I söndags var vi på myntmässa i Stockholm och nu börjar vi hämta oss. Stockholm Numismatica har sedan 2021 varit en samarrangemang mellan MISAB och SMF, med myntauktion på lördagen och mässa på söndagen. Då lördagen i vanlig ordning var resdag för oss, deltog vi inte i auktionen, men de flesta vi talat med verkade tycka att det gick bra. Oklart om det var för köpare eller säljare ”det gick bra”, men på auktion blir det nästan alltid ”både vin och vatten”, så vi får hoppas att alla var nöjda. En snabb titt i resultatlistan avslöjar också både fynd och toppresultat – precis som det skall vara.

Utrop nr 1 på auktionen var denna gång en klassisk Olof Skötkonung-penning från myntmästare Snellings verkstad i Sigtuna. Samma exemplar såldes på ANTIKÖREN Lagerkatalog 20, 1990, för 50.000 kr, i lördags klubbades den för 54.000 kr +21%. Som nr 28 såldes en Erik Eriksson-brakteat, ”Svärd mellan E-R”, för fina 90.000 kr + provision. Ett lite mera ”udda inslag” var kopian av Erik XIV:s Ungerska Gyllen 1568 (nr 88) som bytte ägare för mäktiga 23.000 kr +21%. Ett annan mynt jag kände igen sedan tidigare var Johan III:s 8-öresklipping 1592 (Ex. ANTIKÖREN Lagerkatalog 20, 1990). Då, för 36 år sedan, kostade den 3.200 kr, nu nådde den 17.500 kr inkl. provision. Även små mynt efterfrågas, så trots sin ringa storlek såldes en 2-penning utan årtal (1577) för fina 10.500 kr (avbildad i nya SM 131). Gustav II Adolfs hammarpräglade 2-öre 1625 är kanske inte världens vackraste mynttyp, men den är (fortfarande) ovanlig i hyggligt skick. Tror detta ex. kostade ca 30.000 kr förra gången det såldes, nu blev det lite av ett fynd när klubban föll vid 18.500 kr. Bättre gick då det välpräglade Arboga-öret 1627 (nr 190) som nådde 21.000 kr (Ex. Pripp och Ericson, ANTIKÖREN auk. 10, nr 191).

Myntmässan ”Stockholm Numismatica 2026” var dock en fiaskoartad tillställning. Precis som befarat var det extremt trångt och rörigt på alla sätt. Arrangörerna hade inte alls tagit höjd för att utställarna skulle få plats efter lokalbytet. Det säger sig egentligen självt att Sheratons ”Ballroom 1-3” (385 kvm + lobby) inte går att jämföra med Courtyards ”Kungsholmen 1” (160 kvm + kringliggande korridorer). Men tyvärr hade ”SMF-Robban” inte alls tänkt på sina kollegor, utan enbart på sig själv, då han låtit möblera lokalen. Att ge sig själv en väl tilltagen ”landningsbana” med gott om utrymme både framför och bakom borden (samt 10.000 kr i rabatt) och samtidigt ”knö in kollegorna” (som betalat fullt pris för 180-bord) på ”idiotplacerade” 120-bord, är verkligen inget som ”skapar varaktiga och vänskapliga förhållanden svenska mynthandlare emellan”. Själv var han dock ”jättenöjd” om än ”extremt upptagen” (kanske snarare extremt självupptagen?).

När vi kom till mässlokalen straxt efter kl. 8 på morgonen, var Delzannos egen monter redan klar … medan resten av utställarna undrade: – VAD ÄR DETTA!? – Skall borden stå så här? Varför har vi fått ett mycket mindre bord än vi beställt? Är det meningen att de bara skall vara en halvmeter ”korridor” mellan utställarna? Här finns ju ingen plats för två mot varandra sittande kunder och därtill gående att passera! Och varför ligger det tomkartonger till monterlådor över högt och lågt? Är inte montrarna tillräckligt trånga ändå?
Ja, som ni förstår fick vi försöka lösa detta själva, då ”den extremt (själv)upptagne” la benen på ryggen och flydde fältet. Hotellpersonalen hämtade rätt bord och tillsammans flyttade vi runt dem så att åtminstone en person i taget kunde runda bord 53-58. Följden blev dock att vi utställare fick en ännu trängre monter, där vi knappt fick plats med ”fyra fötter”. Och sittande kunder kunde vi glömma. Äldre och handikappade ”göre sig icke besvär” på Stockholm Numismatica 2026.
Nä du, Roberto, det där var inte alls ”jättebra”, det var bedrövligt dåligt!
Försäljningsmässigt var 2026 ungefär som 2025. Okej, men inte mer. De första fyra åren var fantastiska med försäljningsrekord på löpande band. Men sedan har det tyvärr gått utför. Mässan har blivit allt rörigare och i år var det rena katastrofen. Vill man locka till sig utställare framöver får man nog plocka upp huvudet under armen och sätta på sig tänkarmössan. Säljare är där för att sälja – inte för att uppleva någon slags ”PRO-bingo” med långdragna och högljudda lottdragning, och Gud vet allt som hela tiden avbröt kommersen.
Men … det var i alla fall kul att få träffa både svenska och utländska kunder/kollegor och samspråka lite – kanske mest om mässans organisation. Att samlare och handlare har med sig objekt de vill visa upp är vi vana vid. Det kan röra sig om allt ifrån äkthets- eller kvalitetsbedöming till frågor om sällsynthet etc. Denna gång var det t.ex. flera av handlarföreningens medlemmar som frågade om råd. Alltid kul att kunna hjälpa till.
Ulf Ottosson, Myntbloggen.se
*