För tio dagar sedan skrev jag några rader om hur man upptäcker s.k. hängspår på riksdalrar och andra stora silvermynt. Detta illustrerades lite diskret med ett utdrag från Svenska Numismatiska Föreningens (MISAB:s) senaste auktionskatalog.
Kanske skulle vetskapen om att olika säljare har lite olika syn på myntbeskrivningar på något sätt påverka priset? – För alla läser väl Myntbloggen? 😉
Nja, vi får nog konstatera att man fortfarande, generellt sett, får ungefär dubbelt så bra betalt på Tradera som på MISAB. – I varje fall för s.k. ”Tonkin-material” (läs: äldre svenska mynt som finns upptagna i Tonkins Myntboken). Speciellt stor prisskillnad är det på ”problematiska mynt”, d.v.s. sådana mynt som har diverse problem/defekter som lätt kan ”glömmas bort”.
Samma exemplar av en Svartsjö-daler 1542 och en Erik-daler 1563 har nyligen sålts på två olika auktioner – för helt olika priser. Först billigt på MISAB och sedan på Tradera.
- MISAB 9:104 = utrop 5.000 kr – klubbat 7.000 kr. Detta ger säljaren ett netto på 5.950 kr och MISAB en provision på 2.362 kr.
- = Tradera 192636169 = utrop 1 kr – klubbat 13.211 kr. Detta ger säljaren ett netto på 13.111 kr och Tradera en provision på 100 kr.
- MISAB 9:121 = utrop 8.000 kr – klubbat 8.000 kr. Detta ger säljaren ett netto på 6.800 kr och MISAB en provision på 2.700 kr.
- = Tradera 192680894 = utrop 1 kr – klubbat 12.100 kr. Detta ger säljaren ett netto på 12.000 kr och Tradera en provision på 100 kr.
Summa summarum fick MISAB-säljarna ett netto på 12.750 kr (och MISAB en provision på 5.062 kr) samtidigt som Tradera-säljaren fick ett dubbelt så stort netto, 25.111 kr (och Tradera en provision på 200 kr). Proportionerna är således ungefär som vid förra MISAB-auktionen alltså … (och förrförra för den delen). Förutom att Traderas provision blev ännu lägre denna gång p.g.a. färre utrop. MISAB var faktiskt 25 gånger dyrare!
Det brukar ju vara tillgång och efterfrågan som styr priserna. Kanske är det i grunden så enkelt även i detta fall? Fick mejl från Morten Eske Mortensen (MEM) i veckan, där det bl.a. framgick att upplagorna på MISAB:s kataloger endast är 500-800 ex! Blev väldigt förvånad med tanke på att vi tryckte betydligt större upplagor av våra auktionskataloger redan för 20-25 år sedan. Och Mynttidningen 1-1994 trycktes i t.ex. i hela 5.000 ex. Tradera (och eBay) når naturligtvis ut till en helt annan volym av potentiella köpare.
Hej !
Varför säljer nån sina mynt på MISAB överhuvudtaget, om det ser ut så här ?
Finns det säljare som inte känner till Tradera ?
Eller har dessa säljare nåt emot Tradera ?
Anses Tradera inte va tillräckligt ”bra” i vissa kretsar ?
Vill inte alla säljare sälja sina mynt till hösta pris ?
Dennis
Tror inte dessa 2 exemplen visar hela sanningen, du kan säkert hitta många exempel på där ett mynt har gått för x gånger mer än på Tradera. Ibland blir det så här, tror generellt att man får mer på en ex MISAB auktion (där du också har internationella köpare i högre grad)
Ibland blir det så med att man kan göra klipp på live auktioner, och det är väl både tur och bra (det händer ju på Tradera också)!
Kom gärna med exempel, Niklas! 😉
Om man köper mynt på Tradera som kostar runt tio papp så kostar man ju på sin hobby en del pengar. OM man är beredd att satsa den summan på en daler med vissa skavanker så förstår jag inte att man inte går in på t ex MiSAB och lägger ett skriftligt bud som motsvarar den summan. Med en minimal ansträngning skulle man förmodligen få myntet billigare och dessutom undvika att göda mellanhänderna. Alla auktionskataloger ligger ute på nätet och är lika lättillgängliga som Tradera.
Hej Leif,
Hela internet är faktiskt ”lika lättillgängligt”. Men det innebär inte att alla sajter har lika många besökare. 😉
Att MISABs kataloger i pappersversion har en upplaga på max 800ex förvånar mig inte det minsta. Folk vill inte betala för litteratur, särskilt inte om den läggs ut på nätet (även om med viss fördröjning).
Du har säkerligen rätt i att det finns fler myntintresseradae i cyberrymden än vad som infinner sig till salsauktioner i Sverige. Jag kan tänka mig att det finns en viss tröskelångest och föreställningen att salsauktioner enkom är till för ”storsamlaren”. Men praktiska skäl bidrar säkerligen också, varför måste alla större kvalitetsauktioner numera hållas i Stockholm?
Jag förundras när jag i gamla Myntkontakt från myntsamlandets guldålder på 70 och 80-talet läser om auktioner som då verkade ha haft en större geografisk spridning (inte minst tack vare dina egna insatser i Göteborg)
Hej Christian,
Tror du kan ha rätt i kopplingen till det klassiska ”köpmotståndet” som väl alltid funnits beträffande numismatisk litteratur. Fick senast idag 2,5 kg fantastiska kataloger från Künker. GRATIS!
Många viktiga kunder är vana vid att få sig tillsänt kataloger från hela världen utan kostnad. Resonemanget är enkelt: Vill de sälja något, får de allt skicka en katalog. För den som då värderar katalogförsäljning (som alltid är en förlustaffär!) högre än nöjda säljare, kan kanske ”snålheten bedra visheten” i det långa loppet …?
…Myntkompaniet och Frimärkshuset är annars bra inhemska exempel på att kataloger inte behöver kosta…katalogerna är visserligen inte lika påkostade och innehåller inga artiklar, frågan är om en auktionskatalog behöver vara mer än just en förteckning på objekt som ska saluföras
Nja, kanske inte? Å andra sidan tycker man kanske att man för de provisionerna skulle kunna begära en något högre numismatiska kunskapsnivå än de värsta bottennappen på Tradera …? Notera att Tradera faktiskt också har säljare som är 10-100 ggr kunnigare på numismatik än vad nämnda filaterlister är.
Sedan finns det naturligtvis ”ett bestående värde” i genomarbetade kataloger. Kanske inte ett ekonomisk sådant – men ett numismatiskt. Och det som skiljer en sådan från en ”amatörmässig förteckning”, är i första hand tidsåtgången för att producera densamma. Tryck- och distributionskostnaderna är i princip desamma för ”proffs- och amatöreralster”. 😉