De är ganska okända inom den västeuropeiska numismatiska litteraturen, men har studerats av ryska och ukrainska numismatiker under mer än 100 år … Goternas första mynt – präglade i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim, mellan Azovska sjön i norr och Svarta havet i söder. De allra flesta fynden av dylika mynt har gjorts just där – även om fynd rapporterats i hela Svartahavs-området och norra Kaukasus. De flesta forskare daterar dem till perioden från mitten av 200-talet e.Kr till det tidiga 300-talet e.Kr. … men det förekommer både lite vidare dateringsförslag (”II-IV AD” = 100-300-talen e.Kr.) och mera precisa dito (”363 AD” = 363 e.Kr.) … så inget verkar vara ”skrivet i sten”.
Däremot råder det konsensus bland ryska numismatiker om att det är goterna som ligger bakom dessa mynt – Goths of Taman eller Taman Goths. Mest framträdande bland numismatikerna inom detta område är L.N. Kazamanova, som har publicerat den hittills mest detaljerade studien av mynttypen. Hon har kommit fram till att dessa mynt är imitationer av romerska kejsar-denarer … av en vanligt förekommande typ som på frånsidan visa Mars gående med spjut i handen och en trofé över axeln. Hon nämner särskilt de av Marcus Aurelius och Septimius Severus, men motivet förekommer på en mängd mynt (i olika valörer) åtminstone från Vespasianus till Diocletianus.
Det är emellertid inte bara dateringen som skapar divergerande resultat hos forskarna; utan även myntmotivet. Somliga tycker sig istället för ett kejsarporträtt på åtsidan och en stående Mars på frånsidan, se Apollos huvud till höger och Artemis stående. Personligen tycker jag mig se en bevingad figur på frånsidan … Nike / Victory …?
Dessa gotiska mynt betraktas alltså som imitationer och var uppenbarligen ganska degenererade (barbariserade) redan från början. Något som bara fortsatte och med tiden förvanskades de till oigenkännlighet så att likheterna med de ursprungliga typerna knappt går att skönja. I sin undersökning av mynttypen har Kazamanova delat in dem i tre grupper baserat på graden av degeneration samt deras (sjunkande) silverinnehåll.
Här är ytterligare ett exempel på degenererad stil. Till vänster en thrakisk guld-stater från kung Lysimachos (305-281 f.Kr.), med Alexander den Stores porträtt, och till höger en kraftigt barbariserad imitation av denna – präglad av Donau-kelterna, någonstans vid Donaus utlopp i Svarta Havet … omkring 200 f.Kr.