Idag skriver vi november. Höstrusket och mörkret tilltar – tur då att det finns numismatik, goda böcker och dito belysning. Lägg till något varmt och/eller stärkande att dricka samt en låda favoritmedaljer, så är höstmörkret som bortblåst.
En av mina absoluta favoriter i medaljsamlingen är mästergravören Arvid Karlsteens lite skissartade ”medalj” över Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Det är ju egentligen inte en färdig medalj, utan en av Nils Keder initierad gjutning av en s.k. vaxpoussering (vaxmodell / förlaga) som Karlsteen en gång gjort (enligt Stenström omkring år 1702, enligt Lagerqvist ”säkert utförd under Rudbecks levnad”). Eftersom den är gjuten efter en modell, gjord i studiesyfte, är den betydligt större än den tilltänkta? medaljen – hela Ø 70 mm. Åtsidan saknar helt inskription, medan frånsidan har en latinsk inskrift exponerad på tio rader, som i översättning lyder: Svenskarnas lysande och månglärde historieforskare Olof Rudbeck d.ä. efter Karlsteens förlaga i vax, gjuten i brons genom antikvarien N. Keders fromma initiativ. Ovanför detta ett kors, och nedanför S.D.G. = Ära vare Gud allen.
År 1753 utgav gravören Carl Johan Wikman och numismatikern Carl Reinhold Berch en medalj över Rudbeck d.ä. med Karlsteens porträtt (dock signerat C. I. WIKMAN) och en frånsida efter ett gammalt förslag av Nils Keder, tillkommet redan under Rudbecks levnad (Hyckert I:89:4). Nästan hundra år senare, år 1847, gav Svenska Akademien ut ännu en medalj över Olof Rudbeck d.ä. (Hyckert I:89:5), denna gång graverad av den unge Pehr Henrik Lundgren – men med porträttet kopierat efter Karlsteen – eller snarare Wikman. I boken Mynt, sedlar och medaljer av Lars O. Lagerqvist och Ernst Narthorst-Böös (1981) finns på sidan 241 ytterligare en Rudbeck-medalj som är utförd efter Karlsteens modell. – Enligt uppgift skall denna vara tillverkad för en tysk samlares räkning. Denna medalj skulle kanske kunna beskrivas ungefär så här: En mycket hårt uppgraverad avgjutning, med förhöjd kant och försedd med handgraverad omskrift i nedsänkt relief. Den är i och för sig charmig på sitt sätt . . . men mot Arvid Karlsteens original står den sig slätt! – Kopior är alltid kopior, men original är original. ;o)