År 991 var ett händelserikt år för kung Ethelred II, den Villrådige (Æthelred the Unready) i England. Slaget vid Maldon, fredsförhandlingar med Anlaf & Tusti (Olof Skötkonung och Toste av Västergötland), utbetalning av den första s.k. ”danagälden” och som grädde på moset, tre mynttyper under samma år! Engelska myntexperter daterar Ethelreds ”2nd Hand type” till 985-991, ”Benediction Hand type” till 991 och ”CRUX” till 991-997. Dessutom finns det hybrider mellan CRUX och de båda föregående typerna, samt en sen undertyp som kallas ”Small CRUX” (995-997). Bror Emil Hildebrand illustrerade redan 1881 dessa typer i sitt verk om ”Anglosachiska Mynt i Svenska Kongliga Myntkabinettet, funna i Sveriges jord”.
Det är utefter dessa engelska typer som Sveriges första mynt kom till – och dateras – ca 995. Ganska exakt hundra år efter Hildebrand, publicerade Brita Malmer 1989 sin banbrytande forskning i boken ”The Sigtuna Coinage c. 995-1005”. Hildebrands detaljstuderar av de engelska förlagorna till Olof Skötkonungs första mynt, är aktuell än idag. Och likadant är det med Malmers forskning rörande Olof-myntningens stampkopplingar. Tjugo år efter ”första upplagan” utkom 2010 uppföljaren ”Den Svenska Mynthistorien – Vikingatiden ca 995-1030” med uppdaterad information. Redan 2014 dök det dock upp ett tidigare okänt mynt (M11-56) som kom att ”ställa till det” lite för Malmers (redan 1989 ”fastslagna”) kronologi. Turligt nog stämde myntet dock bättre in på undertecknads tankar kring kronologin.
Malmer hävdade ännu 2010 att Olof-mynten med de bästa inskrifterna, där han titulerar sig som OLAF REX SWEVO-x (Olof, svenskarnas kung) etc. skulle vara ”övergångsformer” (B) till den efterföljande s.k. ”Long Cross type” (997-1003). Argumentet var att en extremt sällsynt undertyp kallad ”Transitional Crux type” (997) skulle ha varit förlaga. Utan att gå in i detaljer kan jag bara nämna att +90% av dessa saknar spira. Sammantaget är denna hypotes extremt osannolik, eftersom vi har en mycket troligare, och dessutom frekvent förekommande, förlaga i Ethelreds ”2nd Hand type” och dess hybrider (se Hildebrand).
I Malmers äldsta stampkedja (kedja 1, bild 2 på denna sida) är ett av mynten (M5-81) en engelsk Ethelred-penny, slagen i YORK! åren 991-997 (ovan t.v.). Denna åtsidesstamp har på något sätt förflyttat sig från England till Sverige omkring år 995. Detta vet vi då Malmer identifierat den som kopplad till en svenskgraverad frånsida (M51) med en unik omskrift: IN NOMINE DomiNI som översatt till svenska blir ”I Herrens namn” (nedan t.v.). Vi har alltså att göra med en provprägling med engelsk åtsida – och svensk frånsida. En frånsida som snart kom att användas tillsammans med de svenskgraverade stamparna Malmer 13 och 17 (M13-51 och M17-51). De båda mynten t.h. på bilden ovan.
De allra första svenska mynten saknade uppgift om myntort … eller?
- VLAVVZ REX ZVENO = Olavus Rex Sveno (Svenorum). Malmer 13-51.
- OLAF REX ZPEVO-x = Olaf Rex Swevo-x (Swevorum). Malmer 10-51.
- OLAF REX ZPEVO-x = Olaf Rex Swevo-x (Swevorum). Malmer 11-52.
- OLAFV REX AN COL = Olafu(s) Rex an Col …? Malmer 17-51.
- IN NOMINE DNI M. C. = In Nomine Domini M. C. …? Malmer 51.
- IN NOMINE DNI COD = In Nomine Domini COD …? Malmer 52.
Den förstnämnda titulaturen VLAVVZ REX ZVENO återfinns även på ett unikt ensidigt provavslag, Malmer 30, SMH 22. Och återkommer senare på M14-79/80 och i en snarlik version, OVLAVZ REX ZVEN på M16-79. Båda i kedja 3 och båda med myntmästare Ulf (eller Ulf-Kettil). Vi kan alltså på goda grunder föra även åtsida 13 och 30 till Ulf. Kanske följde denne Ulf senare i Snellings (och Aelfrics) fotspår, och flyttade sin (läs: kungens) verksamhet till ostkustens nyanlagda handelsplats Sigtuna? Självfallet tog de då också med sig sin utrustning, inklusive fullt användbara stampar!
Den vanligaste förklaringen till inskriptionen OLAFV REX ANCOL är att det skulle vara en förvanskning av REX ANGLO, d.v.s. med ett G istället för C och med OL omkastade till LO. Olof skulle alltså med denna hypotes ha titulerat sig som: Rex Anglorum (”King of the English”), vilket kanske kan tyckas lite övermaga? Den första av frånsidorna i denna myntgrupp IN NOMINE DNI M. C. vill man tolka som ”I Herrens namn, världens skapare”. M.C. skulle alltså stå för Mundi Creator enligt denna hypotes. Innebörden av avslutningen COD är däremot något även experterna gått bet på.
Malmer sätter OLAF REX AN SITUN (M1-62) som ”nummer ett” i kronologin både 1989 och 2010. Däremot gör hon ingen jämförelse med pendangen OLAFV REX AN COL. Ett mynt som alltså ingår i samma grupp som frånsidorna med M. C. och COD.
Det finns ett antal orter i England som har kopplingar till Olof Skötkonung och Sveriges första mynt. YORK har vi redan nämnt (jämför även M3-72 med Snelling M. EPROF = Eoforwic?). Tidigare har Malmer ansett att myntmästare Aelfric av WALLINGFORD’s Sigtuna-mynt med ”SiTuNEn TEI” (Guds Sigtuna?) tillhört de tidigaste. Nu senastframhåller hon LINCOLN som ett möjligt ursprung för flera myntmästare i Sverige under CRUX-perioden. Men först 2010, tjugo år efter fyndet av ”Kung Olofs Mynthus i Sigtuna” (d.v.s. fyndet av blyavslaget 1990, med en bild av en sen barbariserad och illitterat Long Cross-imitation (SMH 246, t.p.q. 1121), nämner Malmer i förbigående; ”kontrasten mellan kungliga slottet i Winchester där Knut den Store höll hov och de enkla husen i Sigtuna”. – Ett senkommet konstaterande, som hon dessvärre aldrig diskuterade eller utvecklade vidare.
Ni som följer Myntbloggen.se vet ju sedan tidigare att Olof besökte England redan 991, då tillsammans med morfar Toste. Slaget i MALDON och fredsavtalet 991: – ”Tjugotvå tusen pund, i guld och silver, betalades från England till Anlafs armé för detta fredsfördrag.” Och då hade ärkebiskop Sigeric av Canterbury & Co, för 10.000 pund, redan köpt fred för de områden de själva förvaltade å kungens vägnar. Summa summarum 32.000 pund! Läsekretsen har också fått veta att kung Olof inte alls döptes i Husaby 1008, utan i engelska ANDOVER hösten 994. Förutom den Anglosachsiska Krönikans uppgifter är naturligtvis Olofs i högsta grad kristna mynt anno 995 ett talande bevis för detta.
Frågan är vilken svensk hamn Olof Skötkonung angjorde när han och morfar Torsten av Västergötland kom hem med 32.000 pund i silver och guld år 991. Var det månne samma hamn som tog emot Olof (och svärfar Sven Tveskägg) med 16.000 pund och de ofantliga dopgåvor han fått av kung Ethelred av England 994?
Frågar du mig, så skulle jag föreslå Kungahälla! Och då menar jag inte den medeltida staden, utan dess föregångare! – under vikingatid, järnålder och folkvandringstid?
Den gotiske historikern Jordanes skrev redan 551 e.Kr. (en kortfattad sammanfattning av Cassiodorus verk ”Historia Gothorum”) om SUEHANS (svenskarna) och deras många stammar. En bland de mest betydande av dessa var Gautigoth (ev. förenade med Evagreotingis, Eua-Greotingis?, Ö-Greutungi?). Gautigoterna – ”ett skarp folk och samtidigt mycket skickliga i krig”, brukar förknippas med området kring Göta älv (Gautelfr) och Eua-Greotingis med fornborgar – kanske på öarna däromkring.
I de fornnordiska sagorna omnämns Kongahella med händelser kring år 650, då ett kungamöte skulle ägt rum mellan konungen av Rogaland, Hjorleif den kvinnokäre och hans vän, konung Hrejdar av Seland.
Arkeologen Kristina Bengtsson: – Här hittade vi den stora hallbyggnaden, som är cirka 50 meter lång och 10 meter bred. Den härrör från vad vi i Sverige kallar vendeltiden, som varade fram till slutet av 700-talet, vilket innebär att den är från samma period som de halvt mytiska kungarna i Uppsala högar. Från den här tiden finns inga skriftliga källor som kan ge oss namnet på den storman eller kung som bodde i den förmodligen mycket ståtliga hallen.
– En annan sak av stort historiskt intresse är att platsen av allt att döma är det vikingatida Kungahälla som omnämns i de isländska sagorna, och som man tidigare placerat på en annan plats i området, i det medeltida Kungahälla. Kristina Bengtsson har dock lyckats visa att den medeltida 1100-talsstaden anlades ett par kilometer från den vikingatida kungsgården Kungahälla.
KONGAHÄLLA – en kunglig mötesplats … kanske även åren 991 och 994 …?
Kungahälla (även Konghäll, Konungahellu, Kohonggell, Konungahella, Konghelle, Kongahälla etc.) var platsen där de tre nordiska rikena möttes. En historisk treriksgräns mellan Sverige, Norge och Danmark – betydelsefull för alla tre ländernas historia. Vem som hade kontroll över Kungahälla kring år 1000 är inte helt klart, men kung Olof är en stark kandidat – redan innan Svolder. För befolkningen spelade det mindre roll vad kungen hette. Den engelske munken och historieskrivaren Ordericus Vitalis (1075-1142) tar upp namnet CONGEHELL i en förteckning över då (ca 1135) norska städer. I den ungefär samtida Roskildekrönikan förekommer namnformen CUNNUNCHELDE. I andra äldre källor omnämns Kungahälla som KONGHÄLL och på ett medeltida sigill (troligen från 1200-talet?) som KOHONGGELL (se bild ovan).
Men hur skulle då detta kunna hänga ihop med kung Olofs mynt och OLAFV REX AN COL? Man kan börja med att notera att i England fanns inte en enda myntort med begynnelse-bokstaven K, utan där användes C istället. En engelsk myntmästare skulle alltså skriva CONGHALL istället för KONGHÄLL. Ungefär som att man där kallade Knut den Store för CANUTE eller Cnut the Great. Men nu är det så att inte ens i England fick man, annat än i undantagsfall, plats att skriva ut hela myntorten. Man tvingade helt enkelt förkorta densamma. London (Londinium) kunde t.ex. bli LUND o.s.v. Det är alltså full möjligt att AN COL skulle kunna tolkas som ”AN COnghalL” – d.v.s. i Kongahälla! Och frånsidorna IN NOMINE DomiNI Moneta Conghall resp. IN NOMINE DomiNI COnghall Dei (I Herrens namn, Guds Kungahälla?) och vara en parallell till ”SiTuNEn TEI” (Guds Sigtuna?).
Kanske var det vikingatida Kongahälla rent av en föregångare till den medeltida myntorten Lödöse. Den låg ju strategisk placerad mellan Vinga och den handelsplatsen Lödöse, där Sveriges första silverbrakteater präglades omkring år 1150. Kristna mynt med budskap om köpstadsfred! – precis som Olofs mynt med: -”I Herrens namn, Guds Kungahälla”.
Grattis på 105-årsdagen, pappa Stig! – Du fattas mig!
Ulf Ottosson, Myntbloggen.se
Myntbloggen.se/2024/01/19/en-upptacktsresa-i-historien/
Myntbloggen.se/2023/01/19/olof-i-september-och-sigurd-i-oktober/
Myntbloggen.se/2022/01/19/sveriges-regenter-fore-olof-skotkonung/
Myntbloggen.se/2021/01/19/konsten-att-missuppfatta/
Myntbloggen.se/2020/01/19/arvet-efter-vara-forfader/
*