En 130-årig missuppfattning

Både Cavalli och Hartmann hade den. I HH (Hallborg & Hartmann, Numismatiska Meddelanden VIII, SNF 1883) beskrevs den som nr 38 och i Cav. (Bobergs auktions-katalog 7, 1927) som nr 181. Första gången den avbild-ades var i Yngve Almers offertlista 10, 1972 (över Claes-Olof Algårds samling). Den finns dessutom upptagen både i SM-boken 1976 (Sveriges Mynt 1521-1977 – The Coinage of Sweden) och HG80 (Årtalsförteckning Svenska Mynt, Värderingspriser 1980), som SM 123b resp. HG 95a. Tonkins Myntboken tar faktiskt upp den än idag.  – Och ändå finns den inte!  – Det är ett fantasimynt!  – Eller om man så vill, en 130-årig missuppfattning. Myntet det handlar om är Drottning Kristinas 1/4-öring (fyrk) med årtalet ”1635” och ros istället för pilsköld på åtsidan kl. 12.

Kristinas 1/4-ören präglades  i Nyköping (1633-36), Säter (1635-42) samt i Avesta (1644-54).     Åren 1635 och 1636 bedrevs alltså myntningen parallellt i både Säter och Nyköping. Från och med Mynt-tidningen 5/6-1994 är väl de flesta kopparmyntsamlarna överens om att de undertyper som är skickligt graverade i fin stil (= de vanligaste), är präglade vid huvudmyntorten Säter, medan de mera sällan förekommande mynten, som är slarvigt graverade i grov stil, emanerar från Nyköping. Detta är ett utmärkt exempel på att man med hjälp av att studera gravör-stilar, inte bara kan attribuera mynt till olika myntorter, men också avslöja förfalskningar!

1635 års Säter-fyrk är förmodligen den vanligaste av alla Kristina-kvartsören. Kanske inte så konstigt med tanke på att man präglade hela 23.424.000 stycken i Säter det året.  I Nyköping var upplagan 6.489.600 stycken detta år, vilket betyder att fördelningen Säter-Nyköping år 1635 var 78,3% – 21,7%. Följande år var skillnaden i utmyntning ännu större; 88,7% – 11,3% (eller 17.958.400 ex. i Säter och 2.286.080 ex. i Nyköping). De som samlar Kristina-fyrkar vet sedan länge att ”de grova” 1635:orna är ovanligare än ”de fina” dito och att ”de grova” 1636:orna betydligt sällsyntare (smal liljekrona riktigt svår!) än ”de fina” dito. Helt i linje med upplagorna alltså! Att de sistnämnda är präglade i Säter råder det heller ingen tvekan om, eftersom Säter-örena 1638-41 har exakt samma frånsideskrona.

Granskar man dessa gravörstilar ännu lite djupare upptäcker man att de fint graverade mynten faktiskt har agerat förlaga åt de grova präglingarna. Här är en gammal länk från Myntklubben.com som visar principen för detta. Mer om detta en annan gång …

Om vi nu återgår till myntet i början av detta blogginlägg … så ser vi ganska omgående att den stil-mässigt inte alls passar in 1635. Jämför bild 1 och 2 ovan. Den liknar inte alls 1635:orna med (imiterad) smal liljekrona (bild 2), utan har istället alla attribut som 1633 års fyrk med smal liljekrona (bild 4) har. Närmare bestämt en av de vanligaste av dessa – HH5. Lösningen på gåtan är – som vanligt – enklare än man tror. Det rör sig helt enkelt om ett i efterhand ändrat årtal; från 1633 till ”1635”. Med andra ord en parallell till fejkade/konstruerade årgångar som exv. 2 Öre KM ”1666” (1665), 1/6 Öre SM ”1705” (1708/7) och 25 Öre ”1911” (1914). När det gäller de fejkade valsverksmynten verkar detta fenomen gå hand i hand med s.k. valsklumpar – som erbjuder en möjlighet att ”gravera bort lagom mycket överskotts-metall” för att skapa ”ett nytt årtal”. Blogginläggets första bild visar 1/4 Öre ”1635” med ros nedtill från Almers lista 10, 1972 samt ett stämpelidentiskt exemplar av 1/4 Öre 1633 HH5 från Skripunov 2008 (som numera även finns online på: Kopparmynt.com). Så nu kan du sluta leta efter Myntbokens ”1/4 Öre 1635, Utan Mm med ros”. ;o)

P.S.   Jodå, alldeles riktigt!  – Det blev en mycket, mycket trevlig kräftskiva!  ;o))

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.