En gyllene julklapp!

Idag anlände en tomte från Tyskland med en gyllene julklapp!

Det åttonde kända exemplaret av Petter Michelssons fantastiska medalj över kung Gustav II Adolf ca 1631. Att jag egentligen borde haft den redan i somras och att den nu blev dubbelt så dyr är petitesser i sammanhanget. Huvudsaken är att de två privatägda exemplaren nu hamnar i samma myntskåp. 😉

Detta gyllene (förgyllda) exemplar dök upp på Künkers sommarauktion 2014, som jag dessvärre missade att bjuda på. Obegripligt! Oförlåtligt! Efter att den värsta ilskan avtagit och svordomarna tystnat har jag försökt efterforska vart medaljen tog vägen … tills den helt oväntat dök upp i Stuttgart. Man vill ju inte göra samma miss två gånger, så denna gång bjöd jag både högt – och i tid! Nu blev den visserligen dubbelt så dyr – men ändå billig. – Julen är räddad! – Allt annat är bara gravy! 😉

Vi vill också passa på att önska alla kunder, läsare och kollegor en riktigt

Stulna italienare!

Att det i den internationella postgången försvinner något enklare mynt då och då, får man kanske räkna med. Och vis av erfarenhet skickar man kanske på lite olika sätt till olika länder. När det gäller posthanteringen inom Sverige fungerar ”vanligt brev” till 99,99%. Min erfarenhet är att det är ytterligt sällsynt att något ”förkommer på Posten” – om det är väl förpackat. Skall man ”skicka med en brasklapp”, kan man möjligen göra ett undantag för julhandeln, då Posten har mycket tillfällig extrapersonal. Annars är det i princip kassaskåpssäkert.

Undantaget som bekräftar regeln inträffade i mitten av vecka 45, då tre italienska mynt (se bild) stals. Säljarens teori är ”att mynten har försvunnit på inlämningskontoret för Posten på ICA i Tumba C”, tillsammans med diverse utländska samlarmynt av silver, till ett sammanlagt värde av närmare 10.000 kr. Det kan röra sig om uppåt 20-30 försvunna försändelser under kort tid? En förteckning över de stulna mynten är under utarbetande, så kanske får vi anledning att återkomma. Tills dess får vi försöka hålla ögonen öppna för det tre italienarna ovan. Doppade exemplar i omkring 1+/01-kvalitet av 1914, 1915 och 1916 års dubbellire från ”den myntsamlande myntherren”, Kung Vittorio Emanuele III (1869-1947). KM 55. Silver 835/1000, 10 gram. Ø 27 mm.

PITT! … men så kan man väl inte säga?

Det kryptiska rubriken anspelar på sketchen ”Hos doktorn” i revyn Gula Hund. Kanske åtminstone den ”erfarna” delen av läsekretsen minns Birgitta Andersson (frun), Gösta Ekman (bankdirektören) och Tage Danielsson (doktorn) – anno 1964. 😉

Men vad har då detta med dagens blogginlägg att göra? Inte ett smack! Men visst är det ett roligt ord. 😉

William Pitt, den äldre, 1:e Earl av Chatham (1708-1778) har inget med revy att göra – men väl numismatik!

Idag anlände en trevlig liten minnes-penning (en jetong som kanske också cirkulerat som skiljemynt?), med William Pitts porträtt på åtsidan och ett segelskepp samt AMERICA på frånsidan. Internationell brukar denna lilla slant, kort och gott kallas för ”1766 Pitt Halfpenny”… just denna undertyp med tillägget ”silvered”, då den är präglad i försilvrad (förtennad?) mässing. Diametern är Ø 28,3 mm, vikten 5,43 gram och stampställningen ca 160 grader. Och den är faktiskt relativt sällsynt.

Omskrifterna lyder; åtsidan: THE RESTORER OF COMMERCE 1766 – : NO STAMPS :
frånsidan: THANKS TO THE FRIENDS OF LIBERTY AND TRADE.

Anledningen till dess tillkomst var 1765 års brittisk-amerikanska stämpellag, på engelska kallad ”Stamp Act 1765”, som hårt beskattade de amerikanska kolonierna, efter de franska och indianska krigen 1754-1763. Lagen innebar en stämpelavgift på diverse rättsdokument, såsom testamenten, pamfletter, almanackor, tidningar och övriga skrivna dokument. Syftet var att skaffa intäkter till den brittiska staten för att betala av på landets skenande statsskuld. William Pitt de äldre motsatte sig detta och blev på grund av detta något av en hjälte i Amerika. Så här skriver en amerikansk numismatiker om saken:

As the struggle for independence from Great Britain intensified after the French and Indian Wars, William Pitt the Elder was one of the few members of Parliament who enjoyed the confidence and affection of his American brothers. The French and Indian Wars (in Europe, the 7 Years War), in North America had severely depleted the English treasury. In March 1765, the British Parliament instituted the infamous Stamp Act that taxed almost every piece of official paper issued in and for the colonies. Benjamin Franklin argued on the colonies behalf before Parliament and found an ally with Pitt, the First Earl of Chatham. To the great relief of all Americans, the Stamp Act was repealed in May of 1766. Pitt became a hero to America immediately. In New York, the Assembly voted to erect Statues of Pitt and even George III to commemorate the repeal.

Tidigare ansågs denna minnesprägling vara slagen i New York – eller Philadelphia … men på senare år har även London föreslagits. Inskriptionen ”THE RESTORER OF COMMERCE” talar möjligen för att präglingen initierats av brittiska handelsmän, snarare än amerikanska patrioter? Framtida forskning kan kanske ge besked …?

Roligare än bankränta!

Igår sänkte Sveriges Riksbank reporäntan till noll!? (0%) … och idag är det på dagen 85 år sedan den stora depressionen inleddes med börskraschen i USA den 29 oktober 1929. Skall man ha pengarna på banken, i madrassen – eller kanske investerade i numismatik!?

Idag anlände brevbäraren punktligt med ”den dagliga skörden” från eBay och Tradera. Öppna paket! Julafton var och varannan dag! Härligt! Spännande! Och allt som oftast en både trevlig och lärorik upplevelse. Som mynt- och medaljsamlare har man i alla fall betydligt roligare för sina pengar, än de som bara sitter och stirrar på kontoutdrag & aktiekurser.

Att handla på eBay behöver ju inte nödvändigtvis betyda att objekten kommer ifrån USA, England, Frankrike eller Baltikum. De kan komma ifrån Mölndal också! 😉 Så var t.ex. fallet med den lilla fina gjutna bronsmedaljen över Karl IX av Frankrike och hans föräldrar Henrik II och Katarina av Medici, som anlände idag. Tyckte den såg trevlig ut – så jag köpte den … och nu har jag googlat och fått lära mig mer om denna medalj och konstnären bakom densamma. Tidigare kände jag varken till Antoine Brucher eller det faktum att han var inblandad i teknikutvecklingen i Frankrike. Han var verksam vid myntverket i Paris åren 1558-68 och utvecklade där skruvverkstekniken (”spindelpress” på tyska, ”balancier” på franska), som den tyske guldsmeden Max Schwab uppfunnit några år tidigare. Originalmedaljen är alltså präglad och mitt ex. följdaktligen en avgjutning av en dylik. Jämför med silverexemplaret ovan, som emellertid kostar 4.500 euro – och inte en femhundring. 😉 Den vaksamme upptäcker dock att silvermedaljen har en stampskada vid IX på åtsidan, vilket bronsexemplaret saknar. Detta betyder alltså att den är slagen senare än förlagan till min gjutna medalj.

Dagens skörd innehöll även en härlig Erik Lindberg-medalj. En sen sådan, formgiven och präglad i silver 1953. Utgivare är Svenska Akademien och föremålet för denna vackra minnespenning är ingen mindre än Johannes Schefferus (1621-1679). Åtsidan är inspirerad av Arvid Karlsteens medalj från 1679, medan frånsidan visar ett dekorativt stilleben av böcker, mynt och en brinnande oljelampa – symboler för lärda forskningar. Den latinska inskriptionen lyder i översättning: – ”Han banade nya vägar för forntidens studium i Sverige”. Silver 990/1000, 42,61 gram, Ø 45 mm. Upplaga: 122 exemplar! Personligen tycker jag den är väl så trevlig att ha … som 600 spänn på banken. 😉

Att misslyckas i affärer …

Ibland är det roligt nästan jämt. Brukar av rent principiella skäl inte bjuda på Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) auktioner sedan ”den ideella föreningen” öppnat mynthandeln MISAB. I helgen gjorde jag ett undantag. Det skulle jag aldrig ha gjort. 😉

Budgivningen via NumisBids.com fungerade som väntat alldeles utmärkt. En mycket bra portal som erbjuder samlare en riktigt smidig tjänst. Rekommenderas varmt. Problemet var bara att MISAB denna gång lyckats ange OLIKA tidpunkter för anbudens deadline. I auktions-katalogen ”2014-09-17”, i nyhets-brev ”den 18 september kl. 21:00” resp. ”until Thursday September 18”. På portalen NumisBids.com angavs att ”Presale bidding closes: 18 September 2014 at 21:00” … men när klockan började närma sig 20.00 var det bara några få minuter kvar på nedräkningen. Fick endast iväg 39 bud innan den oväntade stängningen kl. 20.00 (istället för som annonserat 21.00).

Eftersom jag upplevde allt detta som lite otydligt, mejlade jag Dan Carlberg på MISAB (genom att svara på nyhetsbrevet från myntauktioner.se). Fick snabbt svar (från dan.carlberg@live.se) redan efter 20 minuter att ”du kan i lugn och ro planera din budgivning och skicka buden innan midnatt”. Sagt och gjort. Skickade ytterligare 118 bud (med ett sammanlagt värde av 326.350:- exkl provision) straxt innan midnatt.

Vid trekaffet på lördagen kikar jag in på myntauktioner.se för kolla resultatet. Noterar dels att jag fått en del poster och dels att några som jag bjudit på står som osålda!?? Mejlar omgående Dan Carlberg (20/9 14:57). Inget svar. Helgen passerar. Måndagen lider mot sitt slut … då svara Dan Carlberg (22/9 17:43): ”Detta verkar märkligt” …

Därefter följer en minst sagt krystad förklaring (fel mejladress!?) till att han slarvat bort de bud han visste var på väg ”innan midnatt”. För mig är det egentligen skit samma om jag lagt ner några timmars jobb i onödan. Eller om jag har eller mister 24-28 vunna auktioner. Eller om säljarna får sämre betalt. Eller om nio poster nu blev osålda p.g.a. detta slarv. Och hade Dan Carlberg haft kurage nog att medge att han gjort en miss, hade detta blogginlägg aldrig skrivits. Fel kan vi alla göra. – Till och med jag!? 😉 Men det som retar mig är den förhärskande ”von oben-attityden” inom SNF. Önskar jag fått ett annan bemötande än:

– ”En liten analys ger vid handen att du inte har skickat dina anbud till den anvisade adressen, vilket förstås är beklagligt. Vi önskar dig bättre lycka till nästa gång”.
– Nästa gång!?? Vad i hela världen får honom att tro att det blir en nästa gång? Varför skulle jag hjälpa MISAB:s inlämnare att få bättre betalt efter detta!?

P.S.  Ber att få gratulera SNF:s sekreterare till ”Garbo-medaljen” ovan (nr 984). Den såldes för utropet 500 kr … jag hade för övrigt 800 kr på min budsedel … 😉

Att lyckas i affärer …

Ibland är det roligt nästan jämt. Att sprätta upp den dagliga skörden av räkningar är väl inget man direkt gapskrattar åt … men idag var det faktiskt en riktigt trevlig upplevelse! Det visade sig att jag lyckats förvärva ett mynt som jag trodde att jag missat. 🙂

Som samlare är det ju kanske inte så ovanligt att man ”har många strängar på sin lyra”, d.v.s. att man parallellt ägnar sig åt olika typer av samlarområden. När det t.ex. är hopplöst att få tag i kopparmynt som platsar i samlingen, får man hitta på något annat. En myntsamling som jag, till och från, hållit på med i några år, är att försöka få ihop de mynttyper som hittades i ”grannruinen”, Gräfsnäs slottsruin, vid utgrävningarna där på 1930-talet. De svenska, danska och norska mynten var ganska lätta att hitta, men den nürnbergska räknepenningen 1589 med ”de tre gracerna” på, var knivig att finna. Men skam den som ger sig och till slut lyckades jag hitta den i Frankrike. När det gäller det praktfulla guldmyntet, dubbelsouvereignen från Tournai 1613, hade jag emellertid nästan gett upp hoppet. Har sett några från Brabant till salu (för hiskeliga summor), men jag ville helst ha en från samma myntort som fyndmyntet – staden Tournai i Flandern. För några veckor sedan fann jag en hos ett internationellt auktionshus … och nu är jag lycklig ägare till ett dylikt praktmynt! Blev först besviken när jag fick se resultatlistan. Myntet hade klubbats för dubbla utropet – d.v.s. exakt vad jag bjudit. Och eftersom jag i vanlig ordning bjöd sent, trodde jag att jag hade missat den … men icke! Enligt auktionisten hade mitt bud precis räckt till för att övertrumfa salen. Grattis på mig! 🙂

Inget FriMynt i Estocolmia

Det klingade just till i mobilen … och det var ett mejl från mässgeneralen för FriMynt, Mikael Johansson … som dessvärre meddelar att den tilltänkta myntmässan i Stockholm är inställd.

Meddelandet lyder kort och gott:

”Tyvärr måste vi meddela att mässan FriMynt 2014 den 22 november i Vasahallen i Stockholm är INSTÄLLD. Detta på grund av att för få handlare har visat intresse av att ställa ut. Vi ses i stället på FriMynt i Helsingborg lördagen 25.e april 2015”.

Både tråkigt och lite förvånande att myntintresset är såpass svagt att det inte går att rekrytera tillräckligt med mynthandlare till en mässa i kungliga hufvudstaden. Är det svarthandlarna (och/eller SNF?) som konkurrerat ut dem …?

Nordstjärneordens instiftande

FREDRIK I (1720-1751). Minnesmedalj formgiven av den skicklige mynt- och medalj-gravören Daniel Fehrman (Hedlingers främste lärjunge – och efterträdare) och utgiven för att fira Nordstjärneordens instiftande 1748. Silver Ø 32 mm, 15,00 gram.

– Ett av höstsäsongens allra första Tradera-köp … så nu är det igång igen! 😉

P.S. Nu är kommenteringen, sent omsider, påslagen igen efter semestern. Så kom igen!

Mynttidningen 1997 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1997 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Auktionsvisning – Antikörens 20:e myntauktion.
  • FIDEM 1998 – Internationella medaljkongressen.
  • Drottning Margareta och Kalmarunionen 1397-1997.
  • Sigismund – kung av Polen & Sverige. Porträttmynt 1588-1632 (av W. Morawski och U. Ottosson).
  • Att samla mynt är som att resa i historien (av P. Carlgren).
  • Fåglar på mynt, sedlar och medaljer!
  • Mynttidningens rättelser (ang. 1 öre 1662) bekräftade!
  • Avesta-liarden 1654 – ett tillägg.
  • Sveriges krona och dess köpkraft 1873-1996.
  • Olika svenska mynts värdeutveckling perioden 1953-1996.
  • Raritetsbeteckningar.
  • Eurotecknet.
  • Sveriges 15 vanligaste mynt.
  • Äkta och falska blodsklippingar 1568 (av U. Ottosson).
  • Indiska tempelmynt (av F. Tufvesson).
  • Pisanello – medaljkonstens förste mästare (av U. Ottosson).

Mynttidningen 2-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Vi har fått en ny inspirationskälla!
  • Kungliga Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum.
  • I. Den högtidliga invigningen den 11 juni 1997.
  • II. Nyskapande, brett och spännande – i modern miljö.
  • III. En halv miljon föremål har mycket att berätta!
  • IV. Personal med visioner betyder stora möjligheter för framtiden!
  • Blod, mynt och medaljer – eller Franska Revolutionen ur numismatisk synvinkel (av T. Dyrborn).
  • Pseudo-mynt säljs via Internet och sanktioneras indirekt av både SNF och SMHF!??
  • Ulf Nordlinds Mynthandel i nya lokaler.
  • Kvalité betalades bra på Antikörens 20:e myntauktion i Göteborg!
  • Världsrekord igen! $1,815,000 betalades för silverdollar 1804!
  • Vasamuseet på Djurgården. Mynttidningen har sett mynten.
  • Numismatisk kuriosa – för den teknikintresserade. Varianter, variationer, felpräglingar & präglingsdefekter (av U. Ottosson).
  • Ytterligare några ”gamla godingar” för den teknikintresserade.
  • Rättelse: Oskar I:s myntporträtt (av U. Ottosson).

Mynttidningen 3/4-1997
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Efter fyra år och nästan 800 sidor – Mynttidningen byter skepnad!
  • Godbitar från Kungl. Myntkabinettet i Stockholm.
  • Fredrik I:s Avesta-slantar 1730-1750 – 8 öre täcker alla stiltyper!
  • Fina provenienser (uppgift om tidigare ägare) kan ge ökat ”samlarvärde”.
  • Storsamlare och konnässörer!
  • Vapenstrid i nya storlänet.
  • Göteborgs vapen – ingen slump! (av U. Ottosson).
  • Praktmyntet över Karl IX:s Göteborg slaget på Hisingen 1610!? (av U. Ottosson).
  • Stort utländskt intresse för svenska mynt!
  • Nyupptäckt silvermynt från Karl IX:s Göteborg! (av U. Ottosson).
  • Världens största myntklubb!
  • Har ”Sveriges förnämsta guldmynt” anknytning till Göteborg?
  • Myntskatten på den holländska ostindienfararen Akerendam som förliste utanför Norges kust år 1725.
  • Standardiserade medaljformat – 18:e storleker = Ø 56 mm.
  • Pafosfyndet (av I. Molander).
  • Verkningsfull opinionsbildning! SNF tar bort länken till ”mynthandlaren” med den falska marknadsföringen.
  • Samtida förfalskning anno 1700.
  • Göteborgs Numismatiska Förening ställer ut på Bankmuseet.
  • Tillåtet kopiera inom familjen?
  • Tidigare obeskrivet 1500-talsmynt funnet! (av H. Widjestrand).
  • Variantsamla ”Kalle dussins” nödmynt – massor att upptäcka!
  • Görtzens gudar på snusdosa.
  • Amerikansk och svensk kvalitetsstandard. Mynttidningen har jämfört.
  • Mera exakta kvalitetsangivelser allt mera angeläget med dagens prisskillnader.
  • Tilltalande ”garantipatina” eller glänsande blankskurad? Ett mynt med patina kan alltid rengöras, men ett rengjort mynt får aldrig sin patina tillbaka!
  • Kopparleden (av T. Gustafsson).
  • En ”torftig” medalj – präglad av våtkolad torv 1903!
  • Johan III:s örtugar öppnar nya vägar för framtida forskning inom 1500-talsnumismatiken (av H. Widjestrand).
  • Äkta eller falsk? Värdefull eller värdelös?
  • Kommittén mot Myntförfalskning upphör? – efter att ha äkthetsbedömt en klumpig turistkopia …
  • En tveksam souvenir i Kungl. Myntkabinettets museibutik.
  • Sveriges Regenter (myntherrar) 995-1521. Ett porträttgalleri.
  • Några iakttagelser kring klippingmyntningen 1624-27 (av H. Widjestrand).
  • En av Sveriges första medaljer! – Johan III:s & Katarina Jagellonicas kröning 1569.
  • Unik klipping: ”3/4 öre utan årtal” …?
  • Kunglig(?) myntförfalskning anno 1614 (av U. Ottosson).
  • Numismatiska medaljer – ett trevligt samlarområde!