Nä då, det är inte frågan om någon offentlig hängning mitt på blanka dagen … 😉
Nej, idag tänkte jag, på förekommen anledning, tipsa lite om hur man kan avslöja om ett mynt har ”varit hängt” (monterat) eller inte …?
Tidiga svenska dalrar och riksdalrar har många gånger bevarats till våra dagar tack vare att de varit hängda (d.v.s. att de haft en pålödd ögla och burits i en kedja runt halsen) och genom denna alternativa användning lyckats undgå smältgrytorna exv. i samband med Älvsborgs lösen, då massor av silvermynt gick åt.
Av denna anledning bör man granska stora silvermynt från 15-1600-talen extra noga på två speciella ställen – klockan 12 på åt- och frånsidan, samt på motsvarande ställe på andra sidan. Svartsjödalrar är t.ex. oftast hängda kl. 12 på frånsidan (ovan Kristus-bilden), medan man på sonen Eriks dalrar, statistiskt sett, oftast finner hängspåren kl. 12 på åtsidan (ovan kungabilden). I det senare fallet letar man alltså efter oregelbundenheter (lödspår) högst upp på åtsidan och följer sedan randen för att se hur det ser ut på den och på motsvarande punkt på frånsidan. Eftersom dessa mynt inte har regelbunden stampställning kan hängmärkena då hamna exv. kl. 2 på frånsidan.
Oftast är detta ganska enkelt att konstatera (men kanske svårare att erkänna?), men det finns också sällsynta exempel på mycket snyggt borttagna monteringsspår. Mynt som är/varit förgyllda eller polerade sätter naturligtvis genast igång varningsklockorna och då kommer luppen fram. Kan väl också hastigt nämna att på 17-1800-talen blev det allt vanligare att montera mynt som broscher … speciellt Gustav III:s riksdalrar … och då sitter lödspåren (nålens infästningar) vanligen på frånsidan kl. 3 och 9 istället.
Hej
Vore intressant med en diskussion om hur olika ”åtgärder” påverkar värdet. Jag tänker på hängning, förgyllning, polering, uppgravering etc.
MVH GT
Hej Göran,
Tror det är svårt att sätta upp några generella formler för detta. Precis som med kvalitetsbedömning i övrigt, är det en fråga om var på skalan mellan ”snygg och ful” man hamnar i det enskilda fallet. Värdepåverkan styrs ju dessutom av många andra faktorer.
Man kommer nog t.ex. aldrig ifrån fenomenet med (allt kraftigare?) över- resp. underbetalda objekt? … åtminstone inte under rådande auktionstrend med väldigt få aktörer. Kikar man på avslutade Tradera-auktioner, ”utanför Tonkin-svären”, undrar man många gånger om det inte saknas en nolla på slutpriserna …? – Och ibland verkar det blivit en för mycket!? 😉
Jag tycker nog ändå att det där ”varit hängd” fungerar som ett rött skynke för många. Det är nästan som om myntet i och med detta upphört att vara mynt…
Det är nästan komiskt hur säljare på exempelvis Tradera ibland försöker förmildra domen. ”Möjligt hängspår”, ”kan ha varit monterad” mm. Ibland försvinner dessutom de subtila antydningarna på vägen mellan den ”riktiga” auktionskatalogen och Tradera.
Det bästa sättet att få en rimlig prisbild på bättre Traderaobjekt är att jämföra med slutpriserna på exempelvis MiSAB. Det är ju ofta så att många objekt därifrån dyker upp på Tradera ganska fort. Då får man en bild av vad erfarna samlare som sett objekten på visningen varit beredda att betala. Det kan vara en bra fingervisning om ”värdet”. Att samla på sig auktionskataloger som referens är inte fel.
Hej Leif,
Jo, det är nog riktigt att omdömen som ”varit hängd” och ”polerad” knappast höjer värdet … och att dylika uppgifter ibland ”försvinner” har säkert också sina ”randiga skäl och rutiga orsaker”. Det är väl samma fenomen som att säljare av falska plåtmynt av någon anledning ALDRIG kan något om just plåtmynt. 😉
MEDELVÄRDET av en stor mängd(!) auktionsnoteringar, svenska och internationella, är en mycket bra värdemätare. Problemet idag är alla ytterligheter – både på Tradera och MISAB. Tillägas bör kanske att ”erfarna samlare” också är ett problem! – åtminstone i Sverige. Återväxten inom hobbyn är svag här i landet – vilket i sig ger en ganska skev prisbild – eftersom ”alla” skall ha samma grejer. – Därför finns nu ett gyllene tillfälle att börja samla ”fel” grejer! 😉