Plåtmynt från Kengis

Idag har jag med nöje läst Dick Harrisons historieblogg om Världens nordligaste myntprägling? … och ikväll skall jag kolla in hur han sköter sig i På spåret i SVT1.

I november månad 1674 fick bröderna Abraham och Jakob Reenstierna (ursprungligen Momma) från Brabant (i dagens Belgien) myntningsprivilegier för att prägla plåtmynt (av kopparplåt) vid Kengis bruk, beläget norr om polcirken, mellan Pajala och finska gränsen. Anno 1675 präglades plåtmynt i valörerna 1 Daler SM (= silvermynträkning) och 2 Daler SM vid Kengis Bruk, intill den mäktigt brusande Kengisforsen. Bara under första verksamhetsåret 1675 slogs där 2.773 st. 1 Daler SM samt samt 4.025 st. i dubbla valören, 2 Daler SM. Summerar man detta får man en årsproduktion på inte mindre än 10.823 Daler SM … à 1,36 kilo = 14,6 ton plåtmynt. Av dessa har dock endast TVÅ exemplar av 1-dalern och ETT av 2-dalern överlevt till våra dagar.

Myntningen i Kengis kan genom bevarad dokumentation i Avesta påvisas åren 1675-77, 1680-85 och 1687-89 samt genom bevarade mynt även från åren 1693 och 1700-01. Endast NIO av alla dessa plåtar finns idag bevarade. Kengis-plåten 1693 är unik i dubbel bemärkelse. Dels är denna 2-daler (som finns på Kungliga Myntkabinettet, KMK i Stockholm) den enda man känner till – och dels har den årtalet placerat i omskriften – vilket är helt unikt! Alla andra svenska plåtmynt före 1715 har årtalet placerat direkt under kungakronan i hörnstämplarna. Men på den unika ”Kengis-1693:an” finner man alltså istället bröderna Abraham och Jakob Reenstiernas AIR-monogram på denna plats.

Även den ”semiunika” (känd endast i två exemplar) Kengis-plåten från år 1700 (2 Daler SM) är lite speciell. Som den observante numismatikern noterar ser årtalssiffrorna lite konstiga ut. Och tittar man lite närmare på dessa hörnstämplar ser man att myntherre och årtal inte stämmer överens. Omskriften anger CAROLUS XI, d.v.s. Karl XI (1660-97), men årtalet hör ju hemma under sonen Karl XII (1697-1718). Man har alltså använt sig av en gammal präglingsstamp från Karl XI:s tid och i denna graverat om årtalet till 1700. Att man på detta ekonomiska sätt ”uppdaterat” präglingsverktygen verkar ha förekommit även påföljande års Kengis-plåtar, 2 Daler SM 1701, men då med rätt regent.

Själva kopparn till Kengis-plåtarna kom från Svappavaara gruva och fick således fraktas (förslagsvis vintertid) ner till Kengis Bruk – en sträcka på 14,5 mil … något som kanske inte direkt påverkade lönsamheten i positiv riktning.

Den numismatiskt intresserade kanske känner till de rara kopparpolletterna från Svappavaara kopparverk? Dessa dateras till 1660-talet och bär samma bröders initialer; A:I:M … där M:et står för Momma (som sedermera blev R som i Reenstierna). Nu är ju detta ju inte mynt, utan polletter (eller lokala mynt) – även om man vet att de faktiskt cirkulerade i ett stort område även utanför bruket. – Vilken tur! … annars skulle ju Svappavaara-polletterna kunna betraktas som ÄNNU nordligare ”myntpräglingar”.  Minns jag rätt finns det dock teorier om att dessa polletter faktiskt KAN vara (valsverks)präglade i Avesta i Dalarna? – och i så fall är ju Kengis nordligast i alla fall.  ;o)

För den som vill läsa mer om Kengis-plåtarna kan jag rekommendera Bertel Tingströms referensverk ”Plate Money – The world’s largest currency”, Stockholm 1986. Börja på s. 92-93, där Kengis avhandlas … sedan är det bara 342 sidor kvar att studera. ;o)

En reaktion på “Plåtmynt från Kengis

  1. TACK!
    Med din eminenta artikel om Kengis har du räddat min helg, som annars inte började så bra. Trodde nämligen att jag skulle få MISAB8, som somliga av dina bloggarkollegor, och tänkte studera katalogen i lugn och ro när man väl är ledig. Postlådan gapade tomt även i fredags, men, som sagt, din artikel var en stor tröst 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.