Idag fick vi ett nyhetsbrev från Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) mynthandel, Myntauktioner i Sverige AB. Av detta och SNF:s hemsida framgår att föreningen ÄNTLIGEN fattat det kloka beslutet att sluta med illojal mynthandel.
Stort GRATTIS!
Sedan hösten 2009 har vi i Sverige haft den smått perversa situationen att ”en ideell förening” drivit landets största mynthandel?! – Något som kritiserats här på Myntbloggen vid ett flertal tillfällen. Genom att föreningen erbjudit ”gratis arbetskraft” åt MISAB har man i princip skapat ett monopol för myntauktioner i Sverige (något som SNF t.o.m. stoltserat med, genom namnvalet på sin firma). Naturligtvis kan ingen privat aktör konkurrera med ”gratis arbetskraft” och därigenom har SNF medvetet hämmat konkurrensen och tillväxten i branschen. Nu ångrar man tydligen detta?
Så här skriver man idag: – ”Vid sitt styrelsemöte den 16 juni beslutade Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) att avyttra sitt helägda aktiebolag Myntauktioner i Sverige AB (MISAB). SNF:s styrelse anser att det bästa för framtiden är att auktionsbolaget blir fristående och får nya, privata ägare.” – ”Bolagets nuvarande styrelse och VD blir dess nya ägare. Sedan den 15 augusti äger dessa alltså MISAB.”
Men samtidigt meddelar man att SNF även framgent kommer att sponsra sin egen mynthandel framför andra: – ”MISAB förblir även framledes en viktig samarbetspartner för SNF. Bolagets aktiviteter kommer också i framtiden att till stor del utgå från föreningens lokaler på Banérgatan 17 i Stockholm.”
Kontentan av detta måste väl då vara att Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) även i fortsättningen kommer att verka för att försvåra nyetableringar i branschen? Och i så fall får man väl fortsätta att fråga sig om detta är en ideell förenings uppgift?
Återstår att se om det i Sverige finns fem andra mynthandlare som är tillräckligt samarbetsvilliga för att dra igång en konkurrerande auktionsfirma? Och om man i sa fall kan räkna med SNF:s fulla stöd för detta? 😉
*
Det ligger en tjock dimma över hela denna ”affären”.
Många mycket viktiga frågor står fortfarande obesvarade:
1. Hur motiverar SNF att denna försäljning gagnar medlemmarnas/ föreningens intressen? (Som ideell förening måste högsta prioritet vara att gagna den egna föreningen och dess medlemmar)
2. Hur har själva anbudsförfarandet, förhandlingen och värderingen av bolaget gått till? En grov tumregel brukar vara att bolag värderas till ca 8-10 gånger det årliga resultatet (i MISABs fall ca 1,5 miljoner i snitt de senaste åren). Har man överhuvudtaget vänt sig till den öppna marknaden för att förhöra sig om ett ev. intresse för uppköp?
3. Varför avgick bolagest huvudansvariga revisor den 20 juli i år?
4. Är detta ett beslut som kan fattas ensam av styrelsen? Måste inte saken tas upp på ett årsmöte?
5. Är det verkligen en ideell förenings uppgift att favorisera/ särbehandla ett privatägt bolag som man inte har något ägarintresse i längre genom (gratis?) arbetskraft och rådgivning?
6. Varför dröjde det över 2 månader från att detta beslutet fattades till att man gick ut med informationen till allmänheten?
Det sista myntsverige behöver är ännu en skandal.