GNF-mässan 2015

Helgens myntmässa, med Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som arrangör, blev en stillsam och trevlig upplevelse – nästan helt utan störande sedelprassel. ;)

gnf-massan_2015

Sju handlare, fyra samlare och tre klubbar på utställarsidan … och omkring 70-80 besökare enligt arrangören. Dessvärre hade många av dessa ”glömt plånboken hemma”, så någon försäljningssuccé blev det inte tal om denna gång. Lyckligtvis hade vi skruvat ner förväntningarna i detta hänseende riktigt ordentligt, så för oss var det bara trevligt att få träffa lite folk och komma ut på en liten utflykt. :)

gnf_ny_hemsida_2015Redan i GNF:s kallelse till aprilmötet, som kom i förra veckan, hade vi fått reda på att GNF bytt ordförande. Jan-Eric Gustafsson tar över efter Bo Nordell … och rivstartar bland annat med en ”ny hemsida” (eller i alla fall en ny webbadress).

http://www.gnfinfo.se/

Än så länge är det mest inkopierat äldre material, men sidan kommer med all säkerhet att uppdateras inom kort. Den nye webbredaktören heter Bo Svensson och är bland annat känd för sin egen hemsida: Numismatika.se (inte att förväxla med Sture Lemsjös Numismatica.se). Skall bli spännande att följa utvecklingen av GNF:s nya webbplats … men eftersom den är så ny att den ännu inte ens annonserar någon e-post för kontakt, så får vi vänta med recensioner tills de kommit igång ordentligt. En positiv nyhet (som i och för sig även finns på gamla GNF-sidan) är att man börjat skanna delar av auktionsmynten och nu kan presentera finfina illustrationer i PDF-format. Ett mycket bra initiativ! – Välkommen ut ur 1950-talet! ;)

Här är direktlänkar till april-auktionen:

Myntmässa på lördag!

IMG_1559_450aFick e-post från mässgeneralerna i Göteborg idag …

- ”Lite information inför myntmässan på Ullevi Tennisklubb, Smålandsgatan 2, lördagen den 28 Mars 2015. För allmänheten öppnar myntmässan klockan 11.00 och stänger klockan 15.00. Parkeringsplatser finns längs Smålandsgatan och på närbelägna Heden”.

Följande utställare är anmälda:

Mynthandlare
Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
Collectia AB, Knäred (Jimmy Häggqvist)
Hamrin & Svahn AB, Grödinge (Christian Hamrin)
Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
Pecunia MM HB, Staffanstorp (Göran Mattsson)
J. Pedersen Mynthandel, Helsingborg (Peter Österlund)
Skarabé Mynt & Guld AB, Göteborg (Gunnar Bengtsson)

Myntklubbar
Göteborgs Numismatiska Förening
Svenska Numismatiska Föreningen
Svenska Pollettföreningen

Privatpersoner
Erling Hellman, Göteborg
Ulf Ulveback, Höje
Göran Werner, Hisings Backa
Hans Windt, Säve

Myntmässa i Göteborg 28 mars!

Så vitt jag vet arrangerar Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) återigen en Myntmässa i Göteborg – lördagen den 28 mars 2015. Bokade muntligen två bord i början av december 2014, men har inte hört något efter detta. Och nu är det bara tio dagar kvar, så det är allt hög tid att förbereda sig …

På GNF:s hemsida läser jag idag: myntmassa_goteborg_2014-03-29”Göteborgs Numismatiska Förening ordnar Myntmässa i Göteborg lördagen den 28 mars 2015, klockan 11.00–15.00. Entré 20 kronor. Plats: Smålandsgatan 2, Ullevi Tennis. 10-12 handlare kommer att finnas på plats”, så man får väl anta att det blir av. ;)

Förra årets Göteborgs-mässa var mycket välarrangerad och lyckad, så jag skulle nog säga att det mesta talar för en lika lyckad uppföljning 2015. Och exakt fyra veckor senare, lördagen den 25 april 2015, är det dags för 41:a upplagan av FriMynt – Årets höjdpunkt för myntsamlare och ett gyllene tillfälle att utöka såväl samlingen som sina kunskaper. Massor av mynt, medaljer och numismatik att botanisera bland och kommunicera kring.

Antikören KB finns givetvis på plats (i samma monter som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till). För vilken gång i ordningen vet jag inte, men första gången var i alla fall 1982. – Titta förbi och tjôta lite, vet ja! Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt! Vi brukar plockar med oss lite “gott och blandat” och sådant som efterfrågats via mejl och telefon tiden innan mässorna.

email_uon_183x33pixlar

Leverans från PostNord …

Har varit och hämtat posten. Det tog en timme. Fick köra 4,5 mil t.o.r. och besöka två ”postkontor” i var sin utkant av Alingsås, för att hämta ett REK och ett VÄRDE. Posten, eller PostNord som man börjat kalla sig, har tydligen inga större ambitioner vare sig när det gäller miljötänk eller service. Till vårt NÄRMASTE ”postkontor” är det endast 5 minuters väg … men det ligger tydligen ”i fel postnummer”.

Den första försändelsen innehöll en riktigt trevlig Hedlinger-medalj över drottning Ulrika Eleonora, formgiven 1741, men präglad först 1925 på Myntverket i Stockholm. Johan Carl Hedliger (1691-1771) anses av många vara vår främste medaljkonstnär genom tiderna och att idag kunna köpa ”ett verk” av denne, för en styv femhundring, är egentligen ganska fantastiskt. Ett mycket vackert exemplar, med ett mindre störande kantslag. Brons Ø 53 mm. Vikt 40,26 gram. Hildebrand II, nr 19. Felder 24.

Paket nummer två var ett stort ett, med ett innehåll som egentligen ligger långt ifrån mitt intresseområde. En trälåda med 36 regentlängdsmedaljer från den ökända firman Mynthuset Sverige!? Vad man än tycker om fiman, tycker jag faktiskt att detta är ett mycket bra exempel på objekt som – på andrahandsmarknaden! – plötsligt blivit riktigt köpvärda. Datordesignade och maskingraverade, visst! – Men ändå.

Mynthuset Sverige tog väl i storleksordningen en femhundring per stycket för dessa silvermedaljer, för ett antal år sedan. Idag fick jag betala 5.000 kr för 36 stycken inkl. träskrin (279:-), två extra brickor (à 49:-/st) och värde-post (330:-). Det betyder att varje silvermedalj, med 25 gram finsilver, idag kostade mig 119 kr – eller om man så vill 4,77 kr per gram finsilver. Kursen är idag enligt Liberty Silver = 4,78 kr/g. ;)

Från Gustav Vasa och framåt är serien komplett, medan vikinga- och medeltids- regenterna tydligen endast producerats i ett urval. Följande tolv medaljer inleder serien: Olof Skötkonung, Inge d.ä., Erik den Helige, Knut Eriksson, Magnus Eriksson, Birger Jarl, Magnus Ladulås, Margareta, Erik av Pommern, Karl Knutsson Bonde, Sten Sture d.ä. samt Sten Sture d.y. Frånsidan är densamma för samtliga medaljer; Tre kronor över KUNGARIKET SVERIGE och därunder en lagerkrans.

Knut den Helige?

God fortsättning på 2015! Hoppas ni är utvilade nu efter helger och långledighet. Själv är jag fortfarande mätt! ;) Hur som haver har det blivit hög tid att inleda mynt-bloggandet för anno domini MMXV. Och eftersom denna dag påbjuder att man skall kasta ut granen – Tjugondag Knut kastas granen ut- tänkte jag mjukstarta med en myntliknade rund och graverad tingest – med anknytning till dagens namn; Knut.

Som myntsamlare kommer man då och då i kontakt med föremål i ”numismatikens periferi”. Objekt som egentligen inte passar in i samlingen, men som ändå är så pass spännande att det blir kvar i ”kuriosalådan”. – Åtminstone tills de hunnit bli ordentligt utforskade. Sigillstampen nedan till vänster är ett sådant objekt.

Inskriptionen lyder: + S’ THRVGOTI PRESBITERI = Sigillum Trugot Presbiteri. Motivet är en framvänd bröstbild av en krönt kung (helgonkung?). Materialet är brons och diametern Ø 34 mm. Proveniensen är en gammal myntsamling från Jönköpingstrakten. Har inte ägnat den så mycket tid sedan jag visade upp den för Lars O. Lagerqvist (f.d. chef för Kungl. Myntkabinetten) och Henrik Klackenberg (statsheraldiker) för många herrans år sedan, men för ett par år sedan fick jag ett ryck och tillskrev Dick Harrison (professor i historia vid Lunds universitet). Dessvärre kände ingen av dessa belästa herrar till någon präst/kanik med namnet ”Thrugoti”.

Det finns något danskklingande över Trugot och min första teori att motivet skulle kunna föreställa Knut den Helige? – hade de inget att erinra om. Klackenberg daterade den till ”högmedeltid”, något som förefaller stämma med sigillformen på 1200-talets mitt. Någon passande prälle har jag dock inte kunnat finna.

Av en ren tillfällighet snubblade jag nyligen över en tecknad avbildning av staden Reavals sigill från 1340-talet (till höger på bildkollaget ovan). Den framvända kungabilden som kröner skölden fick mig genast att tänka på min gamla sigillstamp. Och efter lite googlande fann jag en viss biskop i just Reval (nuvarande Tallinn i Estland) vid namn Thrugot (1260/63-1279) … som såvitt jag förstår tidigare varit kanik(!) i Roskilde, innan han blev utnämnd till biskop av Reval av självaste påven Urban IV (född Jacques Pantaléon ca 1195 i Troyes, Frankrike, påve 1261-1264).

Så frågan är nu OM det verkligen kan vara denne ”Thrugot av Roskilde” som en gång haft detta sigill med en framvänd helgonkung? Om uti fall att, detta nu skulle vara fallet, är det kanske inte? Knut den Helige (ca 1040-1086) som avbildas, utan hans brorson Knut Lavard (ca 1095-1131). Den senare blev nämligen helgon-förklarad (1169) tack vara sin son, Valdemar den Store (1131-1182) … vars son, Valdemar Sejr (1170-1241), enligt legenden skall ha fått dannebrogen (Danmarks flagga) från skyarna under slaget vid Lindanäs, alldeles nära just Reval, den 15 juni år 1219. – Det börjar bli spännande!

Nu håller jag tummarna för att läsekretsen kan vederlägga eller utveckla denna smått fantastiska? historia till oanade höjder … ;)

Myntmässor våren 2015

Idag fick jag påringning från ”mässgeneralen” i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF), Jan-Eric Gustafsson. Han undrade om vi hade något intresse av att vara med på Myntmässan i Göteborg lördagen den 28 mars 2015. Behövde knappast någon betänketid: –  Visst vi är med! – Kan man få två bord? Notera och reservera datumet i din kalender! Årets Göteborgs-mässa var mycket välarrangerad och lyckad, så jag skulle nog säga att det mesta talar för en lika lyckad uppföljning 2015.

Och exakt fyra veckor senare, lördagen den 25 april 2015, är det dags för 41:a upplagan av FriMynt  – Årets höjdpunkt för myntsamlare och ett gyllene tillfälle att utöka såväl samlingen som sina kunskaper. Massor av mynt, medaljer och numismatik att botanisera bland och kommunicera kring.

Antikören KB finns givetvis på plats (i samma monter som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till). För vilken gång i ordningen vet jag inte, men första gången var i alla fall 1982. – Titta förbi och tjôta lite, vet ja! Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt! Vi brukar plockar med oss lite “gott och blandat” och sådant som efterfrågats via mejl och telefon tiden innan mässan.

”Harald Blåtands platta”…

Den har kallats ”mynt”, ”medalj”, ”föremålet”, ”plaketten”, ”plattan” etc. Jag syftar givetvis på det myntliknande och historielösa föremål som sedan i höstas valsat runt på diverse numismatiska och arkeologiska diskussionsforum. Myntsamlare och numismatiker tvivlade omgående på dess äkthet, då föremålet saknar alla, såväl stilistiska som tekniska, likheter med mynt från tiden. Arkeologerna skrev däremot både långa och fantasifyllda utläggningar, bl.a. om hur inskriptionen skulle tolkas. Och kunskaper från två helt skilda världar ledde uteslutande till polemik och pennfäktning. ;)

Idag skriver arkeologen och museimannen Sven Rosborn följande på sin FB-sida:
- ”Nu är min utredning om den påträffade guldplattan klar och ligger ute på min webbsida” … ”Jag har försökt att hitta belägg för att detta skulle vara en förfalskning men inte funnit några sådana” … ”Min teori, med förbehållet att fyndet måste betraktas som ett arkeologiskt lösfynd, är att det är en minnesplatta som lagts i den döde kungens grav”. Här är en  länk till utredningen.

Har med stort intresse läst Rosborns ”utredning” ikväll och min första reaktion är att den – för en numismatiker – ger ett väldigt ojämnt intryck. Rosborn skriver t.ex. inledningsvis att: ”Ett äldre föremål kan bedömas utifrån tre kriterier; proveniensen, graden av äkthet utifrån föremålet självt samt det historiska sammanhanget som det representerar”… men eftersom både proveniens och adekvat äkthetsbedömning av föremålet saknas i utredningen, faller det tyvärr platt.

Det som kallas ”proveniens” är uteslutande ren hörsägen – med allt vad det innebär av mer eller mindre medvetna missuppfattningar, gissningar och tolkningar. Kopplingen till andra objekt (fynd) är minst sagt svag. Ägaren skriver t.ex. så här på AntikPrat (måndag den 15 september 2014): – ”I lördags vände vi upp och ner på alla farmors lådor – vi var på jakt efter fler möjliga ‘fynd’ som kom från samma källa som ‘föremålet’. I samma skrin där ‘föremålet’ hittades tidigare fanns även ytterligare ett mynt”. Att två ”mynt” anno 2014 legat i samma knapplåda bevisar knappast ;) att de har samma fyndhistoria.

Ni som följer oss på FaceBook har redan i förra veckan fått ta del av några märkliga omständigheter kring detta ”nyfunna objekt”. 1) Varför har åtsidan (aversen, korssidan) över etthundra slagmärken/hack, men den så känsliga kanten inte ett enda? Ett vanligt fenomen i myntförfalskningssammanhang – kallat ”konstgjort slitage”. 2) Är det inte lite märkligt att ”plattans” guldhalt * överensstämmer med de allra vanligaste s.k. bullionmynt (guldvärdesmynt, guldskrotsmynt) som (än idag!) finns att köpa på marknaden? 3) På vikingatiden (och långt in på medeltiden) använde sig myntgravörerna (stämpelskärarna) av (kilformade) delpunsar för att bygga upp bokstäverna i inskriptionen. Detta tidstypiska tillvägagångssätt kan emellertid inte noteras på ”Harald Blåtand plattan”. Varför?

Rosborn avfärdar kategoriskt alla framförda teorier om en modern antikvitets-förfalskning. Det märkliga är att han gör det utan ett enda bemötande argument. Han förefaller i mina ögon dessvärre helt förblindad av detta gyllene föremål. Men när något verkar vara för bra för att vara sant … ja, då är det oftast just det. – Så låt oss framföra ytterligare några frågetecken kring detta unikum …

Myntmetallen på 900-talet var silver. Geografiskt jämförbara mynt från denna tid mäter max Ø 20 mm och väger ca 1 gram. Dessa är präglade med handslägga mellan två graverade stålstampar. En 4-5 gånger större präglingsyta skulle kräva ett s.k. fallverk (alternativt en hydralpress), vilket inte existerade i Harald Gormson ”Blåtands” värld. Denna problematik vill Rosborn lösa med att helt sonika påstå att plattan är gjuten!? Men på de ganska detaljerade foton som publicerats framgår dock tydligt att den är präglad. Det finns t.o.m spår av en underliggande prägel? (alt. ojämnheter i bottenytan?). Några tecken på gjutning finns dock inte. Hyser man tvivel därom bör man naturligtvis göra en undersökning med svepelektronmikroskop och jämförande konduktivitetsmätning … om man vågar …? ;)

- ”Ett återkommande svar hos flera av de som sett föremålet och som är insatta i t.ex. numismatik är att man aldrig sett något liknande tidigare. Föremålet är således så unikt att man helt saknar referensmaterial. Att utifrån detta konstaterande sluta sig till att det därför skulle vara frågan om en förfalskning är givetvis helt felaktigt”, skriver Rosborn. – Va? – Har man aldrig hört talas om Nils Rabenius? … och hans många efterföljare? Och nja, såväl stilistiska som tekniska jämförelseobjekt finns faktiskt! Och de bekräftar att ”plattan” på flera sätt klart avviker från 900-talet.

Den mest berättigade frågan i hela ”utredningen” om detta märkliga föremål är onekligen: – Vad kan då funktionen ha varit? Rosborn utesluter såväl ett hängsmycke som ”någon ornamentik som suttit fäst mot ett underlag” och tillägger att det ”defnitivt inte är någon kunglig gåva”. Till slut landar han i slutsatsen: - ”I så fall är det inte omöjligt att guldplattan tillverkats som en gravinformation över vem som ligger i graven. Sådana textplattor i gravar känns från tiden, dock ej i guld”. Jämförelsen med simpelt ristade blyplattor känns emellertid långsökt. Ur en förfalskares synvinkel är valet av guld helt logiskt. Det är det enda material där man kan förklara avsaknaden av korrosion och ärg på ”ett 1000-årigt föremål”. ;)

Det är ganska uppenbart att både författaren och förfalskaren(!) besitter stora historiska kunskaper … samtidigt som båda helt saknar kännedom om numismatik.

Personligen tror jag att lösningen på detta problemet finns närmare än man kan ana. Nämligen i din almanacka … kolla bara när Harald har namnsdag … ;)

*  Angående ”plattans” guldhalt meddelade ägaren först (AntikPrat den 15 oktober 2014) att två test med röntgenanalys givit: AU = 885/1000 resp. 912/1000 (MV = 898,5/1000). D.v.s. en halt som är identisk med tyska, danska, polska m.fl. bullionmynt. Idag meddelar Sven Rosborn nya siffror; fem (nya?) mätningar gav: AU 91,84% / 91,55% / 91,75% / 91,09% / 91,83% … MV = 91,612 … d.v.s. 917/1000 eller 22 karat … som är en ÄNNU vanligare guldhalt för bullionmynt – gemensam för hela det brittiska samväldet. Idag fick vi dessutom veta att vikten är 25,23 gram.

Över- & ompräglade tenar

Kikade in på Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) hemsida och fann ”en ny utställning” (artikel/notis), om ”några gamla bekanta”, d.v.s. några kopparmynt som jag en gång haft i min ”tekniksamling”. Rubriken lyder: ”Konstiga präglingar på Gustav II Adolfs nyköpingsmynt” och författare är Erik Lie och Lennart Castenhag.

Några av dessa mynt finns tidigare beskrivna i Mynttidningen 2-1997 (samt i några Antikören-kataloger), jämte dito från både Säter och Arboga. Fenomenet med över- och ompräglade valsverksmynt är inte specifikt för Nyköpings myntverk – även om det verkar ha förekommit under såväl Hans Krolls som Marcus Kocks tid (jämför ”Lekstuga i Nyköping 1626 …?”).

Anledningen till dessa ompräglingar skulle möjligen kunna ha med olika arbetsstationers efterkontroll att göra? Om exv. utstansningsstationen inte var nöjd med vissa präglade tenars kvalitet (bredd, utprägling, tjocklek etc.), skulle man kanske kunna tänka sig att de ”återremitterade” dem till präglings-stationen? Var då t.ex. tenens tjocklek för tunn, eller bredden för smal, präglades de om i en lägre valör? Och var det utpräglingen som var för dålig, gjorde man helt sonika ett nytt försök? Hur som helst ville man säkerligen utnyttja kopparen så bra som möjligt och undvika svinn så långt det gick. Kvalitetsbegreppet är ju alltid en smula subjektivt.

Som komplement till herrar Lie & Castenhags litteraturreferens, vill jag även nämna Mynttidningen 3-1995 och 1-1996 … så får man en mera nyanserad bild av 1990-talets diskussioner om svensk kopparmyntning med valsverksteknik 1627-1632 … ;)

Den 1 september …

Måndag igen – och ny månad! Sommaren sjunger på sista versen och vi skriver alla redan september. Kräftskivor och valdebatter avlöser varandra – osäkert var det ljugs mest … ;)

När jag startade Myntbloggen.se för drygt två år sedan, skrev jag bland annat så här:
- ”Det finns numismatiska kontaktytor i det mesta! Historia, konst(historia), handel, ekonomi, geografi, släktforskning, arkeologi etc. etc.” … och … ”För mig är mynt och medaljer utmärkta illustrationer av vår historia. Mängder av historiska händelser kan åskådliggöras med hjälp av numismatik.”

Men vad i hela världen har då bildkollaget ovan med detta att göra!? Det kan väl inte finnas någon gemensam nämnare för dessa mynt och medaljer …? – Jodå! Är man bara tillräckligt långsökt/fantasifull kan man hitta numismatik och nya samlarområden i ALLT! ;)

Den 1 september … anno …

  • 1526 – Katarina Jagellonica (1), drottning av Sverige 1568–1583 och gift med kung Johan III (1568-1592), föds i Krakow i Polen.
  • 1625 (4) – En brand utbryter på Kåkbrinken i Stockholm och en stor del av Gamla Stan brinner ner. Detta utgör starten för 1600-talets stora omdaning av staden.
  • 1715 – Ludvig XIV (5) av Frankrike dör efter en regeringstid på fantastiska 72 år – den längsta av alla större europeiska monarker.
  • 1729 (3) – Huset Ruinart Maison de Champagne grundas och blir världens första specialiserade champagnehus.
  • 1920 (2) – Fransmännen grundar staten Libanon med Beirut som huvudstad.
  • 1939 (6) – Andra världskriget inleds då tyska trupper går över gränsen till Polen.

Myntmöte i Avesta

– ”D: 9. – IULI – 1794″ … det vill säga, ”den 9 juli 1794″, står det att läsa på Sveriges enda minnesmynt av koppar – den valörlösa halvskillingen 1794, som slogs med anledning av konungens besök i Avesta nämnda datum. Idag för 20 år sedan firades detta med ett litet tårtkalas på Avesta Myntmuseum – och en minnesjetong i form av ett nålmärke.

Initiativtagare till detta ”Myntmöte i Avesta 1994″ vad den i myntkretsar välkände samlaren och skribenten Per-Göran Carlsson. För värdskapet och visningen av klenoderna i Avesta Myntmuseum stod ”Mr. Plåtmynt” him self; Bertel Tingström – som även fördelade tårtan!

Övriga deltagare och mottagare av de tio minnesjetongerna var; Bengt Hemmingsson, Sonny Serrestam, Hans Menzinsky, Ian Wiséhn, Nils J. Lindberg, Ted Malmstedt, Jan-Olof Björk och undertecknad (de två sistnämnda utanför bild). Tårtan är borta, men nålmärket finns kvar! ;) Mer om detta finns för övrigt att läsa i Mynttidningen 7-1994.