Någon månad senare lyckades jag få tag på första upplagan från Tyskland, vilken kostade mig drygt 40 Euro, vilket jag tyckte var överkomligt. Bättre än ingenting, man får nöja sig med äldre data ibland.
Nu väntar jag spänt på när 3.e boken i serien Den Svenska Mynthistorien kommer ut, som handlar om Vasatiden. Ska bli väldigt intressant att få läsa den. Eftersom jag befinner mig i periferin av all numismatik vad gäller föreningar och kontakter, så får jag nöja mig med information som inte är så ny. Läser om Brita Malmer och hennes gedigna arbete inom numismatiken och även den sorgliga nyheten om hennes bortgång. Hoppas någon kan ta tag där hon slutade och fortsätta i hennes spår. Hon var väl den ledande personen inom bokserien Den Svenska Mynthistorien och jag gissar på att 3:e delen blir försenad på grund av detta. Har sökt förgäves efter böcker som Brita Malmer har skrivit – verkar som om samlarna har dammsugit marknaden på dessa böcker.
SNF har dessutom medverkat till att jag nu har fler böcker. Jag önskar KMK hade mer böcker på sin websajt, eftersom jag inte kan resa runt och förse mig med böcker. Allt får ju inte heller plats på websajten, tyvärr. Så vad KMK har till salu, så måste man tyvärr göra ett personligt besök. Fick tag i 2:a delen av Den Svenska Mynthistorien där och beställde den. Fick sedan svar att KMK fakturerar inte för mindre än 500Kr, så jag bad dem att fylla på med vad som helst för att komma över den summan. Jag fick bl.a. boken Ryska Droppar, även den ett praktexemplar i sitt lilla format.
Eftersom jag halkade in på historien och läste om Sigismund, köpte jag av misstag en del 1/24 Talers där han är kung i Polen, men fortsatte att samla lite på dem. Det bar sig inte bättre, att jag idag sitter med över 150 stycken, inklusive varianter och dubletter som sträcker sig från 1613 t.o.m. 1627. Övriga årtal tycks vara väldigt sällsynta. I sammanhanget försökte jag hitta en bok om dessa mynt. Totalt omöjligt. Men, för en tid sedan lyckades jag få tag på en Polsk bok som heter Katalog Monet Polskich 1587-1632 för 50 Euro i Polen. Rena turen alltså. Enligt den polska numismatiska föreningen, är boken sällsynt och kan med lätthet säljas för 200+ Euro idag. Men, tyvärr är den bara på polska, men väldigt rik på information och ritade avbildningar på nästan alla mynten som gavs ut då.
Med alla varianter dessutom, med förklaringar. Tyvärr i detta fallet, så trycktes den före Polens ändring av deras ändring av deras valuta, där det försvann – ja, hur många nollor strök man egentligen – så värdeguiden är svårtolkad idag. men så fick jag införskaffa en C-Pen, en skanner i pennformat och har lyckats översätta med hjälp av diverse lexicon på internet, de mynt jag är intresserade av. Men jag fick ge upp där också, det blev overload i hjärnan och alldeles för mycket arbete. Man ska ha mycket energi för att börja en egen ”vetenskaplig” informationskälla och så är det väl tyvärr ofta idag. Många privata samlare som upptäcker mycket intressant, men tyvärr stannar den oftas där. Det blir för dyrt att trycka böcker.
Så jag tackar dig Ulf och alla andra som delar med sig av den information de upptäcker och förmedlar till andra numismatiker. Internet har verkligen hjälpt till att sprida information.
Apropå plåtmynt, försökte jag i många år att åtminstone försöka bli ägare till ETT plåtmynt och lyckades för några år sedan. Dock bara en 1/2 Daler från 1752, men den är min juvel i min myntsamling. Invikt i syrafritt dokumentpapper… En härlig obeskrivlig känsla att få hålla ett sådant mynt i kanterna och även känna dess vikt och historiens vingslag. Tänk om den kunde tala och beskriva vad den varit med om… Köpte den i gamla hemtrakter i Los, Hälsingland. Tvivlar inte heller på dess äkthet. Så jag myser varje gång jag tar fram den… 😉
Oj… nu blev det långt igen… det ena ger det andra… Någon författare blir jag väl aldrig.
Hej Ralf,
Stort TACK för att du delar med dig av dina erfarenheter! Tänk om fler ville göra det. Det märks att du varit med ett tag och både har många erfarenheter – och nya idéer.
– Visst! – Varför inte ”ett lösbladsystem”? A4 i PDF-format. Alla har väl en skrivare. Och billigare och enklare än så blir det inte.
– Hur viktigt det är med ”numismatisk litteratur” (i allehanda former!) inser de flesta onödigt sent. Skaffa litteratur först – och mynt sedan!
– Brita Malmers område var vikingatiden. Vasatiden är det Bengt Hemmingsson som håller i. Så den i bokbranschen sedvanliga förseningen kan vi inte skylla Brita för. 😉
– Sveriges Mynt för 98 kr 1976 var mycket, mycket kraftigt subventionerad – och summan motsvarar 460 kr i dagens penningvärde. Denna och Tingströms ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok”, var mina klara favoriter som skolpojk med begränsad veckopeng.
– 1/2 Daler SM 1752 låter lovande … dito 1753 finns det gott om förfalskningar av (gjutna i samma form).
Tja, det var några ”svar” i alla fall. Vi får säkert anledning att ”prata mer” framöver … 😉
Apropå lösbladssystem, så använde jag en ”lösbladsbok” av Myntboken, skannade regenterna jag samlade på, förstorade upp sidorna i A4-format och det blev riktigt bra att pricka för de mynt man har. Tyvärr blev inte texten och bilderna så bra, men det räckte bra för mig i alla fall.
Sen köpte jag en apparat på Clas Ohlson för att tillverka häften. Köpte passande ryggar, så det blev häften för varje regent med ordentlig rygg. Lätt att bläddra i och ha det uppslaget vid behov. Men nu har de blivit lite gamla och väl använda, så jag funderar på att göra en ny serie, om inte hela Myntboken, av en extra Myntbok… Har försökt att få tag på Myntboken 2010 för att göra något liknande med besittningsmynten, men har inte hittat nån till salu än.
Så jag gör kanske lösblad av den boken, med vilje, om jag inte lyckas få tag på en extra.
Apropå Brita Malmer, så skyller jag inte på henne eller någon annan. Men det brukar ju vara så ibland, när en eldsjäl går ur tiden, är det ofta ingen som tar över i samma anda eller har samma kunskaper eller bättre. En bok tar ju sin tid, den ska läsas några gånger för att kolla stavfel och eventuella källfel osv innan den trycks – och på tryckeriet ska den väl också kollas för stavfel osv.
Så fick jag en förklaring om varför SM bara kostade 98kr med alla dessa bilder och hårt arbete bakom densamma. Undrar vad SMF kostade när den kom ut, för den boken är ju en bibel den också. Synd att det inte kom ut fler delar av den. Tänker på den dagen jag fick hämta den hos postombudet, den hade hamnat i en stor postsäck på 100 liter och jag undrade vad jag hade beställt som var så stort… Men det var tydligen The Royal Mail som försett den i en säck. När jag öppnade boken för första gången, tappade jag hakan… blev först lite förbannad över alla dessa varianter som fanns… som jag inte hade en aning om att de fanns! Där författarna tillade att de nog inte hittat alla varianterna ändå… Jag såg liksom rött för ögonen, en bok som satte min egen myntsamling i en dager jag inte väntat mig. Och tankegångarna gick till hur stora förstoringar man ska gå upp på för att hitta en variant… Ska man stoppa in mynten i en sånt där elektroniskt svepmikroskop, så kan man kanske hitta lika många varianter som tillverkade mynt… tänkte jag… Men sen lugnade jag ner mig och förstod det hårda arbetet med den boken! Ju mer jag tittade i den, desto gladare blev jag. Vilket praktverk!
Nu kom postiljonen med lite mer ögongodis och en rulle 1-kronor 2012. Blir inte mer skrivet nu haha 😉
Bra idé, men varför Myntboken?? – Varför inte Sveriges Mynt 1521-1977? Själv har jag ”offrat” ett ex. av den sistnämnda, som numera är fullklottrad av anteckningar och kompletteringar. – ”Uppdaterad” som det heter nu för tiden. 😉
Du var mig en farlig en haha… nu när jag efter flera år fått tag på en…nää… 😉 Det gör ont när knoppar brister… å koppar ärgar å silver svartnar för ögonen på en… skära upp eller klottra i en bok för 1,200Kr? Det gör ont, sa Lena PH…oxå.
HaHa, all kunskap har sitt pris! 😉
Själv påbörjade jag ”min uppdaterade SM” långt innan jag köpte min första skanner (för +10.000 kr!). Idag kan man köpa en kombiskrivare med skanner, kopiator etc. på ICA-Maxi för en femhundring. 🙂
Då kör jag hellre med uppförstorade lösblad från Myntboken haha. 😉 och njuter av min enda SM bok 🙂
Din kombimaskin på ICA Maxi? 5-hundring? Om vi går baklänges lite, minus momsen, vad ICA ska tjäna på den, vad frakten kostade från Asien och vad tillverkaren ville ha för den… måste den ha varit gratis… eller så håller den max 1 månad… plus dyra bläckflaskor… eller är det termopapper?
Allvarligt talat Ulf, man får vad man betalar för. Fastän mycket är billigt idag, behöver det ju inte vara skrot för det. Jag plockar fram den gamla klyschan – när det ser för bra ut för att vara sant… då avstår jag hellre hehe 😉 Det är precis som med fruntimmer, har de 2+cm långa naglar, så kommer de aldrig att göra ett handtag i ditt hem, bara sitta där å putsa och polera sina naglar hehe 😉 medans du får göra grovjobbet… Men, dock är en ros är en ros är en ros om än i sprucket krus.
Likt Don Quijote försöker de flesta av oss jaga rätt på vad vi vill ha och sällan hittar vi det. Det är inte alla som ser gåsen som lägger guldägget… de ser bara ägget och allt som glimmar är inte guld… vilket påminner mig om alla som försöker sälja sina polerade mynt på Tradera och eBay… doppade i syra, elektrolytiserade, omgraverade, bakade, böjda och med hängmärken osv osv. Mynt som varit smutsiga, som lagts i en ultraljudstvätt med något syraktigt
så ser man hur prickigt ett sånt mynt är. Doppade mynt som ser ut som de kommit direkt från myntverket… mynt utan patina alltså. Då kan man lika gärna köpa kopior enligt min mening. Dom mynten sjunger inte… lite patina och varit ute i samhällets fickor, sjunger härligt hehe. Fejkade slabbar med kopior inuti, man har snart sett det mesta i den vägen… Men letar man efter något svensktillverkat eller i Norden, får man lite resten av livet. Köp svenskt… säger man haha. Om det hade gått – ja. Men allt görs ju i Asien idag, likt dessa superbilliga elektronikgrejorna på ICA och andra ställen.
Nä, dax att åka till postombudet, innan de returnerar mina inköpta varor. I’ll be back! 😉 🙂
Tack Ulf för en utomordentlig genomgång av förfalskingar av 1710 års plåtmnynt.
Apropå längre tid myntsamlande kom jag på att jag i år firar 50 år som myntsamlare, började som 12-åring men fick en knäck 1980 när hela myntsamlingen stals vid inbrott i huset. Jag var 1963 yngste medlem i Skånes Numismatiska Förening och blev därför filmad av TV i ett kort nyhetsinslag…(!) Tänk om man kunde få tag på denna filmsnutt…….
du får nog hjälpa till lite nu, vilken kanal och nyhetsprogram? datum för intervjun? vilken ort? internet är oändlig så visst finns det hopp!
1963 fanns bara en kanal , TV2 kom väl flera år senare. Lyssna på Hasse Alfredsson i MOsevisionen om TV2!!
http://www.youtube.com/watch?v=Q0ymfSb4ugI (1968)
Gissningsvis nyhetsprogrammet, som antingen var Aktuellt, eller Rapport, Sydnytt fanns nog inte heller. Jag tror det var på hösten, oktober/november.
Filmat i SknF:s dåvarande möteslokal Riddarsalen i Malmö Museum.
Finns det något värde i falska plåtmynt som på bilderna?
mvh
Thomas
Hej Thomas,
Tja, det är egentligen lite av en samvetsfråga. Den ärlige, som talar om att det rör sig om en modern kopia, får kanske en hundring på Tradera? De som har ett lite rymligare samvete brukar skriva ”att de ingenting vet” och ”har ärvt en gammal släkting” e.dyl. Därtill brukar de se till att få fram en riktigt suddig bild … och då tänds genast tvivlet hos en del … inte sällan med tokpriser som följd … 😉