Falsk eller äkta …?

Häromdagen bloggade jag om en modern kopia av den berömda och beundrade dekadrachmen från Syrakusa på Sicilien – som någon försökte kränga för 120.000 kr på Tradera. Nu har jag letat fram och fotograferat mitt exemplar av denna klassiker. Dessvärre är inte heller denna äkta, utan en modern kopia av Kimons mästerliga konstverk, som ursprungligen präglades för ofattbara 2.400 år sedan – ca 400 f.Kr.

Om något är för bra för att vara sant, ja då är det oftast det. Så när en av numismatikens största klassiker dyker upp på Tradera!? – då ringer nog en och annan varningsklocka?

Under antiken slog man mynt för hand, vilket medförde att varje exemplar hade sina specifika kännetecken (eller defekter om man så vill) som exv. snedcentrering, oregelbunden form etc. Varje exemplar blev i princip unikt. – Och detta är till stor hjälp när man idag skall avslöja förfalskningar. De flesta kopior är nämligen gjutna och så att säga ”stöpta i samma form”. Detta betyder att originalets kännetecken dupliceras på kopiorna . . . så om man kan hitta två eller flera exemplar med samma kännetecken – ja då har man påvisat förfalskningen! – Kopia? – leta ”dubbelgångare”!

Men självklart kan man avslöja kopior och förfalskningar även med hjälp av erfarenhet, stilkänsla och kännedom om tillverkningsteknik. Myntet till höger är äkta! Ett mynt (eller medalj) som i original skall vara präglad får naturligtvis inte uppvisa tecken på att ha varit gjutet. På mynt i hög kvalitet är detta oftast inga problem att avgöra, utan det är först när man t.ex. skall avgöra om ett mynts poriga yta beror på korrosion eller på att det är gjutet, som erfarenheten kommer in i bilden. Övning ger färdighet och bästa sättet är att se så många mynt som möjligt – live! Auktionsvisningar och myntmässor rekommenderas!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.