Idag kom ”postmästaren” med ett litet kuvert innehållande SNF:s Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 6-2012 (65 gram, 24 sidor) och ett stort paket med fem auktionskataloger från Künker i Osnabrück (3,854 kg, 876 sidor). Kontrasten mellan ”ankdammen” och kontinenten är påtaglig på alla områden. Och därför blir man ”lite full i fniss” när man läser SNF:s Myntauktioner i Sveriges (MISAB:s) SNT-annons. Med allvar och emfas hävdas att deras kataloger håller ”auktionsmarknadens högsta standard” och att dessa läses av ”de allra mest köpstarka kunderna”. ;o)
Men efter alla slarvfel, skiftande bildkvalitet, undermålig webbkatalog och klena resultat vid senaste auktionen, har man nog anledning att fråga sig om detta verkligen är värt 34% provision? – Om slantarna gått till SNF:s hemsida … så okey, man annars? ;o)
Och nu i höst får kanske SNF/MISAB lite konkurrens? Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper, annonserar nämligen en auktion över mynt, sedlar, aktiebrev, numismatisk litteratur och historiska dokument. Tiden är lördagen den 1 december 2012, kl. 11.00 och platsen Kungl. Myntkabinettet i Stockholm. Inlämning lär pågå. Provisionerna är extremt lågt satta till 5% för inlämnare och 10% för köpare, d.v.s. totalt 15% – vilket är väldigt konkurrenskraftigt. Katalogen ingår i medlemskapet.
Toppnoteringen på MISAB 7 var nr 962, en postum kvadrupel-riksdaler 1633 med Gustav II Adolf på häst framför staden Augsburg, som klubbades för 105.000 kr. De tio dyraste objekten såldes för i snitt 89.000 kr. Hela 30% av materialet betalades med max 1.000 kr. 67% klubbades under 3.000 kr, 78% under 5.000 kr och 89% under 10.000 kr. Dessutom blev 12,2% osålt – en siffra som är ca 10 procentenhetet för hög. Normalt för de flesta firmor är att sälja ca 97-99%. Sammantaget är detta ”Tradera-siffror” – säljarnas netto kanske inte ens det? Och jämför man MISAB:s reklamslogans med ”konkurrenterna” börjar det bli pinsamt.
Tradera tar 8% provision och max 100 kr per utrop (som då uppnås vid 1.250 kr). MISAB tar 33,75% provision (15% + 18,75%) och som minst 101 kr (vid klubbat = 300 kr). En köpare på MISAB behöver betala omkring 50% mer än på Tradera för att säljaren skall få samma netto.
- En köpare som betalar 10.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
- En köpare som betalar 14.950 på MISAB ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
- En köpare som betalar 5.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 4.900 kr.
- En köpare som betalar 7.400 på MISAB ger säljaren ett netto på 4.900 kr.
Är då priserna så mycket högre på MISAB att det ändå lönar sig att lämna in där? Naturligtvis varierar detta kraftigt och man kan säkert hitta exempel både på det ena och det andra, men att MISAB regelmässigt skulle få så mycket bättre betalt är ytterst tveksamt. Det är nog snarare så att många inlämnare förlorade pengar nu senast.
Tankeväckande! Även 10 DSM plåten hade kostat 100 kr om den sålts på tradera 🙂
Vad är lösningen? Mer konkurrens?
Kommer alla svenska toppobjekt i en snar framtid bara att säljas i Tyskland? Vart är marknaden på väg?
Privatpersoner kan dock inte sälja så mycket per år på Tradera utan att det ska beskattas. Det kan räcka att man säljer några bättre mynt på Tradera och gör en vinst på dessa så har man nått gränsen för att det ska beskattats. Säljer man ”regelbundet” (vad som nu menas med detta) ska allt redovisas från första kronan.
Det bästa är förstås om man kan sälja privat utan provision. Har massor av äldre mynt jag vill bli av med (samlar bara dalrar/riksdalrar numera), men har tröttnat på Tradera. Det går bra att maila om du behöver mynt. Mvh/ZZ
Hej Christian,
Vad är lösningen? frågar du. – Ja, eller vad är problemet? I grunden är det väl beträffande den svenska myntmarknaden samma problem som vi brottats med i decennier; marknaden är pytteliten i ett internationellt perspektiv och återväxten är dessutom alldeles för dålig. – Men det finns många som inte riktigt vill inse detta. ;o) Speciellt synd är det att inte KMK/SNF med alla stiftelsemiljoner förstår att göra reklam för hobbyn. Deras ”kontakt med omvärden” via sina respektive webbplatser är ju under all kritik – och har så varit så länge man kan minnas. Detta genererar dessvärre inte några nya samlare!
* * *
Hej ZZ,
Tack för erbjudandet! ;o) Skattereglerna är desamma på Tradera och MISAB … om du nu inte menar att förtjänsten blir så liten vid en MISAB-försäljning att man inte får någon vinst att skatta för …? ;o)
Tyska, polska och rysk/baltiska samlare ser numera säkerligen till att hålla upp efterfrågan och därmed prisnivån uppe när det gäller besittningsmynten (prisutvecklingen på Avesta kopeken är ännu ett tecken på att utländska samlare visar intresse för svenskt material med anknytning till andra samlarområden)…
Vi lever i ett land där historie- och kulturlösheten är utbredd då man anser att framtiden är intressantare än det förflutna…säkerligen en del av förklaringen till den dåliga återväxten ….Jag håller med om att SNF borde bli mer aktiv i att propagera för myntsamlandet. Varför sker inte så? Cui bono?
P.S.
Alla seriösa samlare måste förr eller senare begänsa sitt samlande. En samling är likväl i ständig förändring, alla är säkerligen intresserade av att t.ex. byta ut sämre objekt mot bättre. Dubletter måste avyttras vilket innebär att samlandet inte enbart betyder att köpa utan också att sälja. Auktionssajter hjälper mig att hitta intresserade och hågade köpare utan att jag nödvändigtvis är ute efter att maximera min vinst. Tvärtom så går jag allt som oftast back (särskilt när det gäller litteratur som av någon anledning inte anses viktigt bland samlare …mitt eget samlande skulle vara ganska ytligt och ointressant utan litteraturen, vill jag bara anmärka:)
Skattmasen räds jag således inte ifall jag ombes att redovisa pekuniära vinster…
auktionssajter torde dock göra mer för återväxten än vad SNF gör
Christian,
Håller med dig. Och jag tycker också man kan se på MISAB:s senaste resultat att det internationella materialet (antika & utländska mynt samt besittningar) gick betydligt bättre än det inhemska.
Och visst är det viktigt för samlandet att det finns bra kanaler för att (snabbt eller planerat) kunna avyttra sådant som inte längre passar in i samlingen. Generellt är det emellertid mycket enklare både att köpa och sälja numismatiska objekt idag, jämfört med hur det var ”förr i tiden” (läs: innan internet). Tack vare webben är man inte längre hänvisad till sin lokala mynthandlare – man har hela världen att handla (och konkurrera) med! ;o)
P.S. Kul att bloggen läses – och t.o.m. kommenteras! Hoppas fler med tiden vill och vågar ge sig in i diskussionerna och kommentera.