Olsmäss, Olofsmässa, Olofsdagen den 29 juli … var en av sommarens viktigaste märkesdagar och stora festdagar då den utgjorde skarven mellan två odlingsår och den nya skörden skulle vara tillgänglig. Det sades att om höstsådden hade gått i ax vid Eriksmässan (den 18 maj) skulle man kunna ha mjöl för bakning vid Olofsmässan därav talesättet ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka”, som används än i dag.

Olsmässekrok … var ett uttryck för att det vid denna tid var tomt i alla förråd och när slagorna började dunka vid Olofsmäss sade man att ”hungerklockorna klämtade”, d.v.s. man var tvungen att börja tröska för att få bröd.

I och med införandet av den gregorianska kalendern år 1753 kom datum att infalla 11 dagar tidigare och det blev allt ovanligare att den nya skörden var färdig till dess.

Kalenderreformen 1753 gjorde de gamla runstavarna oanvändbara och bruket upphörde. Under Gustav III:s regering återupptogs emellertid traditionen i och med de ”försvenskade runstavar” i form av mässingsdosor (kalenderdosor, almanacksdosor, evighetskalendrar) som tillverkades vid Bjurfors och Skultuna Bruk.

Olofsmäss (i Norge kallat Olsok) var ursprungligen en katolsk högtid, som firades den 29 juli, tillägnad Olof den Helige (Olav II Haraldsson) av Norge, som stupade i slaget vid Stiklestad denna dag omkring år 1030.

Olof den Helige var son till Harald Grenske och gift med Astrid Olofsdotter av Sverige (Olof Skötkonungs frillodotter med Edla). Astrid var halvsyster till kung Anund Jakob av Sverige och syster till kung Emund den gamle av Sverige. Olof den Heliges ende son, Magnus den gode, var utomäktenskaplig.

Den 29 juni år 1030 stupade Olav Haraldsson under slaget vid Stiklestad i ett försök att återta den norska tronen. Han har blivit avsatt 1028 av en allians mellan den danske kungen Knut den store och den norske ladejarlen Håkon Eriksson (son till Erik Håkonsson och sonson till Håkon Sigurdsson) och då flytt till Gårdarike (nuvarande Ryssland).

Sedan Håkon Eriksson har drunknat ute på Nordsjön 1029 såg Olav sin chans att återta tronen och beger sig därför till Norge. Hans här möter kung Knuts vid Stiklestad i Verdal norr om Nidaros (nuvarande Trondheim), där han stupar.

Då rykten börjar gå om att han är helig blir han redan två år senare helgonförklarad av biskopen i Nidaros, vilket bekräftas av påven 1164. Med namnet Olav den helige blir han Nordens första helgon och ett av de mest populära. Han räknas numera som Norges nationalhelgon och till hans minne står namnet Olav i olika former än idag i de nordiska almanackorna den 29 juli … som också är dagens datum.