Så har man då bloggat i fyra veckor. Trettio inlägg i tjugo kategorier med nittio bilder. Vi får väl se hur länge denna ambitionsnivå varar … ;o)
Häromdagen bloggade jag lite om präglingsteknik och numismatiska termer – som överprägling och ompunsning. Bland illustrationerna fanns bl.a. ett utdrag från mynt-direktör Torsten Swenssons bok ”Kungliga Myntet 1850-1950”. Naturligtvis kom jag att bli sittande och bläddra i denna bok … och därför skall det idag handla om myntvikter och likare. Skrot och korn – eller som vi säger nu för tiden – vikt och halt.
Redan som liten tyckte jag att ”den där tunga mässingsklumpen” som stod i mormor Märtas sekretär såg spännade ut. – ”Det är ett skålpund, en gammal vikt som inte finns längre”, sa hon. Morfar använde den som brevpress på kontoret i järnhandeln (N. H. Hjelmqvist Järnhandel på Kungsgatan 26 i Alingsås). I samma sekretär fanns även en aluminium-medalj, graverad av Gustav Ekwall (1858-1920) i Göteborg (han flyttade till Alingsås 1914) med tillhörande pappask. Morfars far hade fått den på industriutställningen i Göteborg 1891 – nu fick jag överta den … min första medalj! – Men det är en helt annan historia, mer om det en annan gång. Skålpundsvikten har jag hur som helst ärvt och införlivat i min samling.
På denna vikt, som väger 425 gram, står det att läsa: ”1 SVENSKT SKÅLPUND, 8848 Ass Tr.” Gissningsvis rör det sig om någon form av likare. Vikter av samma form finns avbildade i nämnda bok av myntdirektör TS. Följande gällde: 1 skålpund = 32 lod = 128 qvintin = 8848 ass (= 1/2 mark = 100 ort = 425,076 gram). 1 Ass = 0,048042 gram.
Mynt och vikt är ju begrepp som genom historien gått hand i hand. Ibland kan det rentav varit samma sak. För att bara ta ett exempel som anknyter till skålpund och troyska ass … så har våra första ringpräglade riksdalrar 1827 (Troyska Ass) följande randskrift: ”534-8/9 TROYSKA ASS FINSILVER”, vilket alltså betyder 25,70 gram finsilver.
De övriga vikterna på bilden ovan är:
- Viktsats (insatsvikt) 1/2 Skålpund (16 Lod) 1851 FM = F. Mossberg, Eskilstuna.
- Myntvikt 4 Lod (vikten väger 52,68 gram = 13,17 gram/lod) 1785 CE (ev. CF.?)
- Myntvikt 2 Lod (vikten väger 26,43 gram = 13,22 gram/lod) 1810 BB (monogram).
För er som är roade av vikter och andra gamla svenska mått kan jag varmt rekom-mendera boken: ”Svensk mått-, mål och vikthistoria” (länk till AdLibris) av Birger Bruzelli och Håkan Carlestam. Med hjälp av denna kan man identifiera ämbetsmännen bakom vikter, målkärl och mått samt läsa mer om deras verksamhet på olika orter. Det är kort och gott; uppslagsverket i ämnet.
På bilden t.v. ses två personer som betytt mycket för utvecklandet av vikt och mått i Sverige; skalden Georg Stiernhielm (1598-1672) och instrumentmakaren Daniel Ekström (1711-1755). De har också det gemensamt att de blivit avporträtt-erade på medaljer. Till vänster ett bronsexemplar av Daniel Fehrmans (1710-1780) medalj över Ekström, slagen av Vetenskapsakademien 1758. Ekström blev 1735 instrumentmakare vid Lantmäterikontoret. Vid 1738 års riksdag erhöll han, på rekommendation av Anders Celsius (1701-1744), ett resestipendium för studier i London. För sina ”tekniska och medborgerliga förtjänster” utnämndes han till direktör för instrumentmakerierna i riket. År 1742 blev han ledamot av Vetenskapsakademien. Silvermedaljen till höger är Elsie Dahlbergs (1916-2005) medalj över Stiernhielm som ingår i serie ”Svenska Författare”, utgiven 1980. Stiernhielm har kallats ”den svenska skaldekonstens fader”, men har alltså även intresserat sig för mått, mål och vikt. Vid ett möte med Karl X Gustav i Göteborg 1658 lär han ha försök övertyga kungen om decimalsystemets förträfflighet och att måttsystemen borde göras om och standard-iseras. År 1666 blev han utsedd till generaldirektör över rikets mått-, mål- o viktväsen. Stiernhielm var dock alltför mycket före sin tid och det skulle dröja ytterligare 200 år innan decimalsystemet infördes.