Vart tog september vägen …?

September … heter ju egentligen Petra Marklund … och eftersom det är så länge sedan Lund började slå mynt … tänkte jag istället blogga lite om mark … ;)

Närmare bestämt de berömda s.k. ”Sturemarkerna 1512″.

02a

Sturemark 1512 – typ I, II och III.  De tio kända exemplaren (varav ett är präglat i guld och finns i Dresdens myntkabinett) väger enligt nedan:

Typ I – 875/1000 Silver, Ø ca 35 mm – Frånsidesstamp A
13,56 gram – Privat ägo (Ex. Bonde, Ericsbergs slott)
25,51 gram – Privat ägo (Ex. Vogel, Ekström, Algård, Schmitz, Lund)
30,87 gram – Kungliga myntkabinettet, Stockholm (Ex. Riksbanken)
[17,67 gram – Bild i LL-1970 = enl. uppg. en avgjutning – i silver?]
[44,79 gram – Omnämnd av Thordeman 1936 = Galvano? i två delar]

Typ I – 875/1000 Silver, Ø ca 35 mm – Frånsidesstamp B
[23,27 gram – KMK. (Varit infattad och förgylld, lödspår).] *
28,86 gram – Privat ägo (Ex. Bank Leu, Partin & Co, Hagander)
[31,61 gram – Guld! – Dresdens myntkabinett. Bild: NNÅ 1970.]

Typ II – 875/1000 Silver, Ø ca 31 mm
14,05 gram – Eremitaget, S:t Petersburg
18,21 gram – Kungliga myntkabinettet, Stockholm
23,99 gram – Finlands Nationalmuseum (Ex. Stiernstedt, Antell)
[Okänd vikt – Omnämnd i NM XL = Blyavgjutning av Eremitagets ex.]

Typ III – 960/1000 Silver, Ø ca 35 mm
16,34 gram – Unik! – Kungliga myntkabinettet, Stockholm

Exemplar som beskrivs med kursiv stil = icke samtida (KMK).

1512_stormynt

Uppgifterna om silverhalten varierar. Från att ”de verkar som de flesta är 14-lödiga” (d.v.s. 14/16-delar silver = 875/1000), till att de skulle vara drygt 15-lödiga (ca 950/1000 silver).

Om vi antar att nedanstående privatägda exemplar är 14-lödiga skulle valörerna på dessa kunna vara (Finvikt enl. MO 1512A inom parentes):

3/4 Mark Lybsk 1512, 13,56 gram = 11,86 g fint (MO 12,65 g)
1-1/3 Mark Lybsk 1512, 25,51 gram = 22,32 g fint (MO 22,49 g)
1-1/2 Mark Lybsk 1512, 28,86 gram = 25,25 g fint (MO 25,30 g)

Nya uppgifter ang. silverhalten ger vid handen att Lagerqvist typ I och II är 14-lödiga. Tre testade ex. har snitthalten 876/1000 (.885/.875/.868). Det unika typ III-exemplaret innehåller 960/1000 silver (vilket motsvarar 15-1/3-lödigt silver 958/1000). LL-typ III är därmed förmodligen den äldsta typen, följd av LL-typ I med mantel och bård, som i sin tur följs av LL-typ II av mindre diameter och utan bård.

* KMK:s andra exemplar av typ I (23,27 gram) har analyserats till 923/1000, men bör exkluderas i diskussioner ang. vikt och halt, då det har varit infattat och förgyllt samt har tydliga lödspår. Analyserad halt kan helt enkelt vara ”sterling-lod” från lödningen – och inte från myntet.

tjockmynt_300

Med örtugsstampar av 1512 slogs även s.k. ”tjockmynt” med en vikt av hela 34 gram! (två kända ex. väger 33,66 resp. 34,28 gram – d.v.s. 33,97 gram +/- 0,9%). Örtugens normala vikt är ca 1,4 gram och halten 500/1000 silver (8-lödiga).

1 Mark = 8 Öre = 24 Örtugar = 192 Penningar

Om dessa tjockmynt antas vara 8-lödiga skulle det alltså kunna röra sig om ”1 Mark Örtugar 1512″ (34 gram / 24 stycken = 1,42 gram/st.) med en finvikt av ca 17 gram. (Jämför Lübecks myntordning 1512A).

1512_men_kors_da_200

Stilmässigt är alla tre Sturemarkstyperna sammankopplade, inte bara med Bremen 1511 och Husum 1514, utan även med a) 1512 års örtug (inklusive tjockmynten) och b) med flertalet av Stockholms-fyrkarna U.år (= före 1515). Några sällsynta stilhybrider finns och dessa är lika utmärkta exempel på skiljaktig gravörstil – som förstnämnda är exempel på identisk gravörstil. Notera bokstävernas form och uppbyggnad (speciellt C-D-E, I-E-H-N-R, L-M-T, O, S, V-W och X).

Den som först noterade detta med gravörstil (punsidentiska detaljer) var mynthandlaren T. G. Appelgren (NM XXIII, 1923). Han kunde därmed avfärda den av Hildebrand upptagna stormyntstypen med S – S i åtsidans fält (Hild. 732) som ett falsarium. Appelgren hade i högsta grad den stilkänsla som Hildebrand och många andra saknade.

Myntordningarna för Hansastaden Lübeck ger vid handen att den Lybska Marken fr.o.m. 1504 skulle utmyntas i 15-lödigt silver till ett antal av 13-15/16 (13,9375) stycken på en Kölnsk viktmark (233,856 gram). Detta ger en bruttovikt per mark på 16,79 gram. Under 1506 varierar utmyntningsgrunden mellan 11 och 12 mark per Kölnsk viktmark, d.v.s. från 21,26 gram till 19,49 gram, samtidigt som halten sänks till 14½ lod. Under 1512 sänks vikten ytterligare, nu till 17,99 gram. Halten var först 15/16, sedan 14½/16. År 1515 återgår vikten till 19,49 gram, 14½-lödigt silver.

Under år 1512 devalverades alltså den Lybska Marken i två omgångar med totalt närmare 10%. Från bruttovikten 19,49 gram till 17,99 gram.

1504 – 16,79 gram – (15 lod) 937/1000 silver = 15,73 gram fint
1506A – 21,26 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 19,26 gram fint
1506B – 19,49 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 17,66 gram fint
1512A – 17,99 gram – (15 lod) 937/1000 silver = 16,87 gram fint
1512B – 17,99 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 16,30 gram fint

Detta betyder att vi just under detta år har TRE olika myntordningar att ta hänsyn till. Om man utgår ifrån att Sturemarkerna 1512 är slagna efter denna Hansa-förebild (Lübecks myntordningar) skulle tänkbara valörer och bruttovikter kunna vara:

1-1/2 Mark Lybsk – 29,24 gram – resp. 26,98 gram
1-1/3 Mark Lybsk – 25,99 gram – resp. 23,99 gram
1 Mark Lybsk – 19,49 gram – resp. 17,99 gram
3/4 Mark Lybsk – 14,62 gram – resp. 13,49 gram

Den ”lite udda” valören 1-1/3 Lybsk Mark har sin förklaring i att detta vad den officiella kursen på 1 Rhenländsk Gyllen i guld (ursprungligen, år 1490, = 3,278 gram – 18½ Karat = 2,527 gram finguld, men under danske Kung Hans slagen i 17-3/4 Karat, först med rätt bruttovikt, senare vägandes 3,249 gram). En svensk provprägling (kopparavslag?, räknepenning??) utan årtal är känd i ett unikt exemplar (KMK, Sthlm) – förmodligen slaget under Sten Sture d.ä. (1470-97, 1501-03). Motsvarande valör i silver slogs i Lübeck och Lüneburg fr.o.m. 1502.

En minskning av silverhalten med 1 lod betyder att vikten måste ökas med drygt 7% för att samma finvikt skall erhållas (1/2 lod – 3,5%).

Ett nyligen sålt exemplar av den till Sturemarken (bildligt talat) närbesläktade Husum-marken 1514 väger 18,62 gram (d.v.s. +3,5%) och skulle därför mycket väl kunna vara 14-lödig (istället 14½-lödig).

A) Den unika LL-typ III (16,34 gram, 960/1000 – 15,69 gram fint) är sannolikt den äldsta typen och förefaller vara slagen efter 1504 års myntordning för Lübeck, med en finvikt av 15,73 gram. Valören på denna skulle alltså vara 1 Mark Lybsk.

B) De säkra exemplaren av ”den vanligaste typen”, med mantel och kantbård (LL-typ I), väger 29,9 gram (snitt av två ex.), 25,5 gram samt 13,6 gram – Ø 35 mm) och får alla antas ha halten 875/1000 silver (d.v.s. 14-lödiga). De idag kända valörerna skulle således kunna vara: 3/4, 1-1/3 (Rhensk Gyllen i silver) samt 1½ Mark Lybsk. Man kan väl inte heller utesluta att även 1-marker präglades, men inga dylika har, så vitt vi vet, bevarats till våra dagar. Om dylika präglats borde rätt vikt och halt ha varit: 19,28 gram – 875/1000 – 16,87 gram fint.

C) Sturemarkerna av LL-typ II (24/18/14 gram – Ø 31 mm) förefaller vara slagna efter 1512 års 2:a myntordning om 18 gram brutto per lybsk mark, men av 14-lödigt silver istället för 14½-lödigt. De lätt underhaltiga valörerna (men med korrekt bruttovikt) skulle då vara: 3/4, 1 samt 1-1/3 Mark Lybsk (= 1 Rhensk Gyllen i silver).

/Ulf Ottosson, 2008 (tidigare publicerad på Mynthandeln.com).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>