Konstnär eller rättshaverist?

Svenska Dagbladets följetong om nidkronan fortsätter. Numera skall ju även nyheterna ”dramatiseras”, så ”nya” uppgifter presenteras lite pö om pö för att hålla spänningen uppe. Kungl. Myntkabinettet hakar på och har snabbproducerat en mini-utställning om myntförfalskningen som hånar kungen. – Och på så sätt ingår även KMK i ”konstverket”.  Medaljtillverkaren Svenska Medalj AB  intar däremot en annan – ganska uppfriskande! – position i denna såpa. Man kastade helt sonika ut ”konstnären” när denne försökte få företaget att hjälpa till med förfalskningarna. Nedan några korta citat från tre SvD-artiklar (de blåa rubrikerna leder till respektive artikel).

Kungasmädande mynt på museum
Har ni funderat över om det är lämpligt att uppmärksamma ett mynt som hånar den nuvarande kungen?  Ian Wiséhn:  – Det kanske ni på tidningen ska fundera på också. Jag tycker inte att det är så trevligt, men vi visar bara det som media redan har gått ut med.

Falska mynten en konstprovokation
Enligt personen bakom mynten har just reaktionerna varit en viktig del. Budskapet är att mynten inte är förfalskningar, utan del i ett konstverk. Men det gör också att personen bakom mynten inte vill diskutera vad motivet är  –  det skulle kunna påverka debatten.  – Jag tycker att frågan om varför är ointressant att besvara. Det här är ett konstverk och det får tala för sig själv. Jag ser mig som en amatörkonstnär och det ligger inte i mitt intresse att förklara mitt verk. Är det rätt att förolämpa kungen som del av ett konstverk? – Man kan också bli provocerad av kungahuset. Kungahuset kan uppfattas som extremt provokativt, och jag tror många känner så. 

Medaljtillverkare kastade ut myntförfalskare
På frågan vad motivet till mynten var ska beställaren ha svarat att avspärrningar i Stockholms innerstad i samband med kungens 65-årsdag förra året gjort denne irriterad. – Personen kom en halvtimme försent till jobbet, berättar Erik Åberg. Myntet klipptes därefter i fyra delar. När de första mynten dök upp i medierna i mitten av juni bestämde sig vd:n för att göra en polisanmälan.

Nu väntar vi med spänning på det rättsliga efterspelet . . .  kan man göra precis vad som faller en in – och sedan skylla på att man är ”amatörkonstnär”?

TILLÄGG:
Mannen bakom mynten träder fram
I morgon avslöjar mannen bakom de falska mynten med texten ”Vår horkarl till kung” vem han är och varför han gjort det som han själv kallar en del av ett konstverk. Som en del i Supermarket 2013 – Stockholm Independent Art Fair – på Kulturhuset i Stockholm visar mannen bakom mynten filmen ”Kungaexperimentet” och ställer upp för en prat-stund med journalister. Filmen och mannens framträdande är endast för journalister och allmänheten har inte tillträde.

En trailer för filmen finns redan på YouTube:  Kungaexperimentet

En 130-årig missuppfattning

Både Cavalli och Hartmann hade den. I HH (Hallborg & Hartmann, Numismatiska Meddelanden VIII, SNF 1883) beskrevs den som nr 38 och i Cav. (Bobergs auktions-katalog 7, 1927) som nr 181. Första gången den avbild-ades var i Yngve Almers offertlista 10, 1972 (över Claes-Olof Algårds samling). Den finns dessutom upptagen både i SM-boken 1976 (Sveriges Mynt 1521-1977 – The Coinage of Sweden) och HG80 (Årtalsförteckning Svenska Mynt, Värderingspriser 1980), som SM 123b resp. HG 95a. Tonkins Myntboken tar faktiskt upp den än idag.  – Och ändå finns den inte!  – Det är ett fantasimynt!  – Eller om man så vill, en 130-årig missuppfattning. Myntet det handlar om är Drottning Kristinas 1/4-öring (fyrk) med årtalet ”1635” och ros istället för pilsköld på åtsidan kl. 12.

Kristinas 1/4-ören präglades  i Nyköping (1633-36), Säter (1635-42) samt i Avesta (1644-54).     Åren 1635 och 1636 bedrevs alltså myntningen parallellt i både Säter och Nyköping. Från och med Mynt-tidningen 5/6-1994 är väl de flesta kopparmyntsamlarna överens om att de undertyper som är skickligt graverade i fin stil (= de vanligaste), är präglade vid huvudmyntorten Säter, medan de mera sällan förekommande mynten, som är slarvigt graverade i grov stil, emanerar från Nyköping. Detta är ett utmärkt exempel på att man med hjälp av att studera gravör-stilar, inte bara kan attribuera mynt till olika myntorter, men också avslöja förfalskningar!

1635 års Säter-fyrk är förmodligen den vanligaste av alla Kristina-kvartsören. Kanske inte så konstigt med tanke på att man präglade hela 23.424.000 stycken i Säter det året.  I Nyköping var upplagan 6.489.600 stycken detta år, vilket betyder att fördelningen Säter-Nyköping år 1635 var 78,3% – 21,7%. Följande år var skillnaden i utmyntning ännu större; 88,7% – 11,3% (eller 17.958.400 ex. i Säter och 2.286.080 ex. i Nyköping). De som samlar Kristina-fyrkar vet sedan länge att ”de grova” 1635:orna är ovanligare än ”de fina” dito och att ”de grova” 1636:orna betydligt sällsyntare (smal liljekrona riktigt svår!) än ”de fina” dito. Helt i linje med upplagorna alltså! Att de sistnämnda är präglade i Säter råder det heller ingen tvekan om, eftersom Säter-örena 1638-41 har exakt samma frånsideskrona.

Granskar man dessa gravörstilar ännu lite djupare upptäcker man att de fint graverade mynten faktiskt har agerat förlaga åt de grova präglingarna. Här är en gammal länk från Myntklubben.com som visar principen för detta. Mer om detta en annan gång …

Om vi nu återgår till myntet i början av detta blogginlägg … så ser vi ganska omgående att den stil-mässigt inte alls passar in 1635. Jämför bild 1 och 2 ovan. Den liknar inte alls 1635:orna med (imiterad) smal liljekrona (bild 2), utan har istället alla attribut som 1633 års fyrk med smal liljekrona (bild 4) har. Närmare bestämt en av de vanligaste av dessa – HH5. Lösningen på gåtan är – som vanligt – enklare än man tror. Det rör sig helt enkelt om ett i efterhand ändrat årtal; från 1633 till ”1635”. Med andra ord en parallell till fejkade/konstruerade årgångar som exv. 2 Öre KM ”1666” (1665), 1/6 Öre SM ”1705” (1708/7) och 25 Öre ”1911” (1914). När det gäller de fejkade valsverksmynten verkar detta fenomen gå hand i hand med s.k. valsklumpar – som erbjuder en möjlighet att ”gravera bort lagom mycket överskotts-metall” för att skapa ”ett nytt årtal”. Blogginläggets första bild visar 1/4 Öre ”1635” med ros nedtill från Almers lista 10, 1972 samt ett stämpelidentiskt exemplar av 1/4 Öre 1633 HH5 från Skripunov 2008 (som numera även finns online på: Kopparmynt.com). Så nu kan du sluta leta efter Myntbokens ”1/4 Öre 1635, Utan Mm med ros”. ;o)

P.S.   Jodå, alldeles riktigt!  – Det blev en mycket, mycket trevlig kräftskiva!  ;o))