UON.se blir ANTIKÖREN på Tradera

Idag blev jag uppringd av en pigg och väldigt trevlig gotländska …
- från Tradera.com!?

Rättfram och redig att tala med och inte alls som ”småpojkarna” från Tradera Företag som ringer då och då – utan att kunna sin utantilläxa. Budskapet var att Tradera återigen ändrat policy och nu bestämt sig för att inte längre tillåta domännamn som Tradera-alias. UON.se skulle alltså inte längre fungera. Jaha, då får vi väl ta företagsnamnet istället då. Sagt och gjort: ANTIKÖREN är numera det Tradera-alias som gäller.

Nu skall jag bara försöka komma på alla olika ställen jag måste ändra länkarna på … Och trodde ni att detta skulle gå smärtfritt, så trodde ni fel. Att ändra länkkoden från ”Tradera.com/auktioner/UON.se” till ”Tradera.com/auktioner/ANTIKÖREN” låter sig nämligen inte göras … eftersom bokstaven Ö inte fungerar med Traderas kodspråk.
Så istället för den gamla ”snygga länken”… får bli nu bli en mindre minnesvärd sökväg i länken istället: http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=1140266 … det är tur att man är van vid Traderas alla ”förbättringar”. :o(   – Men tjejen var trevlig!  ;o)

Ny krontyp på 1634 års fyrk!

Inspirerad av Lennart Castenhags senaste artikel om en ny krontyp på 1731 års slant, tänkte jag idag skriva några rader om en ”nygammal” krontyp på 1634 års Kristina-kvartsöring.

De som var trogna läsare av forumet Numismatikan på Tradera (2005-08), känner kanske redan igen den? Det var nämligen där den publicerades för första gången. Sedan dess har den ryske numismatikern Anatoly Skripunov i S:t Petersburg publicerat denna och mycket annat i sin ”Variantförteckning, Drottning Kristinas 1/4 Öre 1633-1654″ (2008) … som numera även finns tillgänglig på internet i ett bearbetat format, under Kopparmynt.com.

Fortfarande idag brukar man använda Hallborg & Hartmanns gamla beteckningar från Numismatiska Meddelanden VIII, anno 1883 – smal liljekrona och korskrona – på de vanliga krontyperna … men ännu har ingen döpt den krontyp jag hittade (i en post med ett tiotal mynt – precis som i Petras fall), för ett tiotal år sedan.  – Några förslag …?

Krontypen är emellertid inte helt okänd. Bara oupptäckt. En av författarna till ”HH 1883″, kontraktsprosten Olof Hallborg (1815-1901), ägde faktiskt ett exemplar. Tyvärr var skicket så dåligt att både han, kollegan lektor Robert Wilhelm Hartmann (1827-1891), samt senare samlare och katalogmakare, som Henrik Pripp och Yngve Almer, helt enkelt förväxlat den med den vanliga ”smala liljekronan” (jämför Ahlström 27:370).

Den kungliga kronan på frånsidan av 1634 års Kristina-fyrk finns i sex typer:

  • Smal liljekrona
  • Korskrona
  • Nyupptäckt krona
  • Bred liljekrona
  • Imiterad bred liljekrona
  • Imiterad halvbred liljekrona

På Anatoly Skripunovs utmärkta sajt Kopparmynt.com använder man istället beteckningarna A, B, A1, C, D och D1. Och som det inte skulle vara nog med detta finns dessutom en lång räcka varierande sveakronor – och kombinationer därav! – att samla på. För den som önskar specialisera sig ytterligare återstår att variantsamla en uppsjö av varierande bitecken. Oavsett vilken nivå man väljer att lägga sitt samlande på … är detta ett mycket trevligt samlarområde som rekommenderas varm. Här finns säkert flera upptäckter att göra. Lycka till!

Lödöse, Nylöse & Göteborg

Under dagens myntsurfande hamnade jag i brist på annat på Kungliga Myntkabinettets FaceBook-sida. Där kunde man läsa att:  - ”Lödöse, gammalt handelscentrum som är känt bl.a. för myntning under medeltiden, grävs ut” … och finna en länk till en artikel på SverigesRadio.se med titeln ”Stora delar av handelsstaden Lödöse bevarad”, där arkeologen Christina Rosén intervjuas.
När man läser artikeln framgår det dock snabbt att det inte alls är frågan om myntorten Lödöse, utan om Nya Lödöse – eller Nylöse – d.v.s. Gamlestaden i Göteborg (40 km söder om Lödöse). Med tanke på KMK:s ”faktasidor” på sin webbplats, kunde jag inte låta bli att kommentera.  ;o)

När jag gick vidare till SNT:s (Svensk Numismatisk Tidskrifts) FaceBook-sida var dagens budskap att man på redaktionen tycker att det varit ”lite tunt med numismatik denna månad” … och hänvisar samtidigt till något riktigt, riktigt torrt! – Riksantikvarie-ämbetets Vitalis.  – Märkligt?  – Något roligare borde det väl finnas att länka till?
Kanske har Monica fullt upp med att skriva om Myntbloggen.se till nästa SNT… ;o)

Men i morgon blir det i alla fall roligt! – Åtminstone för de som råkar befinna sig i närheten av Stockholm. Då håller nämligen Svenska Numismatiska Föreningens ordförande sedan sex år tillbaka, Jan-Olof Björk från småländska Växjö, ett föredrag med titeln Svenska Provmynt genom tiderna”. Platsen är Banérgatan 17 och tiden kl. 18.00. Enligt hemsidan bjuder SNF på enklare förtäring.

Förhoppningsvis riggar SNF upp en videokamera och filmar det hela så att alla vi SNF:are som bor för långt från hufvudstaden kan få ta del av ett spännande föredrag via YouTube på föreningens hemsida … och där diskutera detsamma …  ;o)

Domänstrid om numismatiken

Den flitige Lennart Castenhag i Dala-Järna har återigen publicerat en numismatisk artikel. Men denna gång hittar man inte Lennarts bidrag varken på Sonesgarden.se eller Kopparmynt.com – utan på Numismatik.se … och i PDF-format (1,88 MB).

Titeln är: ”En ny märklig variant av
1 öre SM, Fredrik I”
 … och handlar om en slant 1731 som mynthandlar- samlarkollegan Petra Holmberg, inte utan viss stolthet, ;o) visade upp på FriMynt för en månad sedan. Myntet har en större kungakrona än normalt och saknas i såväl Lagge Ekströms som Castenhags tidigare förteckningar. PDF-artikeln toppas med Lennarts förnämligt tecknade illustrationer. Myntet här på Myntbloggen är en vanlig 1732:a, om än i ett skick som skulle kunna få vilken SNF-ordförande som helst att sträcka på sig.

För SNF:s del var detta utan tvekan ”ett fall framåt” … för oss läsare spelar det kanske  mindre roll vad det står för domännamn i webbläsaren. Lennarts skriverier är intressanta oavsett webbadress. Om en strid ström av PDF-artiklar ingår i SNF:s nya strategi för hemsidan, fordras nog att flera börjar skriva. Något som historiskt sett visat sig lättare sagt än gjort. Myntsamlarna är få – skribenterna ännu mycket färre.

Sedan är ju detta under alla omständigheter bara en liten del av webbplatsen, så det finns naturligtvis väldigt mycket mer att göra. Frekventa uppdateringar är A och O för framgång. Och personligen skulle jag gärna vilja se att man bygger upp någon form av interaktivitet på sidan. Vill man vara ”den naturliga samlingspunkten” har man otroligt mycket kvar att göra. Men visst, någonstans måste man ju börja. – Vi håller tummarna!

Künker auktion 232-235

Det är återigen dags för en serie finfina mynt- och medaljauktioner i Tyskland. En ny ”stor hög” av Künkers fantastiska kataloger (3,676 kg) anlände häromdagen. Denna gång hade man dock lyckats packa lite tokigt – fick två ex. av auktion 233, men inget av 234. – Men vem klagar? Kosta gratis! ;o)

Som vanligt finns det massor med spännande numismatik att studera. Har ännu så länge endast hunnit skumma lite på ytan i det digra utbudet … men redan hittat ett antal svåra (riks)dalrar – exv. Sigismund 1594, Karl IX 1603, Karl X Gustav 1654 (2) samt en Karl XI 1676 i original. Dessa plus en del äldre silvermedaljer av exv. Dattler och Karlsteen finner ni i auktion nr 233, som även finns att tillgå genom portalen Sixbid.com. Notera dock att det finns svenska objekt även i de övriga delarna – utöver massor av internationellt material. Här är några snabblänkar till sökningar på ”Schweden”: Künker 232, 233, 234 och 235.

Auktionerna går av stapeln den 17-21 juni i Osnabrück i Tyskland … men det går självfallet minst lika lätt att bjuda via webben.  – Trevlig läsning och lycka till!

SNF:s småländska årsmöte

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Juno Moneta – Vulcanus

Juno Moneta var i den romerska gudavärlden moder till muserna (sånggudinnorna) och hade fått ett tempel i Rom byggt till sin ära. I detta tempel anlade romarna ett myntverk omkring 270 f.Kr. Engelskans money, tyskans die Münze, svenskans mynt och spanskans moneda har alla sitt ursprung i den romerska gudinnan Juno Moneta.

Vulcanus var eldens och smideskonstens gud i romersk mytologi. Hans grekiska motsvarighet hette Hefaistos. Vulcanus var son till Jupiter och Juno och gift med gudinnan Venus.

ROM. Repubilken. T. Carisius. AR-Denarius 46 f.Kr. Silver-denar präglad år 46 f.Kr.
Åtsida/Obverse: Högervänt porträtt av Juno Moneta, längs vänster kant MONETA.
Frånsida/Reverse: Myntsmedjans attribut, en ässja, med rökhuv i form av en lagerkrönt Vulcanus-mössa där ovanför (tidigare tolkat som över- och understampar), mellan en tång och en slägga/hammare, ovanför T. CARISIVS, allt inramat av en lagerkrans.

Schack, fyrk och numismatik

Jaha, efter tre fantastiska dagar så kom det då en rejäl rotblöta. Tja, det kanske behövdes. Vi får trösta oss med VM-guld i hockey!  ;o)

I min ungdom hade jag framför allt två stora fritidsintressen; schack och mynt. – Båda ”förorsakade” av pappa Stig. Första schack-medaljen erövrades som 9½-åring i Vinterlovsschacket i Göteborg 1974 (silver). Och efter det blev det en och annan lokal medalj fram till deltagande i Skol-SM i Ulricehamn 1977. Efter att där ha avböjt remi i sista partiet (och därmed ”gått för turneringsseger” istället för att ta en hedrande 2:a plats), blev det till slut förlust efter tidsnöd – och en 5:e plats i turneringen (av 114 deltagare i grupp D, födda 1964-65). Kändes lite surt då, men ganska OK i retroperspektiv.  – Stormästaren Pia Cramling vann f.ö. grupp C, födda 1962-63. Ralf Åkesson och Mats Carlsson de äldre klasserna.

Ett par år senare var det dags för ”riktiga SM”, som 1979 gick i Borås. Det kom att bli en brytpunkt för mitt schack-/mynt-intresse. Mamma Barbro hjälpte till med tävlingens administration och på den vägen kom även jag att engagera mig i den SM-bulletin som utgavs av Björn Kobbel. Att producera ”en tidning” var ju mycket roligare än att spela segdragna schackpartier – om än i SM. Och uppskattat blev det också. Både mor och son hamnade i Tidskrift för schack, nr 6, 1979.

En dag kom jag tillbaka till redaktionen, ”glad som en speleman”!  – Jag har köpt en fyrk!

– Va!? – En fyrk? – Vad är det??

… varpå jag fick berätta hela mynthistorien och att denna, samlingens senaste ”dyrgrip”, påpassligt hade införskaffats hos staden Borås välkände, och ännu aktive, mynthandlare – Rune Larsson. Björn Kobbel hade sedan väldigt roligt åt sina nyvunna kunskaper och kunde brilljera med att veta vad en ”fyrk” var för något. – Kanske kom det t.o.m. med i bulletinen? – Jag minns ej.

När pojksamlingen så hamnade i Antikören 1981 kom även detta mynt med. Det finns med i Antikören lagerkatalog 1, 1982 (nr S10). Vem som köpte det har jag dessvärre glömt, men i söndags dök det upp igen – på Tradera. Som tur var hade kollegan Sune på Södra Vägen bevarat ”Antikören-lappen” och därigenom kunde jag härleda myntet.

Johan III:s fyrk från 1589 som fick vågskålen att tippa över i numismatikens favör … en gång för ganska länge sedan … anno 1979.  – Nu har den hittat hem igen!  ;o)

Högsommarvärme!

Sommaren kom som en blixt från klar himmel så snart båten kom i sjön (Mjörn). Hade vi vetat detta hade vi naturligtvis sjösatt för länge sedan! ;o)  Här har vi haft tre underbara dagar med upp till 28 grader i skuggan … och då hamnar bloggandet – just i skuggan.

Även om man från vissa håll säkert kommer göra allt för att tysta ner saken, hör vi detaljerade rykten från när och fjärran om en uppseglande praktskandal i kungliga hufvudstaden. Det låter nästan för osannolikt för att vara sant – men många gånger överträffar ju verkligheten dikten. Vi får säkerligen tillfälle att återkomma till detta när lite fler fakta finns på bordet …

Tills dess passar vi på att gå ut i solskenet och göra lite nytta genom att ta tag i sommarens alla utomhusprojekt. När regnet kommer dyker nästa blogginägg upp … ;o)

Inte ett rött öre!

Så där ja, då var i alla fall båten sjösatt … det kanske blir lite sommar i år också?

Loggade in på Tradera och möttes först av en annons om en stöld! … och sedan av att Tradera lyckats förstöra ”minneslistan” och därmet gjort det fullkomligt omöjligt att hitta eller bjuda på de potentiellt köpvärda ting man där noterat. Personligen hade jag hellre sett att man förstorat det minimala bildformatet på denna sida, istället för att förstöra sorteringsordningen. Men att Tradera-ledningen ideligen gör så kallade ”förbättringar”, som sabbar de grundläggande funktionerna, är verkligen inget nytt – snarare en tradition som man tydligen vill värna om. Ännu har inte siste kunden lämnat skutan.  ;o)

Det stulna myntet var ett av de mynt som såldes på Hagander 4 i Tyskland för ett halvår sedan:

Adolf Fredrik. 1 Öre SM 1759. Stora sveakronor! Utrop €150 – såld för €1.100 = SEK 12.200:-.

… och har enligt uppgift tillgripits under en samlarträff i Norrköping under april månad i år. Väldigt tråkigt för köparen (som handlat genom ombud) och nu blivit berövad ett åtråvärt mynt. Inte ett rött öre till samlingen, alltså. Har du upplysningar om detta så kontakta polisen.

I lokaltidningen Mitt i Stockholm (och även i Metro och på SVT:s ABC) läser vi idag om en annan stöld inom samlarhobbyn: Museichef greps för frimärksstöld.
- ”En man som varit chef för ett av Sveriges mest ansedda museer misstänks för att ha stulit frimärken från en auktionsfirma.  – Vi blev otroligt förvånade när vi förstod att det var han, säger Christer Svensson vid AB Philea”.

Tänk att man inte kan få ha någonting i fred nu för tiden. – Vem vill egentligen ha stulna samlarobjekt i sin samling!? – Vem kan glädjas åt en dylik ”samlargärning”…? Märkligt.